Bokstavstroende håller på att bli mainstream. Jakten på säkra, otvetydliga svar och evidensbasering av allt fler aspekter av mänskligt liv liksom strävan efter trygghet, kontroll och målstyrning är ett slags fundamentalism. Tror man att det bara är vissa avarter av islam som följer auktoriteter mer eller mindre blint och läser texter bokstavligen är man blind. EXPERTER som tyder tidens tecken och talar om hur det är och vad som måste göras dyker upp överallt eftersom den här typen av tjänster efterfrågas av allt fler ju mer komplex världen blir och ju fler som får svårt att få livspusslet att gå ihop. Även kritiken mot fundamentalismen är extrem och bokstavstrogen och utrymmet för tolkning är minimalt. Kampen (om makt och inflytande) handlar om antingen eller och alla försök att nyansera eller förstå betraktas som stöd för motståndaren, den andra sidan.
Alla former av fundamentalism och bokstavstroende är problematiska, inte bara de andras. Först när vi förstår detta kan kampen mot extremism och arbetet för ett mer hållbart samhälle bära frukt. Först när fler lär sig lyssna, även på sina motståndare och de som inte håller med och tänker på samma sätt som de själva. Först nå vi människor börjar samtala med varandra och möts i en ömsesidig önskan om att förstå både argumenten som den man samtalar med lutar sig mot och det problem eller den företeelse som diskuteras, kan vi hoppas på nå förståelse, vilket är en absolut förutsättning för den försoning som i sin tur är en förutsättning för tryggheten vi alla söker.
I alla tider har det funnits människor som velat ikläda sig rollen som experter som talar om för andra hur det är och vad som måste göras. Auktoriteter och demagoger är människor som bygger sin makt på andras osäkerhet och rädsla, människor som utnyttjar rädslan för det okända och drömmen om trygghet. Terrorexperterna är lika oresonliga i sina tolkningar av tidens tecken som jihadisternas ledare. Båda lutar sig mot och hänvisar till den rätta läran och predikar den enda vägen. Det finns inget utrymme för tveksamhet eller tolkning hos någon av auktoriteterna, det är själva definitionen av begreppet expert. Det är inte vad man tror på, utan hur säker man är på sin sak som avgör vem som uppfattas som auktoritet av andra. Ju fler lojala följare desto mer makt och inflytande, det är så det fungerar. På Twitter och i samhället och världen. Tillvaron är beskaffad på det sättet och det är så människor fungerar.
Kampen mellan det goda och onda är evig och den utspelar sig INTE bara i fiktionens värld. Game of Thrones vore inte den monumentala framgång den är om serien inte knöt an till det djupt mänskliga. Det är inte bara där som vintern är i antågande. Hotet kommer inte utifrån, det kommer djupt inifrån mänsklighetens allra innersta vrår och skrymslen. Det är drömmen om trygghet och frihet från ansvar samt sökandet efter enkla svar som är problemet. Livet är verkligheten rättar sig ALDRIG efter människors önskningar om hur det borde vara, och det finns ALLTID två sidor i en konflikt.
Kampen för den enda Sanningen förs med alla till buds stående medel. Inte bara med bomber och hot, utan framförallt med desinformation och den sprids på båda sidor. Sanningen är krigets första offer, och kampen om FAKTA kan aldrig vinnas. Är det kunskap man söker krävs tolkningskompetens och förståelse för komplexitet. Vidare krävs respekt för olikhet och ödmjukhet inför det faktum att man själv och den sida man råkat hamna på i konflikten alltid kan ha fel. Svaren på alla verkligt viktiga frågor finns inom en själv och mellan människor. Och de är föränderliga och kontextbundna, alltså är det bara motsatsen till bokstavstroende och fundamentalism som kan upplösa problemen som mänskligheten just nu brottas med på allt fler områden.
För att förstå världen och verkligheten krävs förståelse för kunskapens komplexitet samt bildning och gemensam strävan efter vishet. Det är aldrig enkelt att vara människa och många har nog med problem med sig själva och den egna tillvaron för att orka bry sig om andra. DETTA är problemet och populismen, fundamentalismen, främlingsfientligheten och ytterst terrorismen är symptom på att samhället och kulturen inte är hållbart. Den väg vi slagit in på leder inte till några lösningar eftersom den bygger på en falsk föreställning om att det finns en enda Sanning. Den är den tron som leder till destruktiv kamp om vem som har rätt. Faktum är att båda sidor kan ha rätt, liksom båda sidor kan ha fel. Därför är det inte fler tvärsäkra experter eller profeter som hävdar att de vet vilken väg som är den rätta vi behöver, utan tid att tänka efter och lyssna på varandra. Tid att mötas för att försöka förstå varandra. Utan ödmjukhet inför det faktum att jag och vi kan ha fel och i avsaknad av respekt för tillvarons komplexitet kan och kommer kriget mot terrorismen aldrig att kunna vinnas, av det enkla skälet att båda sidor strider för SIN sanning i en värld där inget är så enkelt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar