Inteckna aldrig framtiden

Än så länge är vi bara i början av pandemin. Ingen vet vad som händer sen, men ganska lite talar för att allt kommer att (kunna) återgå till det som var det normala innan. Framtiden är, var och kommer alltid att vara öppen. Jag vill dock tro att vi kommer att dra lärdom av det som händer och att populismens tid är förbi. Det återstår att se hur det blir, men jag hoppas att kunskapen kommer att betyda mer i det samhälle som växer fram än det som nu kraschlandar. Jag hoppas att skolan och den högre utbildningen drar lärdom och att produktionstänkandet överges. Kunskapsutveckling och lärande är liksom kultur öppna processer och anpassas inte utbildningssystemet och politiken efter den insikten finns en uppenbar risk att vi står där lika handfallna när nästa svarta svan dyker upp.

Problemet med det samhälle som vi för bara någon vecka sedan tog för fullkomligt givet (och som många fortfarande ännu inte släppt taget om) och som nu utsätts för enorma prövningar var att det byggde på att man kunde veta något om framtiden eller att vägen dit åtminstone gick att kontrollera. Det är den övertygelsen som gör att vi nu tvingas hantera en kris. Corona och andra virus, eller konsekvenserna av klimatförändringarna för den delen, borde inte komma som en överraskning, men gör det och kommer att göra det så länge vi håller fast vid tanken att framtiden kan intecknas. Först när vi överger drömmen om att man kan veta något om framtiden och att det går att styra utvecklingen i enlighet med en plan kan ett mer hållbart samhälle växa fram. Ett långsammare och med ödmjukt samhälle, med breda marginaler som alla förstår är nödvändiga att hålla sig med även om det kräver att alla betalar mer i skatt.

Ett samhälle och en ekonomi som inte kan stanna upp och hämta andan under en eller ett par månader är och kan aldrig bli hållbart. Ingen vet när nästa pandemi kommer eller om det finns andra hot som måste pareras, men vi vet att om vi skapar ett samhälle som bygger på att framtiden redan intecknats blir det svårt att hantera avvikelser från planen. Och striktare kontroll leder till att demokratin och friheten offras, så det är inget alternativ. Många har tänkt sig att kapitalismen är synonym med frihet och kommunism är det samma som strikt kontrollerad planekonomi, men båda systemen bygger på tanken att det går att veta något om framtiden och att vägen dit kan kontrolleras. Det är den kanske viktigaste lärdomen man kan dra av det som händer nu. Den enda vägen leder alltid fel, det har jag tjatat om sedan jag började blogga. Alla former av fundamentalism är farliga. Under många, många år har antingen eller debatterats, men vad som behövdes och som nu leder oss genom krisen är SAMTAL och lösningar som bygger på både och. Marknaden är lika beroende av skattebetalarna som skattebetalarna är av samhället; förhoppningsvis fattar alla det nu och kanske kan vi nu äntligen diskutera uttaget av skatt på ett annat sätt än hittills. Det handlade ALDRIG om hur mycket som är rimligt att betala, utan om hur vi bygger ett hållbart samhälle TILLSAMMANS.

Ett samhälle och en befolkning som inte är redo för en ÖPPEN framtid och där det inte finns breda marginaler kan aldrig bli hållbart och är dömt att kastas in i kriser. Enda sättet att slippa den typen av överraskningar som har och kommer att drabba oss alla under nuvarande pandemi är att uppvärdera värden som ödmjukhet, solidaritet och kunskap. Det fina är att det, till skillnad från marknadsekonomi, är saker som ger livet och tillvaron mening här och nu, till skillnad från i en framtid som vi ändå aldrig kan veta något om. Och vetskapen om att man står rusrad även för det oväntat oväntade gör att oron minskar och tillfredsställelsen ökar.