Sökare och upptäckare

Få människor är helt ointresserade av allt, nästan alla vill veta och ha tillgång till kunskap om något. Det är dock stor skillnad mellan att vara en sökare och en upptäckare. En sökare letar efter specifika svar på bestämda frågor och ger sig inte förrän hen finner just det. Upptäckare är nyfikna och letar överallt, hela tiden, och resultatet är inte det viktiga. För upptäckaren är frågorna och letandet i fokus, medan sökaren vill ha svar. Det handlar om två olika livshållningar och/eller personlighetstyper. Få individer är renodlat antingen eller, de flesta är mer eller mindre av antingen eller. Och samhället växer fram i samspelet mellan. Kulturer präglas också av antingen sökare eller upptäckare.

Det finns problem och förtjänster med båda personlighetstyperna, vilka uppträder i kombination med olika andra personlighetsdrag. Sökare lyssnar oftare på och söker sig till ledare och lärare som säger sig veta, det ligger i sakens natur. Det är ju svar man söker och beroende på hur kritiskt sinnad sökaren är kommer hen att ha lättare eller svårare att dras in i sekter eller fundamentalistiska läror. Många sökare har fallit offer för gurus som förvridit huvudet på dem. Den som söker svar och inte är vaksam kan lätt bli ett rö för vinden som utnyttjas. Upptäckaren känner sig lätt instängd och skyr den enda vägen fram, hen vill hitta nya vägar. Fast det leder lätt till känslor av rastlöshet och rotlöshet. Upptäckare riskerar att bli ensamma människor, just för att de går sin egen väg.

Den ena personlighetstypen är inte bättre än den andra. Sökaren står för kontinuitet och uthållighet medan upptäckaren bidrar med nyfikenhet och innovationer. De flesta människor befinner sig någonstans i mitten av kontinuumet och över tid rör sig samhället mellan och präglas normaliteten av det ena och andra. Upptäckare bryter mönster och visar på nya vägar fram och sökare konsoliderar och strukturerar. Samhället blir hållbart när det råder balens mellan.

Jag identifierar mig som en upptäckare och vet sällan vad jag letar efter, och när jag finner något försöker jag lära mig något av det innan jag drar vidare på min upptäcktsfärd. Flyktlinjer är en upptäcktsresa, in eller ut i okänd terräng. Jag följer med, nyfiket förundrad över vart resan tar mig.

Tillvaron är fylld av olika människotyper som alla kan sorteras på det här sättet. Ledare och chefer, eller människor som antingen agerar eller reagerar. Mänskligheten kännetecknas av olikhet, och ändå är det alltid mer som förenar än skiljer individer åt. Jag återkommer ofta till tanken om att mångfald inte är något man väljer, det är en förutsättning för hållbarhet. Balans är nyckeln till samhälleligt välstånd och gemensam lycka. Den ena av de två böckerna jag jobbar med nu handlar om den väg fram som öppnar upp sig mellan ytterligheterna. Det är där jag vill vara. Kulturfilosofin jag håller på att utarbeta handlar om att skapa verktyg för att lära sig se och förstå dynamiken i tillvarons alla obestämbara platser mellan. Återkommer till det, men idag ska jag ägna mig åt att skriva på den lärobok jag fått kontrakt på och som förhoppningsvis publiceras under hösten.