Att städa en avgränsad del av en sandöken låter sig göras, men det är ett Sisyfosarbete. Minsta vindpust gör arbetet ogjort. Bättre städutrustning hjälper inte, men arbetet med att utveckla sådan känns meningsfullt. Samma med städningen, man gör något. Inom företagsekonomi brukar man säga att det inte räcker att göra saker rätt, men måste också göra rätt saker. Och vad som är rätt saker att göra avgörs av sammanhanget och det man vill uppnå.
Bild: Ajan |
Jag ser bilden som en illustration till en tanke som formulerats av den danske fysikern Niels Bohr. Han menade att människans största misstag är att leta efter lösningar DÄR DET GÅR ATT LETA, istället för där lösningarna som faktiskt skulle kunna fungera finns. Hans exempel är nattvandraren som tappat sina nycklar i mörkret men som letar i ljuset av gatlyktan, trots att hen vet att nycklarna inte ligger där.
Redan efter några veckor av kris i Europa blir det allt mer uppenbar att vårt moderna sätt att leva under en lång rad av år liknat kvinnans på bilden sätt att hantera sin situation. Politikernas verktygslåda som tidigare varit fylld av olika verktyg ämnade för olika typer av problem har först långsamt och sedan allt snabbare utarmats till att snart bara bestå av en hammare, vilket gör att alla problem ser ut som spikar.
Kulturen som vuxit fram mellan oss människor har allt mer handlat om en enda sak; egen ekonomisk vinning. Folket har krävs sänkt skatt för att få mer pengar i plånboken, trots att hälsa, lycka och en meningsfull tillvaro är aspekter av livet som inte går att köpa. En öknen är en närmast steril plats utan liv, vilket är en liknelse som manar till eftertanke. Motsatsen till öknen är regnskogen som är fylld av liv och en översvallande mångfald. Ett virus som angriper en steril monokultur kan enkelt slå ut hela populationen, och det spelar ingen roll hur stor och mäktig kulturen är. Det räcker med ett virus. Regnskogens myller av liv och mångfald gör sammanhanget svårkontrollerat och alla försök att styra och bestämma är dömda att misslyckas. Men, och det är själva poängen, regnskogen som sådan är hållbar. Skövlingen av Amazonas utförs av ekonomiska skäl, och den ovärderliga mångfalden säljs ut och ersätts med en effektiv monokultur som snabbt kan omvandlas till en öken.
Det kommer en vardag efter Corona. Drar vi inte lärdom av det som hänt och gör något åt alla potentiella problem vi utsatt oss för i vår blinda jakt på sådant som känns bra, trots att vi vet att det är dåligt för oss och förenat med allvarliga risker, är risken överhängande att vi står där med bara en dammsugare i en steril öken. Problemen är nämligen inte undanröjda och det går inte att återgå till business av usual, eftersom klimatförändringarnas verkningar finns kvar och måste hanteras.
Svaret på frågan i rubriken är att kampen mot Corona inte går att vinna. Människan är inte oövervinnerlig utan sårbar på så många olika sätt. Virus och klimat är hot som inte går att övervinna eller kontrollera, men det går att lära sig förstå och leva med hoten och man kan göra väldigt mycket för att linda dess verkan. Fast för att komma dit krävs att vi alla stannar upp här i stormens öga och tänker efter och drar lärdom. Att skylla på Kina eller någon annan håller inte. Corona är en effekt av och en påminnelse om hur ohållbart vårt moderna samhälle är. Den enda vi kan göra är att arbeta tillsammans för att skapa en mer hållbar och meningsfull värld som bygger på andra värderingar än egoism och girighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar