Kan inte annat än tänka på terror. Den är avskyvärd, oavsett vem som utför handlingen eller i vems namn den utförs. Terrorn har inget ansikte, det är den maktlöses och underordnades vapen. Terrorn har ingen riktning och är aldrig någon lösning. Det är ett uttryck för desperation, ett försök att söndra. Även om offren tillhör en viss grupp är det alltid ett angrepp på demokratin och det öppna samhället. Terrorn slår sönder strukturer, sprider rädsla och vänder människor mot varandra. Dess största veckan ligger bortom bomberna och alla döda och skadade. Hotet om, rädslan för och handlingarna som utförs som ett svar på dåden är den verkliga terrorn.
Idag Twittras det om vem som fördömer vem och vilka dåd som är mest avskyvärda. Det är också ett slags terror, och den finns mitt ibland oss och vi tillåter den sprida sig. Terror går inte att skydda sig från; det heter TERROR av en anledning. Om krig (enligt Clausewitz) är politik, med andra medel är terrorhandlingarna en konsekvens hatet som gror mellan människor i vardagen.
Vi är alla mer eller mindre skyldiga. Först när ALLT våld fördöms och vi slutar göra skillnad på vi och dem kan vi hoppas på ett bättre samhälle. Det är inte vem som utför handlingen eller vem som drabbas som avgör dådets grad av avskyvärdhet. Terrorn måste fördömas, och grunden för den måste adresseras. Växande klyftor, fattigdom och förtryck är en en universell grogrund för terror, och graden av hat i världen är bränslet. Och spekulationerna och rädslan håller processen igång.
Öppenhet, medmänsklighet och demokrati är motsatsen till och det enda vapen som fungerar, men inte för att stoppa terrorn utan för att underminera terrorns grorund. Bara genom att ge kan man få. Bara genom att förlåta (men inte glömma) kan man gå vidare och skapa något nytt och hållbart tillsammans. Det handlar om att fokusera på det som är här och nu, inte på det som varit eller det som kan komma att ske. Nu är det enda som går att kontrollera.
Försöken att anklaga en ena eller andra sidan som mest skyldig handlar om att identifiera en yttre fiende som man kan hata tillsammans, men det leder bara till att hatet växer och risken för nya terrordåd ökar. Det finns dock en yttre fiende som skulle kunna ena mänskligheten och öka gemenskapen. Jag tänker på klimathotet som är ett slags lågintensiv terror vars hot växer för varje dag som går. Tyvärr anklagas Greta Thunberg för än det ena än det andra, som inte har något med sakfrågan att göra. Den frågan är inte lika infekterad, så förhoppningsvis är det enklare att se igenom retoriken och förstå vilka mekanismer som är i rörelse. Alla tendenser till att skylla på andra eller skjuta på budbäraren, whataboutism och relativisering är hot mot demokratin, öppenheten och den mellanmänskliga kärlek som växer mellan likar som förenas i ömsesidig förståelse för livets och tillvarons bräcklighet och människans imperfekta natur.
Det får bli mitt påskbudskap på sociala medier, och det riktar sig till alla.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar