Människans intellekt används olika i en kultur som dyrkar rationalitet och utgår från att människor är rationella, och i en kultur som präglas av intellektuell mognad, där man förstår att kunskap utvecklas av människor och för människor; med ALLT vad det innebär (det vill säga att man beaktar det faktum att känslor och olika typer av bias alltid påverkar utfallet). Bara för att verkligheten ser ut på ett speciellt sätt betyder inte att den uppfattas så. Människor är tänkande OCH kännande människor som söker mening, även där det inte finns någon och som tolkar sin omgivning. Sympatier och antipatier spelar roll för hur tillvaron och det man undersöker och vill försöka förstå upplevs. Två människor som befinner sig i samma rum och som ser samma sak kan känna helt olika och sedan dra olika slutsatser. I sökandet efter sanningen är detta något som konsekvent bortses från.
Vårt moderna samhälle är på många sätt intellektuellt omoget samtidigt som rationaliteten är utvecklad. Problemet är att vi lever i en kultur som DYRKAR rationaliteten mer än kunskapen och som prioriterar viljan att veta framför förutsättningarna att utveckla kunskap om tillvaron som faktiskt fungerar. Olika vetenskapliga discipliner konkurrerar med varandra om pengar och prestige och i kampen om makt och inflytande pekar man på problemen hos andra och lyfter fram fördelarna med det egna. Skillnaderna accentueras och akademin polariseras. Möjligheterna att samarbeta i det övergripande projektet att skapa användbar kunskap för mänskligheten och livet på jorden försvåras av den destruktiva konkurrensen och den omöjliga jakten på den ENDA sanningen om tillvarons mångtydighet.
Alla människor handlar mer eller mindre ofta först och letar sedan efter (eller uppfinner) rationella förklaringar till handlandet. Vi har till exempel inte kärnkraft för att det är det bästa sättet att skapa energi, vi har det för att USA uppfann atombomben i sin jakt på konkurrensfördelar under Andra världskriget. Och bara för att kolkraften släpper ut med Co2 så är det inte ett giltigt argument FÖR att utveckla ny kärnkraft. Problemet är dels att mänskligheten gjort sig beroende av billig energi, dels att detta faktum förnekas och att politikerna väljer att jaga väljare istället för att ta ansvar för miljön och förvalta arvet från tidigare generationer så att förutsättningarna för framtida generationer att leva ett gott liv inte äventyras. Kortsiktiga ekonomiska vinster prioriteras före långsiktig hållbarhet, och agerandet motiveras med argument som skapats för att rättfärdiga det orättfärdiga och för att vinna debatter och locka väljare. Hanif Bali, till exempel, är ett marknadsföringsgeni; men det är inte vad samhället och livet på jorden behöver. Dagens sätt att se på politik är inte lösningen, utan själva problemets kärna.
För att nå fördjupad kunskap om tillvaron behövs samtal om följande frågor: Förklaras följandet eller följs förklaringarna? Lyssnar man på vem som talar eller vad som sägs? Människan är social och kulturen är således en oskiljaktig del av kunskapen, på samma sätt som intellektet (till skillnad från rationaliteten) alltid är förkroppsligat. Ett hållbart samhälle är ett intellektuellt moget samhälle där medborgarna både förstår skillnaden mellan rationell och intellektuell samt inser att båda kompetenserna behövs; rationalitet för att lösa komplicerade problem och intellekt för att förstå och hantera komplexa utmaningar.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar