Ordboksbetydelsen av objektivitet är: sakligt och opartiskt förhållningssätt, fritt från åsikter, föreställningar och värderingar. Alla är med på att objektivitet är viktigt, men i praktiken håller betydelsen av ordet på att förändras på ett högst olyckligt sätt. Idag, i alla fall i våra statliga nyhetsmedier, betyder objektivitet att man antingen låter Mats Knutsson dela med sig av sina åsikter, eller så bjuder man in två representater; en som är för alternativt positivt inställd, och en som är mot alternativt negativ, och så får de debatera en stund innan programledaren bryter för att byta ämne. Det är så långt från saklighet och opartiskhet man kan komma. Bara för att man ger röst åt olika åsikter betyder inte att frågan belysts på ett sakligt sätt, vilket är en förutsättning för att tittaren ska kunna bilda sig en egen uppfattning. Som det är och ser ut idag tvingas man välja vems ÅSIKTER man ska ansluta sig till, eller om man hålla med Knutsson eller anmäla avvikande åsikt.
Vi håller med andra ord på att kapa banden med kunskapssamhället, och Public Service underblåser framväxten av ett populistiskt, åsiktssamhälle där ordboksbetydelsen av ordet objektivitet snabbt förändras. Hela tankefiguren kommer som jag förstår saken från Fox News (är det väl) och deras slogan: rättvis och balanserad rapportering av nyheter. Och Fox News skapades för att man ansåg att nyhetsrapporteringen var vänstervriden. Istället för att granska granskarnas saklighet och rapporteringens opartiskhet skapade man en nyhetskanal som presenterade högervinklade nyheter för att ge en balanserad och i deras ögon rättvis belysning av samhället. Den kunskapsresistens som blommade ut i samband med Trumps kampanj och valvinst hade en lång förhistoria, och nu är vi på väg i samma riktning här i Sverige.
Objektivitet är och kan aldrig vara varken rättvis eller balanserad eftersom det är åsikter om hur det borde vara, inte empiriska iakttagelser om hur det faktiskt ser ut och fungerar. När Rapport- och Aktuelltredaktionerna i sin rädsla för att anklagas för att vara vänstervridna och partiska ger röst åt snart sagt vilken åsikt som helst, bara för att kunna bjuda in tvådebattörer med olika åsikter om händelserna som rapporterats om, är man i praktiken partiskt eftersom man ger sken av att alla åsikter är likvärdiga utifrån objektiva parametrar som etisk, mänskliga rättigheter, våra grundlagar och öppenhet, vilket på sikt hotar demokratin som inte tål att utmanas på det här hänsynslösa sättet. Risken är dessutom uppenbar, och det finns gott om tecken redan på att, forskare och deras resultat uppfattas som särintressen eller åsikter som kan och bör relativiseras genom att ställas mot vilka åsikter och vantolkningar som helst, i den skruvade objektivitetens namn. Forskningen beskriver efter bästa förmåga verkligheten så som den ser ut och fungerar; den är och kan aldrig vara rättvis och balanserad. Och bara för att man kan hitta en forskare som anmäler avvikande åsikt betyder det inte att resultaten falsifierats eller att man kan tycka vad man vill om dem.
All forskning står och faller med att samhället dels förstår hur svårt det är att vara objektiv, dels hur viktigt det är att alla försöker. Det ligger inte i ett OBJEKTIVT Public Service uppdrag att tillfredsställa alla politiska partiers åsikter om hur det borde vara. Public Service arbetar på folkets, demokratins och den långsiktiga hållbarhetens uppdrag. Därför oroas jag över glidningen i synen på hur man rapporterar om samhället på ett objektivt sätt. Om företrädarna för ett politiskt parti är överrepresenterade i brottsstatistiken riskerar man, med nuvarande syn på objektivitet (som att det skulle handla om rättvisa och balansering), att tvingas avstå från att rapportera om detta ifall man inte hittar motsvarande siffror hos något av partierna på den andra sidan.
Det är naturligtvis svårt att uttala sig om vad som är hönan och ägget här, men samhället har polariserats på ett djupt obehagligt sätt under senare år, antingen som ett resultat av eller för att Public Service övergav uppdraget att vara objektiva. Ett exempel på förändringen är synen på vad som är ett extremistiskt parti. Idag är det partierna som ligger längst ut till vänster OCH höger, oavsett vilken politik respektive parti driver. Det är kanske en balanserad men knappast rättvis definition av extremism (om man inte med rättvisa menar att alla ska känna sig nöjda). En OBJEKTIV definition av extremism handlar om att först sätta upp ett antal kriterier för extremism, och sedan jämföra partierna med den definitionen. Bara så kan resultatet av granskningen bli objektivt, det vill säga saklig och fri från åsikter. Och är det sedan så att vi här i Sverige står upp för demokratin, öppenheten, mänskliga rättigheter, klimatet och andra aspekter av hållbarhet är det varken censur eller orättvist att inte upplåta Public Service till alla partiers ÅSIKTER i alla frågor, det är i själva verket enda sättet att vara objektiv i ordboksdefinitionen av ordet. Och det i sin tur är enda sättet att värna demokratin, som inte är skapar för att tåla den typen av utmaningar som den utsätts för idag, av politiker som är mer intresserade av makt och inflytande än av att värna samhället och hela befolkningen på ett långsiktigt hållbart sätt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar