Kunskapens återkomst

En hel värld har i princip stannat upp helt och hållet. När oron släpper och läget stabiliserar sig någorlunda blir det uppenbart hur mycket tid och energi som lagts på konsumtion under de senaste åren. Livet har ju inte stannat upp, det är konsumtionen som avstannat. Mat handlas fortfarande och samhällsviktiga tjänster utförs i princip som vanligt, om än i andra former. Så här med lite perspektiv till det som för bara någon vecka sedan var det normala är det skrämmande att komma till insikt om hur stor roll ekomin har spelat på snart sagt alla livets områden; en ekonomin som gått in i väggen. Även skolan och forskningen har påverkats av ekonomiseringens konsekvenser och eftersom pengarnas makt är stor har kunskapen fått anpassa sig. Vill vi verkligen tillbaka dit? Jag hoppas allt mer att det som händer nu blir en påminnelse om vad som är verkligt viktigt i livet, och det är inte konsumtion eller pengar som vi förlett oss själva att tro.

När man kan och förväntas försöka tjäna pengar på allt överordnas ekonomin och dess logik både det mänskliga, kunskapen och livet på jorden. Jakten på pengar är som ett svart hål, eller en drog som tar oss i besittning och blir sitt eget syfte. Samhällsutvecklingen och kulturen har påverkats liksom tänkandet, lärandet och forskningen. Skolan förväntas producera mätbara resultat och konkurrerar med varandra, inte för att det leder till bättre kunskap utan för att man inom tillverkningsindustrin har sett att konkurrens driver kvalitet. Okritiskt har den tanken, mot bättre vetande och trots att personalen blivit lidande, överförts till både skolan och vården. Jakten på effektivitet som inte går att motivera på något annat sätt än att det är bra för ekonomin har förpestat tillvaron för människor och miljö under en lång rad av år. Det blir uppenbart nu när hjulen stannar och det finns tid att tänka efter.

Äntligen går det att titta på nyheterna. Igår slogs jag av att Rapport och Aktuellt för första gången på många, många år inte påminde om varandra. Rapport uppdaterade oss om läget och Aktuellt fördjupade och analyserade. Skillnaden var slående. Så där såg det ut förr i tiden, innan vi började matas med destruktiva och kunskapsvidriga debatter där man i "objektivitetens" namn bjuder in två människor med olika åsikter som får tala förbi varandra en stund. Nu är det KUNSKAPEN som står i centrum och kunniga människor delar ödmjukt med sig av sina tankar för att bidra till ökad förståelse. Experterna som tidigare kallades in för att de kunde uttrycka sig slagkraftigt ersätts nu av eftertänksamma forskare som vet vad de talar om och som delar med sig av sina kunskaper. Det finns plats även för okunskap eftersom det är uppenbart att ingen vet vad vi har att göra med eller hur den globala och nationella krisen ska utveckla sig. Osäkerhet är inte längre ett problem eftersom kunskapen är i centrum. Och kunskap äger ingen, den är dessutom aldrig säkrare än vad förutsättningarna tillåter den vara.

Förhoppningsvis kommer det framöver att bli svårt för någon som vill bli tagen på allvar att säga de magiska orden: Forskning visar. Om det inte var uppenbart förut borde det vara det nu; forskning visar ingenting. Alla forskningsresultat måste tolkas för att bli kunskap, och den är aldrig otvetydig. Under överskådlig tid framöver borde det vara omöjligt att säga och tänka så. Ingen vet vad som kommer att hända sen, men jag har mycket svårt att se hur vi skulle kunna återgå till den vardag vi tog för given för bara några veckor sedan. Ekonomin som lovade runt visade sig hålla mycket tunt. Det system som nu på bara några dagar klappar ihop fullkomligt och lämnar människorna i sticket var aldrig till för oss eller livet på jorden, det var bara till för sig själv och möjligen för de allra rikaste som hamnade i toppen av systemet. Många har påtalat hur ohållbart det varit och varnat för miljöpåverkan och växande klyftor, men ytterst få lyssnade. Alla var upptagna med att jaga pengar och konsumera.

Jag valde alltid kunskapen, och det kommer jag fortsätta göra. Den extra tid som frigörs i och med att många möten ställs in, administrationen hålls på ett minimum och jag slipper pendla, ägnar jag åt skrivande och läsande, alltså kunskapsutveckling. Jag följer nyheterna och bearbetar intrycken. För mig som kulturvetare är tiden vi lever i oerhört spännande och lärorik, så jag tar vara på chansen att förkovra mig i mitt ämne. Insikten om att kunskapen kanske är på väg tillbaka vågar jag nästan inte uttala, men det känns som chansen till det aldrig varit bättre än nu. Det borde vara uppenbart för alla att det är omöjligt att återgå till det som var, att vi efter krisen måste utvärdera och börja skissa på ett nytt system både för ekonomin och för kunskapsutvecklingen. Klarar vi oss ur detta har vi ju fortfarande en rad problem att brottas med, inte minst klimatet. Utan kunskap går det inte!