Det är lätt att vara säker och fördöma, men är det klokt?

Å ena sidan är det bra att vara tydlig och resolut, men i en osäker värld där framtiden alltid är mer eller mindre öppen är det inte självklart att den som uttrycker sig med störst säkerhet är den som är mest pålitlig. I dessa tider av stor osäkerhet kan det till och med vara en fördel att lyssna på den som är osäker, åtminstone i kombination med försiktighet. Oppositionen i vårt land tar naturligtvis alla chanser man kan att dels uttrycka kritik mot alla beslut som regeringen tar och chefernas för berörda myndigheter agerande (trots att Moderaternas skuggbudget byggde på nedskärningar av, till exempel, Folkhälsomyndigheten), dels försöka visa handlingskraft (trots att man inte har ansvar). Allt som sägs på Twitter av oppositionspolitiker i dessa dagar handlar om att plocka poänger inför nästa val. Hur det går för Sverige är inget man bryr sig om, vissa drar sig heller inte för att försöka framställa det som det är sämre än det är. Och eftersom rädsla är en stark känsla övertrumfar den oftast kunskapen.

Att följa med i en stark ström, att vara en del av ett framgångsrikt kollektiv och att hålla med om sådant som många inte har några invändningar mot är enkelt. På samma sätt är det smickrande att ha efterföljare, understödjare och välvilligt inställda följare och kollegor som putsar på ens ego. Jag har inga problem att förstå psykologin bakom det som sker just nu och som ingen har en aning om hur det utvecklar sig. Det jag inte förstår är att så många väljer att lyssna på den som är mest kritisk och dystopisk, och det går över mitt förstånd hur någon tänkande och kännande människa kan tro att SD skulle klara av att hantera situationen vi nu befinner oss i bättre än regeringen.

När allt lugnar ner sig igen, och det kommer det att göra, förr eller senare, kan vi inte bara fortsätta som vanligt och återgå till hur det var. COVID-19 är en påminnelse om hur ohållbart vårt samhälle och vårt ekonomiska system är. Det oväntat oväntade är inte undantaget, utan REGELN. Jag ser ett än större behov av den kunskapsteori, den mellanrummets filosofi som jag arbetat mer under många år. Jag visste inte att behovet av den skulle bli akut just i samband med att jag går in i slutredigeringsfasen av boken, men det känns bra att ha något konstruktivt att ägna tankekraften åt. Jag tänker att det behövs något i linje med nedanstående tankar:

För att nå sann kunskap måste man vara kritiskt ärlig, även mot sig själv och de tankar och uppfattningar man håller sig med och torgför. Jag vill ha och verkar för en annan akademi. En mer prövande akademi. En akademi där det finns plats, även för tankar som inte klätts i en helt igenom logiskt vattentät språkdräkt. En akademi som ser som sin uppgift att söka kunskap förutsättningslöst och utan prestige. En akademi där argument alltid äger företräde framför titlar. En akademi där man lyssnar mer och där man samtalar istället för debatterar.

Jag kanske slår in öppna dörrar och det är hur som helst enklare att säga detta, än att genomföra det i praktiken. Men första steget mot förändring är insikt om problemet och dess konsekvenser. Det andra steget är att man vill vara med i arbetet för förändring. Och det tredje och viktigaste är att man anammar en prestigelös hållning och syn på sig själv och sin egen förträfflighet.

Ett förslag på hur man skulle kunna ta åtminstone några steg i den riktningen skulle kunna vara att man publicerar texter som är utformade på ett sådant sätt att de underlättar (eller i alla fall inte försvårar) för den som vill komma med invändningar. Att man helt enkelt arbetar för ett meriteringssystem som premierar ärligt och öppet visad osäkerhet.

Jag är, vilket borde ha framgått, kritisk mot tvärsäkerheten. Jag tror att dyrkan av den underblåser de problematiska tendenser som idag blommar ut och påverkar oss alla. Kan man skapa ett akademiskt klimat där det är tillåtet att visa och där öppet redovisad osäkerhet är något som premieras istället för att uppfattas som ett tecken på svaghet tror jag att chanserna är stora till att vi får ett bättre, mer hållbart samhälle på köpet.