Arbetet påverkar en långt mer än man kanske tror. Arbete är inte bara uppgifterna som utförs på jobbet, dess effekter är långt mer genomgripande och komplexa än så. Det handlar inte bara om köp och sälj av tid, kompetens och ansträngningar. Arbetet är en central del av livet för alla idag, vare sig man har en anställning eller inte. Allt utgår från arbetet, inte bara individens tillvaro, även samhället som helhet. Lägre lön är bra för den som anställer, men det gemensamma förlorar efter som underlaget för skatt minskar. Och otrygga anställningsvillkor kanske gynnar företagare och aktieägare, men otrygghet leder till ökad risk för ohälsa, som samhället får bära kostnaderna för. Försäkringskassan kan "spara" pengar, men kostnaderna visar sig förr eller senare någon annanstans.
Som alltid vid den här tiden på året vaknade jag av en återkommande mardröm som går ut på att jag befinner mig i ett sammanhang där tiden är knapp och jag är på väg någonstans, men ständigt möter nya problem som gör att paniken ökar exponentiellt. Jag har vant mig och vet vad drömmen står för, och det är inte så att jag fasar för att komma tillbaka till jobbet. Tvärtom, jag längtar tillbaka och vet att jag kan hantera uppgifterna. Arbetet innebär dock tvång och regelföljande, och jag tycker att den administrativa apparaten är klaustrofobisk. Därför drömmer jag mardrömmar i övergången mellan semester och arbete.
Poängen jag vill göra och problemet jag reflekterar över handlar om hur allt och alla hänger ihop. Vi människor lever på insidan och det finns ingenstans att fly till och ingen position utanför varifrån man kan betrakta världen objektivt. Arbetet utgör basen för det moderna samhället och det får konsekvenser som inte går att styra över. Vi får inte det samhälle vi önskar oss, vi får det vi samhälle vi förtjänar. Att som väldigt många gör idag och som många gjort tidigare, skylla problemen på den diffusa kategorin de andra, invandrarna, är en tankefigur byggd på förnekelse. Och det sättet att tänka och agera som samhällsvarelse är destruktivt och potentiellt livsfarligt.
Nästa vecka är min sista semestervecka, men eftersom jag använde den sista arbetsveckan åt att trappa ner jobbet använder jag den sista semesterveckan åt att trappa av ledigheten och mjukstarta jobbet, utan krav. På det sättet får jag en flygande start på arbetsåret och kan med full kraft ägna mig åt alla ansvarsfulla och viktiga uppgifter som ansvarar för och ser fram emot att få ägna mig åt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar