Låt oss samtala om demokratin

Politiker borde vara ett sällsynt inslag i TV och i nyhetsstudiorna hör de inte hemma. Demokratin är för bräcklig för att sälja ut politiken till den som kan gapa högst och lova mest. Karisma kommer nog alltid att spela en oundviklig roll, men den sidan av politiken måste inte underblåsas. Det är en sak att locka väljare med karisma, och en helt annat att identifieras med och ännu värre identifiera sig med partiet. Demokratin handlar om att jämka samman människors olika visioner och om att förvalta samhället för dagens och kommande generationer av medborgare. Tyvärr säljer det narrativet inga lösnummer och genererar inga klick. Det gör däremot kontroversiella utspel, karismatiska personligheter, personangrepp och populistiska löften om stängda gränser eller sänkt skatt.

Politiker ska inte stå i TV och flina nöjt över en snygg punchline, de ska sitta i förhandlingar med andra politiker för att hitta lösningar på problem och för att dra upp riktlinjerna för en framtid som alltid sträcker sig bortom nästa mandatperiod. Ju mindre POLITIKERNA exponeras i media desto mer hamnar POLITIKEN i fokus för det allmänna medvetandet. Och demokratin är ett kollektivt system för det allmännas bästa, inte en arena för egon att exponera sig på.

Demokratin är allt för bräcklig för att hålla för debatterna som idag avlöser varandra. Demokratin kan bara leva och utvecklas i samtal. Demokrati och politik handlar inte om att prestera och nå mål, utan om att förvalta det gemensamma och skapa hållbara visioner som läggs i väljarnas händer. Utan ödmjukhet inför samhällets och tillvarons oöverblickbarhet kan samhället aldrig bli långsiktigt hållbart.

Det är inte enkla slagord om hårdare straff, stängda gränser, sänkt skatt, fler poliser eller ännu en pappamånad som bygger ett samhälle; tvärtom bryter den synen på politik och demokrati upp de ömtåliga band som håller ihop samhället som alla är mer eller mindre beroende av och både påverkar och påverkas av. Samhället är en KOMPLEX och dynamiskt föränderlig helhet, inte ett komplicerat spel. Därför är det mer samverkan och respektfullt lyssnande möten över gränser som behövs, inte fler strateger och smarta utspel.

Demokratin är inte beroende av politikerna, de är folkvalda representanter för hela vårt land. Politikerna företräder inte SINA väljare utan samhället som vi alla lever i. Där och när grupper ställs mot grupper eller individer är utelämnade till sig själva löses samhället upp och gemenskapen ersätts av egoism. Fråga inte vad ditt land kan göra för dig, sa Kennedy i ett berömt tal, fråga vad du kan göra för ditt land. Jag skulle vilja säga något liknande till våra folkvalda: Fråga inte vad ni kan göra för era väljare, fråga istället vilka förutsättningar som krävs för att främja samverkan och gemenskap.

Ytterst är det inte politikernas fel att det blivit som det är, det är medborgarnas och befolkningens i stort fel. Medierna och dess logik har bidragit. Fast det tjänar inget till att söka efter problemets egentliga kärna eller leta syndabockar. Den typen av tankar är samma andas barn och är snarare del av problemet än av lösningen. Demokratin handlar alltid om FRAMTIDEN, inte om det som varit eller vem som har rätt alternativt fel.

Hur ser vi på kunskapen och dess värde? Det är den avgörande frågan. Rör vi oss, som samhälle betraktat, uppåt eller nedåt i vetandets hierarki. Vad fokuseras det på: Fakta eller bildning? Vi svämmas idag över av information samtidigt som vi är i desperat behov av vishet. Lite lugn och ro. Tid att tänka efter. Och ökade möjligheter för fler att lyssna mer på vad som sägs än på vem som talar. Det är inga nya stora reformer som behövs. Det är i det lilla, i vardagen och mellan människor som samhället blir till och demokratin utvecklas.