Ett växande problem i den akademiska världen och på högskolans utbildningar, som hänger ihop med det faktum att allt fler fokuserar allt mer på (mätbara) resultat, är att det skapas grogrund för helt andra intressen och helt andra människotyper. För att ta en högskoleexamen och för att göra karriär i akademin idag är det inte längre nödvändigt att faktiskt vilja veta veta vad, hur och varför det man undersöker är, ser ut och fungerar som det gör. Det "räcker" att man följer en sanktionerad metod och presenterar tillräckligt med empiri som ger stöd åt resultatet för att det ska godkännas som en merit. Följaktligen produceras det idag enorma mängder resultat samtidigt som det produceras allt mindre kunskap och förståelse. Och eftersom framgång i konkurrensen om medel är en förutsättning för att få forska kommer forskningen att handla om ämnen där det går att nå säkra svar, och det som är komplext och vagt, frågor utan givna svar, lämnas obeaktade eller betraktas som flum. Tomheten triumferar och, som Mats Alvesson brukar säga: "Aldrig förr i mänsklighetens historia har så många skrivit så mycket med så lite att säga till så få."
Det finns en uppenbar risk att vetenskapen på sikt frikopplas från verkligheten och bygger in sig i ett stängt och tillslutet rum när allt fler forskare förhåller sig till varandras texter där olika saker letts i bevis, snarare än till den föränderliga och oöverblickbara verkligheten som samhället är beroende av KUNSKAP om. Akademin håller på att blir en allt mer slimmad produktionsapparat som generar RESULTAT och där viljan att veta, som en gång var universitetens fundament, själva orsaken till att vi har en högskola, ses som ett ovidkommande brus eller ett hinder som stör produktionen.
Studenterna vill veta hur och vad de ska göra för att få sina betyg. "Tala om vad DU vill ha", är ett uttalande eller reaktion jag möter allt oftare. JAG vill dock inte har något. Jag är på högskolan för att lära och mitt uppdrag är att skapa förutsättningar för lärande. Vill man inte på allvar veta, är man bara intresserad av att bli klar, få sina betyg och sin examen, kan och kommer aldrig utbildningen man genomgår att bli HÖGRE. Tyvärr blir det alt svårare för mig att förklara detta för studenterna eftersom även forskningen är produktions- och resultatinriktad.
Kunskapens värde har devalverats i takt med att även politikerna ser mer till sina egna opinionsresultat än till den långsiktiga förvaltningen av samhället. Fenomenet Greta Thunberg och känslorna som hon väcker är ett tecken på detta. Kunskapen och forskningen är bra så länge den ger stöd åt det man redan "vet", men går den på tvärs mot det man vill eller om insikten tvingar en att inte bara tänka om utan även ändra sin livsföring, söker man med ljus och lycka efter andra studier som ger stöd till status quo eller som i alla fall ifrågasätter riktigheten i kunskapens detaljer. Vill man inte veta på riktigt är förnekelse inte något problem, tvärtom är det bara så man kan leva vidare som man alltid gjort, tills man tvingas tänka och agera annorlunda.
Som någon skrev på sociala medier, Greta Thunberg är som det lilla barnet i H C Andersens saga Kejsarens nya kläder, som jag ofta återkommer till här på Flyktlinjer. Hon säger sanningen, det som behöver sägas och som alla innerst inne vet är sant och riktigt. Skillnaden mellan sagan och verkligheten är att i sagan förlöste barnet kunskapen och alla kunde skratta åt dumheten. I vår samtidsverklighet är det påfallande många, företrädesvis äldre män som röstar höger och populistiska politiker, som kastar sig över budbäraren och hånar Greta Thunberg för att hon krossar illusionen som utgör basen för politikerna och debattörernas makt och inflytande. Populisterna och deras väljare vill inte veta, de vill bara fortsätta som de alltid gjort och lyssnar därför på de som säger att det är bra att flyga mer för då kommer flygbolagen att tjäna mer pengar som kan användas för att utveckla klimatneutrala bränslen.
Greta Thunberg vill verkligen veta och hon säger det som behöver sägas, med stöd i relevant och viktig KUNSKAP. Hon engagerar väldigt många människor, vilket fyller mig med hopp, men så länge kunskapens egenvärde inte återupprättas och viljan att verkligen veta utgör motorn i det akademiska maskineriet kan och kommer inte den verkliga och viktiga förändring som förr eller senare kommer att krävas av oss alla att kunna genomföras.
Det är inte mer och säkrare resultat samhället behöver, det är relevant och användbar kunskap om det som är angeläget och viktigt för att värna livet på jorden som är den enda plats i universum där människor kan överleva av det enkla skälet att människan är en INTEGRERAD del av livet, inte någon omnipotent och överlägsen (naken) härskare som klarar sig på egen hand och som inte behöver veta eller förstå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar