Vi lever i en mörk tid. I dagens debattklimat vinner den som lyssnar och bryr sig om andra minst. Den som gapar högst och är mest raljant samlar flest följare och får sina åsikter spridda. Politiker som lovar mest och som skyller på andra när problemen hopar sig får mest makt. När behovet av väl underbyggda beslut är som störst minskar behovet av intellektuell analys och kunskap. Även kunskap används som slagträ i debatten; finns det bara evidens för något anses det räcka som argument, trots att ytterst få frågor är så pass enkla och okomplicerade att det går att uttala sig med säkerhet om hur det faktiskt är och fast det ofta finns lika mycket evidens för motsatsen. Paradoxalt nog är förnekelsen som störst i frågor där forskningen är som mest överens. Mer än 99 procent av världens klimatforskare är eniga om att klimatförändringarna beror på mänsklig påverkan, men ledare efter ledare i land efter land väljer att bortse från fakta som talar mot deras agenda. Kritik avfärdas som fake news och den som kritiserar misskrediteras och misstänkliggörs.
Det finns en stark rörelse som med stöd i äldre, etablerad medicinsk forskning försöker hindra skribenter som med utgångspunkt i nyare och mer osäker forskning skriver om hur man eventuellt skulle kunna förebygga en rad sjukdomar. Det bedrivs en häxjakt på författare som hävdar att det finns indikationer på att mjöksyrebakterier kan förebygga depression, eftersom det inte är bevisat att det är lika effektivt som läkemedel. Först när man är sjuk kan man alltså räkna med stöd, hjälp och intresse från läkarvetenskapen, men eftersom politikerna ständigt drar ner på sjukvården blir det allt svårare och krävs allt allvarligare symptom innan man kan räkna med hjälp. Samtidigt som producenterna av hårt processad mat, industriellt framställt kött och snabbmat blir allt rikare och mäktigare och människors hälsa försämras år för år. Vi lever längre, säger de som kritiserar det förebyggande arbetet. Siffror visar att det är så, det går inte att förneka; men var beror den ökade livslängden på egentligen? Spelar det INGEN roll att vi under min livstid infört lagar om bilbälten, hjälm och att både bilarna och vägarna blivit säkrare? Idag leker barnen ute, om de överhuvudtaget är ute och leker, på EU-anpassade, säkra lekplatser. Och med ny teknik kan fler behandlas mer effektivt och överleva fler sjukdomar längre. Självklart lever vi längre, men den verkligt viktiga frågan är om fler är friskare och mår bättre?
Starka krafter verkar för att skolan ska digitaliseras, trots att det är på nätet som människor radikaliseras och låser in sig i filterbubblor där deras åsikter bekräftas av andra som tycker och tänker som de. Nätet och tekniska plattformar för kommunikation kan manipuleras och för att förstå hur det går till och vilka risker man utsätter sig för när man använder de mäktiga, privata nätaktörernas, som dessutom ofta har en monopolställning, gratistjänster (och på det sätter ger bort kunskap om hur man tänker, agerar och fungerar) krävs kunskap och förmåga att kritiskt analysera tillvaron. Kunskap och förmågor som allt fler har allt svårare att förstå betydelsen av och som allt färre är intresserade av att värna och utveckla.
Hur går hem, men hur länge? Jag bidar min tid men finner det plågsamt att stå vid sidan av och iaktta hur resultatet av arbete utfört av generationer av kloka och framsynta människor raderas ut på ett ögonblick om och när det går att tjäna pengar. Regnskog huggs ner och ersätts med palmoljeodlingar, till exempel. Skolan säljs i valfrihetens namn ut till högstbjudande och vinsterna maximeras genom att lärare ersätts med ny teknik och Artificiell Intelligens. Hur ska någon förändring kunna ske om utvecklingen fortsätter? Är det kanske så att vi måste köra allt i botten för att kunna skapa något nytt, bättre och mer hållbart? Vägrar tro det, och kommer under arbetsåret som inleds inom kort att intensifiera mina försök att bidra till en mer samtalande och intellektuellt hederlig kultur.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar