På vilket sätt gynnas kunskapsutvecklingen av ...

Anledningen till att samhället investerar i skola, utbildning och forskning är att det behövs kunskap för att förvalta arvet av tidigare generationers arbete och för att skapa förutsättningar för framtida generationer att leva ett minst lika gott liv som vi som lever här gör. Det är en stor kostnad, en av de största i budgeten. Därför är frågan om vad som gynnar kunskapsutvecklingen viktig. För om skolan och den högre utbildningen inte gynnar lärande och kunskapsutveckling handlar det om ett gigantiskt slöseri med allmänna medel. Därför ställer jag frågan: På vilket sätt gynnas kunskapsutvecklingen i vårt land av ...

Att studenterna kan hämta ut och studera gamla tentor?

Vad är poängen med att tillåta studenter att se gamla tentor? Jag vet att det räknas som allmänna handlingar, men förstår inte varför. Antingen kan man eller också inte och kunskapsutvecklingen gynnas inte av att man lärt sig svara på en viss typ av frågor. Jag är osäker på om det stämmer men har hört att det finns kåraktiva som driver frågan att även svaren ska finnas tillgängliga. Fast då är det inte längre utbildning vi sysslar med på högskolan.

Att studenterna i utvärderingar av kurserna frågas vad de tycker om utbildningen (istället för att ge dem tillfälle att framföra välgrundad kritik)?

Kundnöjdhet lever inte till kunskapsutveckling. I alla fall inte utan en noggrann analys av vari nöjdheten består. Ambitiösa studenter som är på högskolan för kunskapens skull och som verkligen vill lära blir nöjda av andra skäl än den som kommer dit enbart för att få betyg och examen. Ambitiösa studenter uppskattar höga krav och svåra uppgifter, medan de som vill bli klara så fort och enkelt som möjligt ser lärarna som ett hinder på vägen. Alla kan uttryck en åsikt, men för att värna kunskapsutvecklingen är det bara åsikter som rör det ämnet som är relevanta.

Att rättssäkerhet sätts före lärande och kunskapskvalitet?

Självklart ska verksamheten som bedrivs på landets högskolan vara transparent, men talet om rättssäkerhet har jag aldrig förstått. Om bedömningar av tentor görs till en juridisk fråga förändras hela verksamheten i grunden. Lärande handlar om vad man kan, inte om vilka regler som följs. Enligt lagen måste vi lärare tillämpa regeln om positivt myndighetsbesked ifall vi gör fel i inrapporteringen av betyg, vilket kan innebära att någon som inte kan ändå får godkänt betyg. Bara misstag som begås åt andra hållet kan och får ändras till studentens fördel. På vilket sätt gör det att studenterna lär sig mer och bättre?

Att genomströmning är en faktor som kopplats till högskolans ekonomi?

Om jag underkänner inlämningar som kommer till mig för bedömning innebär det att jag bestraffas dubbelt eftersom jag dels måste göra om arbetet utan att få betalt för det, dels minskar kursens lönsamhet, vilket bevakas av högskolans ekonomer. Det sägs att systemet inte påverkar kvaliteten och stödet för det påståendet är att ingen lärare säger att man tar hänsyn till ekonomin i sin bedömning. Det finns dock massivt forskningsstöd för insikten om att det som mäts påverkar, och är det genomströmning ledningen vill ha så kommer ledningen att få just det. Eftersom ansvaret för att lära ligger på studenten kommer kunskapskvaliteten att påverkas menligt om lärarna också har ekonomiskt ansvar för verksamheten.

Att administrationen, dokumentationen och förpappringen av högskolan ökar?

All tid som lärare lägger på att sitta i möten eller åt dokumentation och administration eller utvärdering av verksamheten är tid som tas från lärande och arbete med kunskapsutveckling. Och den tiden ökar för varje år som går. På vilket sätt blir en gris fetare av att den vägs stup i kvarten, och hur har vi kunnat få för oss att kunskapskvaliteten gynnas av extern kontroll och ekonomistyrning av verksamheten.

För att kunna arbeta fokuserat med lärande måste lärarna kunna rikta sitt fulla fokus mot studenterna och kunskapsutvecklingen, men idag tvingas lärarna allt mer fokusera på annat, vilket i kombination med övriga punkter på denna inkompletta lista över saker som riskerar att sänka kunskapskvaliteten i den högre utbildningen leder till framväxten av en allt mer splittrad och fragmentiserad akademi.

På vilket sätt gynnas kunskapsutvecklingen i högskolesektorn och vårt land av detta? Jag har inga svar, bara aningar och egna åsikter. Jag ställer frågan för jag menar att vi måste diskutera dessa saker, med kunskapen i centrum; annars kan och kommer den högre utbildningen inte att kunna vara högre särskilt länge till.