Dagens bild: Med kunskap som vapen

När jag såg den här bilden tänkte jag spontant på Anders Tegnell, som försvarar Sveriges kunskapsbaserade strategi för att lotsa vårt samhälle igenom Coronakrisen mot illvilliga journalisters och oppositionspolitikers känslobaserade krav och påhopp. Tegnell och kunskapen ansätts dagligen från olika håll, och på nätet sprids desinformation med syfte att splittra vårt samhälle.

Bild: Ajan

Det sägs att pennan är mäktigare än svärdet, men så är det bara i en värld där kunskapen respekteras och generellt sett anses av befolkningen som helhet ha ett egenvärde. Samma med demokratin. Den kräver förståelse för komplexitet och respekt för dess bräcklighet att fungera. Eftersom ingen ingen äger kunskapen är den som använder den som försvar eller har som uppgift att försvara den skyddslös, medan den som väljer att agera med utgångspunkt i känslor kan rusta sig till tänderna. Därför är det så viktigt att både förstå och stå bakom kunskapen och demokratin som fungerar på samma sätt. Tegnell och Folkhäsomyndigheten klarar inte att ensam lotsa landet genom krisen, det krävs att folket lyssnar och tar eget ansvar också. Löfven talar med rätta om betydelsen av folkvett, som är motsatsen till att agera med utgångspunkt i känslorna. Det kanske känns som att förbud och undantagstillstånd är en bra väg att gå, men det är känslorna som talar, inte förnuftet och kunskapen.

Kunskap är en ömtålig, mångtydig, föränderlig och därför alltid högst osäker kvalitet. Kunskap är ingenting i sig själv, den är snarare ett verktyg som behövs för att leva ett bra liv och bygga ett hållbart samhälle. Kunskap är inte samma sak som fakta, det vet de flesta idag, men förståelsen för vad kunskap är och kan användas till är generellt sett dålig; inte ens våra folkvalda politiker med ansvar för utbildning och forskning vet och förstår alltid (och vissa politiker bryr sig inte utan hävdar att det är känslorna som räknas). Många har en uppfattning och uttrycker sig säkert om kunskap, men det i sig är ett tecken på att okunskap och bristande förståelse. Det blir plågsamt tidigt i samband med de dagliga uppdateringarna av läget i landet just nu. Tegnell utgår från aktuell kunskap, både om viruset, dess spridning i olika länder och de aktuella förhållandena i Sverige, medan kritikerna fokuserar på detaljer, uttrycker sig svepande eller sprider försåtlig misstänksamhet eller desinformation i syfte att underminera.

Just nu befinner vi oss i ett exceptionell läge där allt ställs på sin spets, men det finns paralleller till tidigare debatter. Och det kommer oundvikligen en vardag efter Corona där skolans roll och organisering behöver diskuteras i ljuset av det som sker här och nu. Projektet att standardisera, målsäkra och evidensbasera undervisningsmetoder och utbildning bygger på en felaktig uppfattning om vad kunskap är, och försöken att effektivisera utbildning är direkt förödande för samhällsutvecklingen. Vårt nuvarande sätt att se på kunskap och planera utbildning, för att tillgodose samhällets behov av kunskap, är med andra ord kontraproduktivt. När problemen nu hopar sig blir det uppenbart hur handfallna vi är, och eftersom det saknas förståelse för vad som är problemet och vilka åtgärder som skulle kunna lösa dessa har vi fram tills idag infört mer av samma, för att ansvariga (av en känslostyrd mobb eller av ekonomiska intressen) känner sig tvingade att visa handlingskraft. Hellre än att göra något man verkligen tror på och kan motivera med stöd i befintlig kunskap, föreslår man åtgärder som man "vet" fungerar, utan att bry sig om hur man "vet". Det här sättet att tänka och agera måste överges om vi ska kunna bygga ett hållbart samhälle som utgår från kunskap.

Vi är inte mer än människor och jag anklagar ingen för något här, jag försöker förklara vad jag vet om kunskap samt hur människor fungerar. Kunskap är skolans primära uppdrag. Fast teori och policy är en sak och utbildningens praktik, det som händer i klassrum och föreläsningssalar mellan elever/studenter och mellan lärare, något helt annat. Kulturen som växer fram mellan människor och som idag allt mer bortses från, eftersom det inte går att nå säker, evidensbaserad kunskap om den, spelar en avgörande roll för kvaliteten och användbarheten på den kunskap som skolan och den högre utbildningen leder till. Det utvärderas, mäts, kontrolleras och produceras resultat som aldrig någonsin förr i mänsklighetens historia. Samtidigt växer det fram populistiska rörelser och väljer många att avfärda den kunskap som forskare och andra insatta presenteras.

Det är på allvar nu och ska problemen kunna åtgärdas och utvecklingen vändas krävs insikt om följande: Kunskapsföraktet som sprider sig i samhället är den okunniges, den oengagerades och den ointresserades vapen. Mer eller säkrare kunskap, evidensbaserade utbildningsmetoder, källkritik eller någon annan av alla de lösningar som presenteras idag, av självutnämnda experter som backar upp sina påståenden med hänvisning till enstaka studier som ger den stöd, istället för att tala med utgångspunkt i den samlade bild som forskningen som helhet ger, leder till att föraktet för kunskapen ökar och problemen förvärras. Förståelsen för vad kunskap är, hur den fungerar och vilka styrkor och svagheter den har, är generellt sett dålig i samhället som helhet och behöver åtgärdas.

Att Trump skulle väljas till president i USA hölls för osannolikt av många högt utbildade och kunniga människor innan han faktiskt valdes. Faktum är dock att det går att göra väldigt mycket utan kunskap, vilket Trump och andra i praktiken har visat. USA rasade inte samman, men kanske är landet på väg att göra det nu? Eftersom Trump förnekar den samlade forskningens insikter, spelar han ett högt spel som mycket väl kan störta USA i fördärvet. Jimmy Åkesson visar här hemma dagligen och stundligen förakt för kunskap, och hans anhängare ger honom mandat att fortsätta. Granskande journalister och programledare försöker så gott de kan att ställa honom mot väggen, och övriga partiledare plockar gång på gång poänger genom att få honom att framstå som den okunnige och ignorante människa han är. Och precis detta tilltalar den växande skaran av människor som idag inte värdesätter eller bryr sig om kunskap. Detta är ett allvarligt problem som Trump, SD och andra populister slår mynt av, och som resten av samhället står handfallna inför. Nu har vi ett gyllene tillfälle att en gång för alla mota denna oroande utveckling i grind. Det som händer i Ungern, som nu inte längre är en demokrati, borde mana till eftertanke.

Tror man att kunskap är något som finns i världen och att den är entydig har man öppnat upp för strider om vems kunskap som är den bästa och mest sanningsenliga. Makt blir där och då ett legitimt verktyg för kunskapsutveckling. Fokus kommer då att riktas mot kartan, bort från verkligheten. Ser man istället på kunskap, lärande, mening, makt och kultur som resultatet av mellanmänsklig interaktion öppnar sig andra vägar fram. Det är min syn på kunskap, och jag håller fast vid den så länge som den fungerar. Så länge ingen kan övertyga mig om att jag ha fel. Mot makten och rådande kunskapsregim står sig min syn slätt, för det är ett vapen illa lämpat för strid. Det är ett verktyg för att bygga något med hjälp av. Det som håller min låga brinnande är insikten om att pennan (eller i dessa dagar, datorn och internet) KAN vara mäktigare än svärdet. Blir vi många som anammar den synen på kunskap finns inget som kan stoppa oss, men väljer vi att lyssna på känslorna offrar vi både kunskapen och demokratin.