måndag 12 augusti 2019

Hur utvecklar man kunskap?

Semestern är slut. Idag börjar arbetsåret 2019/2020, vilket känns bra. Semestern har varit fin och fylld med både kravlösa dagar och upplevelser att hämta inspiration från och vila i under hösten och vintern. Högen med böcker som ska läsas och listan med texter att skriva är längre än, tror jag, någonsin. Och det känns bra. Mitt läsande och skrivande är kravlöst; det jag bestämmer över själv alltså. Det här året kommer tydligare än något år tidigare att gå kunskapens tecken. Jag har fått utökat ansvar för doktorandkursen som introducerar till forskarstudier, som ges till alla doktorander på högskolan: ingenjörer, pedagoger och informatiker. Det gör kursen lärorik för mig med, vilket är nyckeln till välbefinnande och trivsel på mitt arbete; för mig i alla fall. Jag ska avsluta arbetet med läroboken, om studier på högskolan, som påbörjades i våras. Har några artiklar vars deadline närmar sig och sedan fortsätter arbetet på mitt livsverk, om kultur och kunskap, som bör blir klart och förhoppningsvis ska kunna publiceras under 2020.

Kunskapsutveckling är den röda tråden, inte bara i mitt arbetsliv. Så länge jag kan minnas har jag velat veta och på olika sätt försökt förstå hur man vet, vad forskare (inom olika ämnen) anser sig veta och varför de som säger sig veta så ofta inte är överens. Framförallt är jag intresserad av KUNSKAP som sådan, både definitioner av begreppet och dess användning i samhället och akademin, inom och mellan olika discipliner. Sedan studentåren har jag hela rört mig mellan discipliner och har även arbetat med praktiker. Det skulle kunna tolkas som ett tecken på rastlöshet, men för mig har drivkraften alltid varit viljan att veta och förstå.

Jag är inte rädd för att tala med experter inom andra områden än mitt eget och det bekommer mig inte, i alla fall inte idag, att jag ofta betraktas som mindre vetande i sådana diskussioner. Kunskapen är det primära och man lär sig enormt mycket om synen på kunskap genom att utsätta sig för olika typer av bemötande från kunniga människor. Tyst kunskap är inte bara något som hantverkare besitter, den finns överallt och hos alla och framträder även mellan raderna i utbyten av tankar på sociala nätverk. Kunskapen är nämligen alltid förkroppsligad, förmedlad och bygger alltid på tolkning; den är aldrig någonsin ren, ofta perspektivrelaterad och alltid föränderlig. Den som uttrycker sig kategoriskt eller hävdar att någon annan har helt fel har lämnat kunskapens domän och ägnar sig åt maktutövning. Och det sker överallt i samhället och akademin; det är kunskapens kulturella och psykologiska sida. Jag har tappat räkningen på tillfällen då jag i mitt sökande efter insikt och förståelse för olika ämnen blivit satt på plats av och avfärdats som mindre vetande, både av auktoriteter jag kritiserat och människor jag (fram till dess de behandlade mig arrogant och nedlåtande) uppfattat som kloka och som jag respekterat och lyssnat på. Jag använder min kropp och människor sätt att se på mig som ett slags verktyg i sökandet efter kunskap, och jag har lärt mig minst lika mycket på det som genom egen forskning och studier.

Redan i skolan lärde jag mig den hårda vägen att kunskap oftast inte finns där man i förstone tror att den ska finnas och så fort jag tillägnat mig ett tillräckligt väl underbyggt självförtroende för att sluta lyssna på VEM som talar och istället började lyssnade på VAD som faktiskt sägs och hur det förhåller sig till hur andra ser på samma eller liknande saker, insåg jag hur komplex kunskapsfrågan egentligen är. Då kunskap var mitt primära mål såg jag det inte som något problem att jag utvecklade kunskap om ett ämne på lektioner som handlade om annat, trots att betygen blev lidande. Och på samma sätt har jag prioriterat kunskapen i akademin framför karriären. Jag tänker fortsätta fokusera på UTVECKLINGEN av kunskap och förståelsen för dess funktion och väsen. Ytterst är det ämnet för både min lärobok och mitt bidrag till kulturforskningen. Det är vad föreläsningarna på doktorandkursen handlar om och det är därför jag läser böcker och engagerar mig i olika frågor på sociala nätverk. Det kostar på att leva och agera som jag gör, men belöningen i form av insikt och förståelse för egen del och uppskattning från likasinnade är värt det.

Kunskap handlar inte om det som går att leda i bevis utan om hur man kan använda frukterna av forskning och andra former för kunskapsutveckling för att bygga en bättre och mer hållbar värld för fler. Så ser i alla fall jag på mitt arbete och forskar- samt lärargärning. Jag är inte en företrädare för kunskapen eller något ämne, jag försvarar inga resultat eller påståenden. Jag är en medskapare av kunskap och förståelse och bjuder in till SAMTAL vars mål är ökad förståelse och fördjupad kunskap om tillvarons alla möjliga och omöjliga aspekter.

Nu kör vi!

Inga kommentarer: