Filosofi som växlingen mellan kunskap och okunskap

Tvärsäkerhetens tid är förbi. Det är vad jag hoppas i alla fall. Insikten har inte sjunkit in än, men jag känner mig övertygad om att ingenting kommer att kunna bli sig likt efteråt. Ingenting talar för att allt kan gå tillbaka till hur det var innan det där viruset hoppade över artbarriären och började infektera människor. Vårt moderna samhälle är ohållbart på en lång rad olika sätt och jag hoppas att allt fler inser detta och både tänker och agerar annorlunda, idag, imorgon och framöver. Att inte dra lärdom av misstag är den största synden, vid sidan av hybris. Varningsklockorna har ringt länge och oron har funnits där och lagt sordin på stämningen. Tragiskt nog är det först nu som oron riktas mot något konkret, mot ett reellt hot: ett potentiellt dödligt virus. Innan riktades oron mot det som KÄNDES som ett hot, och kraven på resoluta åtgärder handlade om att stilla oron, inte om att bota den underliggande sjukdomen. Nu finns ett konkret hot och som tur är finns även kunskap. Läget är akut och därför är chansen stor att hotet faktiskt kan hanteras.

Jag tror på framtiden trots allt och tar alla chanser jag får i väntan på att det akuta läget ska klinga av att ägna mig åt eftertanke och kunskapsutveckling. Oron håller jag stången genom att läsa och skriva. Kunskap är en viktig medicin i alla lägen. Idag ska jag handleda via nätet och risken att smittas hålls på en låg nivå. Imorgon jobbar jag hemma. Tar en dag i sänder. Jag är privilegierad och påminner mig om hur tacksam jag är som har ett arbete som jag trivs med, där jag lär mig saker hela tiden. Snart går jag på tåget och där ska jag läsa ut boken jag började på för några veckor sedan. Det är svårt att finna tid och möjlighet att läsa men Existentialisterna är verkligen bra den pockar på uppmärksamhet. Jag rekommenderar den varmt. Sara Bakewell är spränglärd och skriver initierat, klokt och vackert om tänkarna och tankeströmningarna som präglade 1900-talet och förändrade filosofin.

Jag har inte läst särskilt mycket av Sartre och Beauvoir som är navet i boken, men jag lär mig en massa om dem och deras tänkande och återknyter kontakten med andra som jag läst men tappat bort på vägen. Det är så bildning fungerar och dess värde ligger i att den kunskap som en gång tagit sig in i huvudet finns kvar där och påverkar även om efter att man glömt det man lärt sig. Under läsningen av Existentialisterna har min bild av Heidegger fördjupats, intresset för Levinas har återväckts och framförallt hittade jag tillbaka till Maurice Merleau-Ponty, Michel Foucaults lärare. När jag kommer hem ikväll ska jag plocka ner Kroppens fenomeneologi från bokhyllan. Det är därför jag fyller mitt hem med böcker, för att ha dem redo när intresset väcks. Söker jag fakta googlar jag, men kunskap är något HELT annat, vilket följande citat får visa. Det är Bakewell (2017: 268) som skriver och citaten i citatet kommer från Merleau-Ponty.

”Filosofen känns igen på att hans smak för evidens och hans känsla för tvetydighet är oupplösligt förenade.” En ständig rörelse behövs mellan de två -- ett slags gungande rörelse ”som ständigt leder tillbaka från vetandet till okunnigheten, från okunnigheten till vetandet”. Här beskriver Merleau-Ponty ett annat slags ”chiasm”, en X-formad sammanvävning, denna gång inte av medvetande och värld utan av kunskap och frågeställning. Vi kan aldrig ta ett definitivt steg från okunskap till visshet, för undersökandets tråd kommer ständigt att leda oss tillbaka till ovetskap.

Tanken är inte bara vackert uttryck, den rymmer också ett helt universitet av kunskap och vishet. Bildning vill jag se som en växelrörelse eller ett spel mellan kunskap och okunskap. Vishet är en egenskap som rymmer lika mycket insikt om det man vet som om det man inte vet (och det som inte går att veta något om). Jag tror det är DETTA vi behöver lära oss. Kunskap är inte samma som fakta och satsningar på utbildning är inte lösningen på problemen vi brottas med. Kunskap, bildning och strävan efter vishet är FÖRUTSÄTTNINGEN för att kunna finna en lösning, och strävan efter bildning ger livet mening.

Vårt problem har varit bristen på mening och jakten på lycka och pengar. Börsen faller handlöst och enorma summor löses upp i tomma intet. Vad var det för mening med att jaga efter rikedom? Rätt använt är pengar ett fantastiskt samhällsbyggande verktyg, men det sätt som vi använt det vi tjänat sedan börskraschen 2008 är fullkomligt förkastligt. Det som drabbar oss nu är inte COVID-19 utan OKUNSKAP, och det största hotet är oron och rädslan. Med kunskap och bildning får man verktyg att hantera känslorna och perspektiv på det som sker. Det är inte första gången mänskligheten drabbas av ett pandemiskt virus, och i jämförelse med till exempel Spanska sjukan är detta (än så länge) en mild västanfläkt. Kunskapen säger det och det är den vi ska lyssna på, inte oron. Lyssnar vi på känslorna banar vi väg för inkompetenta, okunniga och ansvarslösa ledare som Jimmie Åkesson och Donald Trump. Det är antitesen till lösning och ett symptom på den sjukdom vi nu måste ägna alla våra gemensamma kunskaper och kompetenser för att bekämpa.