Glädjen över att få vara med när studenter lär och utvecklas

Ofta känner jag i min roll som lärare att jag arbetar i motvind och upplevs som ett hinder av studenterna, på deras väg mot betyg och examen. De vill bli klara och begär att jag ska hjälpa dem att nå sina mål. Och jag förstår studenterna, för det är den pedagogiken som dominerar i dagens målstyrda och effektivitetsinriktade utbildningssystem som skapats för produktion av (och konkurrens om) nyckeltal. Studenterna som kräver hjälp av lärarna för att klara sina kurser och få examen är en produkt av systemet och den rådande synen på kunskap. En konsekvens av högskolans kultur.

Den här utvecklingen oroar mig eftersom vi med stormsteg rör oss neråt i den vetandets hierarki som kännetecknas av information och fakta i botten, kunskap i mitten och där bildning och vishet är högst. För varje steg man tar sig uppåt i hierarkin ökar komplexiteten. Och jag vill vara och verka så nära toppen av den hierarkin som möjligt. Jag strävar efter vishet och kämpar för att kurserna jag ansvarar för och undervisar på ska hålla en så hög akademisk och intellektuell nivå som möjligt, vilket blir allt svårare i dagens akademiska kultur där genomströmning anses viktigare än kunskap, bildning upplevs som ett hot mot effektiviseringen och vishet betraktas som flum.

Jag förstår som sagt studenterna. De är produkter av skolsystemet som de levt med sedan förskoleåren. Studenterna är inte problemet, utan systemets grundprinciper som strider mot allt jag lärt mig av mina lärare och andra kloka människor som jag genom åren läst böcker av eller samtalat med, samt av egen forskning och erfarenhet av att undervisa. Ingen har sagt att mitt uppdrag har förändrats och att jag INTE ska utbilda för kunskap eller att genomströmningen och produktionen av nyckeltal är viktigare än bildning och intellektuell utveckling, men budskapen är dubbla och pengarnas instrumentella och iskalla rationalitet vinner alltid över intellektets och lärandets mer vaga, men just därför värdefulla karaktär. Livet är inte ett (dator)program som kan målstyras och skyndas på. Och den mänskliga hjärnan är den samma idag som för 10000 år sedan när mänsklighetens tidiga civilisationer började spira. Lärande handlar inte om att följa instruktioner eller om att utföra operationer. Målet med skolan och den högre utbildningen är inte information och fakta, utan kunskap och bildning.

Det blev en lång introduktion till det jag ville skriva om, just eftersom det går på tvärs mot det jag beskrivit ovan. Jag ägnade lejonparten av gårdagen åt att läsa och kommentera uppgifter samt rapportera in resultat på en kurs som nu är avslutad. det tog på krafterna, men jag ville verkligen bli färdig för att kunna ägna all min energi här under resten av terminen åt examensarbeten och eget skrivande. När jag la mig i sängen på kvällen var jag trött, men också glad. oftast är jag bara trött och jag har fått vänja mig vid att av saknaden av problem är goda nyheter. Därför överraskades jag av glädjens, om fanns kvar i kroppen när jag vaknade. Studenterna på kursen som jag ansvarat för under första halvan av våren var tacksamma och glada, inte för att jag gett dem något utan för att de klarat utmaningen och för att de i slutet av kursen inser att de lärt sig massor och utvecklats intellektuellt. 

Min glädje bottar i att jag tvingats inse att det är förenligt med risker att utmana och låta studenterna ta eget ansvar genom att placera kunskapen i centrum, det vill säga gå på tvärs mot vad studenterna är vana vid. Innan vi tog bort möjligheten för studenterna att skriva frisvarskommentarer i kursvärderingarna (eftersom det blev ett arbetsmiljöproblem i och med att många studenter gav sig på lärarnas personlighet och använde det som ett forum för allehanda missnöjesyttringar) fick jag återkommande läsa om vilken usel lärare och hemsk människa jag är, vilket har fått mig att tvivla på om jag ska fortsätta vara lärare när mina kunskaper, erfarenheter och omsorg om kursinnehållets intellektuella kvalitet uppskattas av studenterna. Om genomströmning inte var en faktor och mitt uppdrag inte var att producera nyckeltal skulle jag kunna skita i kommentarerna, som ofta lämnas av studenter som också skriver att de ägnar mindre än 20 timmar i veckan åt studier och som väljer bort alla moment som inte är obligatoriska. Jag överraskades av tacksamheten och gensvaret jag fick på slutet av kursen, när det gick upp för studenterna hur mycket de lärt sig och att de faktiskt kunde med än de trodde.

Till saken hör att kursen ges på nät och att jag i princip varit ensam lärare på den. Det har inneburit en hel del arbete, men eftersom kunskapsutfallet på kursen är bättre än vad jag på senare år tvingats vänja mig vid har det varit värt all möda. Studenterna på denna kurs kunde inte vända sig till någon annan och hade inget att jämföra med, de "tvingades" lyssna på mig och följa mina instruktioner, som alltid handlar om att förlägga ansvaret för LÄRANDET där det hör hemma, hos studenterna. Jag förberedde mig när kursen började efter jul på att möta samma gamla vanliga motstånd och klagomål som jag brukar få, men märkte ganska snart att studenternas frågor handlade om andra saker än annars. De ställde här frågor som handlade om kunskapen som de sökte, inte om vad jag ville ha eller vad som kommer på tentan. Många mail blev det, och jag svarade med glädje på alla så fort jag bara kunde. Jag lärde mig massor TILLSAMMANS med studenterna på denna uppsatskurs som gavs för första gången på nät. När jag var ny som lärare mötte jag ofta studenter med samma inställning, men då var jag för rädd och osäker för att uppskatta deras ambitiösa frågor, sedan förändrades studenternas inställning till studier och deras syn på mig som lärare. Därför är jag glad och tacksam och kastar mig ut i slutspurten av terminen med förhoppningar om att högre utbildning faktiskt kan vara högre och att jag som lärare inte måste betraktas som ett hinder. Avslutar med att dela med mig av mina kommentarer till studenterna, som denna gång verkligen kom från hjärtat:

Följande ord rör kursen som helhet och bygger på alla studenters samlade tankar om den och dess upplägg. Jag vill börja med att tacka för att ni haft tålamod och för att ni kämpat på och alltid varit förstående och visat prov på ett ovanligt stort mått av självständighet. Ni har tagit eget ansvar och jag ser i era tankar i reflektionen att ni är kluvna inför detta. Dels vill många ha tydligare information, dels inser de allra flesta av er att man växer som människa och utvecklas som student när man får och kan ta eget ansvar. Och jag ser också när jag läser uppsatserna och när jag lyssnade på er under opponeringarna att ni som grupp är ovanligt mogna. Det är svårt att jämföra grupper, men under mina år som lärare har jag i alla fall aldrig arbetat med någon grupp studenter som skött sig bättre och jag tror inte jag sett en sådan stor progression någon gång. Jag vill att ni alla ska veta att utifrån ett lärarperspektiv har kursen fungerat mycket bra, tack vare er! Och i min roll som examinator kan jag nöjt konstatera att årets kursare, alltså ni, här under vintern och våren, har skapat en stabil grund att stå på inför framtiden. Jag har meddelat mina kollegor på avdelningen att jag tyckte seminarierna vi genomförde förra veckan var outstanding! Jag önskar er alla all lycka till i framtiden, och jag vet att ni kommer att lyckas med allt ni företar er.

Självklart ska KursPM förtydligas till nästa gång. Det är ingen tröst för er, men vi fick besked sent om att kursen skulle ges på nät och jag kastades in i detta. Uppsatskursen har inte gått på nät på många år och det var svårt att med kort varsel föreställa sig hur det skulle bli och planera allt på bästa sätt. Jag har fått tänka om många gånger och förstår att det uppfattats som rörigt ibland. Samtidigt har oklarheterna inneburit att ni fått frihet, eftersom man som lärare aldrig kan kräva något av studenterna som inte kommunicerats tydligt och klart. Många uttrycker kritik rörande detta, men majoriteten har också märkt att man växer som människa av att  ta eget ansvar. Och jag ser i era inlämningar att ni lärt er massor.

En del efterlyser personlig handledning och det är något jag verkligen tar till mig. Orsaken till att det inte blev så har att göra med kursens timtilldelning. Jag önskar att det fanns mer timmar att fördela och har försökt prioritera så gott jag kunnat. Och, återigen, uppsatserna är överlag bättre än de brukar vara, så det har uppenbarligen fungerat ändå. Jag tror det handlar om att ni faktiskt tagit eget ansvar och hoppas att ni nu när ni fått betyget känner att arbetsinsatsen inte varit bortkastad. Behärskar man konsten att bedriva kritisk självständigt tänkande klarar man det mesta. Alla kan följa manualer, tänker jag.

Med dessa ord vill jag tacka er alla för en mycket givande kurs och för att jag tillsammans med er lärt mig massor här under våren!