Jag vet inte riktigt var jag ska börja. Det är en utmaning att försöka bemöta dumhet, för alla argument rinner av dem som vatten på en gås. De vet hur det är och både vad man kan och bör göra. Deras uppfattningar är ristade i sten och kritiken som riktas mot deras orimliga antaganden och påståenden uppfattas som ett angrepp på deras person och sanningen, som de anser sig ha direkt tillgång till. INGEN har det. Sanningen är nämligen ingenting i sig själv. Verkligheten är som den är och tillgången till den är alltid förmedlad. All kunskap bygger på tolkningar av mer eller mindre säkra data. Det ENDA realistiska är med andra ord att vara relativist, givet att man inte tolkar det begreppet på samma sätt som realisterna också ofta gör; som att sanning är något man kan välja lite som man vill.
Realisterna är många och ofta påfallande överens, men sanning och vetenskapligt underbyggd kunskap är inte en demokratisk fråga där majoriteten avgör. Realisterna kan vara hur många som helst och rörande överens, men sanningen är den att det är realisterna och deras orimliga syn på kunskap som utgör hotet mot samhället, inte drömmarna.
Drömmare ser jag som något positivt; det är så jag ser på mig själv. INGEN vet var gränsen för människan och mänsklighetens kapacitet går. Kennedy var en drömmare när han sa att Amerika skulle placera en människa på månen innan 1960-talet var slut. Den drömmen förverkligades med gemensamma ansträngningar och dedikerat arbete från många människor som bidrog med sina kunskaper och kompetenser. Dr Martin Luther Kings dröm förenade också många människor, men den var tragiskt nog svårare att förverkliga, vilket visar att drömmar inte handlar om vad som går och vad som inte går, utan vad människor vill göra. Realiserna hänvisar till sanningen och verkligheten för att motivera sin egen OVILJA mot beslut och visioner som går på tvärs mot deras politiska åsikter. Det hävdar att drömmarna har fel och säger att det inte går, men det vet ingen! Och alldeles oavsett hur det nu är står jag alltid hellre på Kings sida än på rasisternas. Om hans dröm nu faktiskt var orealistisk, varför mördades han i så fall? Realiserna ser sig som förnuftiga, men är de mest hårdföra aktivisterna på nätet idag. Realisterna dödar drömmar och ger sig på drömmare för att försvara sin sanning. Därför är de så farliga!
John Lennon var också en drömmare (som mördades), och jag återvänder till en gammal text jag skrev om honom och hans låt Imagine, som visar hur jag ser på sanning, kunskap, människor och verkligheten. Framtiden är en öppen fråga och den blir i hög grad som vi önskar, om vi bara tillåter oss drömma och engagerar oss i dess tillblivelse.
Imagine there's no heaven
It's easy if you try
No hell below us
Above us only sky
Visioner är enkla att skapa och uttrycka. Det handlar bara om att använda fantasin. Vad vill vi leva i för värld? Vad är uttryck för godhet och vilket önskat läge vill vi se, om vi tillåter oss att drömma. Vad är viktigt? Alla har en åsikt. Låt oss lyssna på varandras tankar. Tillsammans förfogar kollektivet över en enorm kraft. Den enda som krävs är att våra drömmar harmonierar. Där och när många drömmer om och arbetar för att förverkliga drömmarna går det påfallande ofta i uppfyllelse. Därför är det så viktigt att man tänker på vad man drömmer om, risken är nämligen överhängande att drömmen går i uppfyllelse.
Imagine all the people living for today
Här och nu lever vi våra liv. I vardagen, på gott och ont. Låt oss inte glömma det. Här och nu, från djupet av befolkningen, i och genom vanliga människors vardag, skapas världen och det samhälle som erbjuder oss trygghet och förutsättningar för att bygga en gemensam framtid. Föreställningarnas kraft är stor, därför är det så viktigt att drömma.
Imagine there's no countries
It isn't hard to do
Länder är imaginära skapelser; drömmar. Gränser är skapade och upprätthållna, i vardagen och av människor. De kan ändras, och det är vad som sker överallt, hela tiden. En värld utan länder är möjlig, om tillräckligt många av jordens inbyggare vill och är beredda att göra vad som krävs för att förverkliga drömmen. Svårt, ja visst, men inte omöjligt. Bara tankar på att det INTE går utgör hinder. EU-projektet är lätt att kritisera, och det har visat sig svårt att genomföra. Men det för trots allt människor samman och tvingar fram solidaritet. Varför begränsa sig till EU när det går att göra samma sak för alla på jorden. Att föreställa sig något sådant är inte svårt. Varför drömmer vi om motsatsen, eller låt mig förtydliga: Varför röstar så många på politiker som vill något annat än det många drömmer om, när man tillåter sig att drömma? Fundera, reflektera, samtala, om det som är det viktiga. Debatter om begränsningar av asylrätten, priset på bensin eller storleken på skatten som bekostar samhällsbygget, är inte vad som bygger en värld att drömma om. Höjden på våra drömmar säger något om framtiden. Realister är tråkiga bakåtsträvare som saknar humor. Om deras drömmar förverkligas, vad har vi då att LEVA för?
Nothing to kill or die for
And no religion too
Imagine all the people living life in peace
När inget annat än solidaritet finns att dö för främjas fred och samverkan, och det utgör basen för ett socialt hållbart samhälle. Fundamentet som krävs för att bygga högt och stort, för en framtid som är bättre än samtiden. Drömmen om att avskaffa allt som plockar fram det sämsta hos oss människor och gynna det som är hållbart på sikt är vacker och eftersträvansvärd, alldeles oavsett om den är realistisk eller inte. Vad har vi att förlora på att drömma? Ingenting!
You, you may say
I'm a dreamer, but I'm not the only one
I hope some day you'll join us
And the world will be as one
En värld som är en, där man lever och dör tillsammans och där man solidariskt delar på det som jorden har att erbjuda. Idag är det dags att skrida till handling, i vardagen. Där skapas framtiden, i och genom alla tankar, ord och handlingar som utförs. Världen är resultatet av handling, och förutsättningen för handling är drömmar och visioner. Realisterna är nöjda med hur det är. Varför i herrans namn ska vi då lyssna på dem?!
Imagine no possessions
Alla vill äga, men om fler istället gav skulle behovet av ägande minska. Det låter paradoxalt, men det är så det fungerar. Därför är det svårt, men aldrig omöjligt. Låt oss försöka, vad har vi att förlora? Låt oss tillsammans göra det vi kan för att åtminstone ta ett steg i riktning mot det vi drömmer om, när vi tillåter oss att drömma.
I wonder if you can
Att vi kan, om det råder det ingen tvekan. Men är vi beredda att göra det lilla som krävs? Obama tog sig an presidentuppdragen med orden Yes we can, men har påpekade också tydligt att det krävdes hårt arbete och att det inte finns några garantier för att lyckas. Han var en drömmare, liksom alla stora ledare som blir ihågkomna. Ingen vet vilka drömmar som är realistiska eller omöjliga! Framtiden bär på svaret och den skapas i och genom våra handlingar. Lennons vision är vacker, och den bär på hopp. Insatsen kan se hög ut, och det som krävs är möjligen mödosamt, men tänk på vad man får:
No need for greed or hunger
A brotherhood of man
Imagine all the people sharing all the world
Vem är du? Vad vill du? Jag säger om Lennon, och tillåter mig att drömma. Och jag försöker att leva i enlighet med visionen om en annan, en bättre värld. En värld byggd på solidaritet, gemenskap och överseende med olikhet och bristande förmåga. En värld som byggs gemensamt av och med det som finns, här och nu. En värld som värnar om framtiden, idag. En hållbar värld. En värld med framtidstro, som inte tronar på drömmar om fornstora dagar eller den vita rasens överlägsenhet.
You, you may sayKalla mig gärna drömmare, det gör jag själv. Hellre det än att vara realist, vilket är det mest OREALISTISKA man kan vara, givet allt vi människor vet om oss själva och om verkligheten.
I'm a dreamer, but I'm not the only one
I hope some day you'll join us
And the world will live as one
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar