Refränger 2

Äntligen en dag som inte är fyllt till bräden av möten och måsten, mail och krav. Bara en föreläsning, i eftermiddag. Läsårets sista för övrigt. Under en period här har det varit enormt pressande, och det kommer det vara även framöver, men sommaren och semestern närmar sig med stormsteg och arbetsbördan ska inte behöva öka, tvärtom bör den redan ha kulminerat. Har sovit lite längre och känner mig hyfsat utvilad. Det finns tid att tänka och därför återvänder jag till den nyöppnade serien poster om begreppet refränger, hämtat från den analytiska verktygslåda som Deleuze och Guattari lämnade efter sig. Snart ska jag även återuppta arbetet med Foucaults begrepp diskurs, men det får anstå ett tag till tror jag.

Inledningen till kapitlet om refränger i boken Tusen platåer var en kort liten berättelse om en pojke som är på väg hem och som söker tröst och trygghet i en melodi som han nynnar för sig själv. Ljuden skapar en kontinuitet och fungerar som ett slags ariadnetråd, ett spår att följa, ett slags strimma av hopp i mörkret. Nästa stycke, det stycke jag ämnar skriva om här, handlar om något mer konkret: Väggar som avskärmar omvärlden och skapar ett rum.

II. Now we are at home. But home does not preexist: it was necessary to draw a circle around that uncertain and fragile center, to organize a limited space.

Ett hem kan vara så mycket. För den som är rik kan hemmet vara en närmast ointaglig borg, med tjocka murar och elektronisk övervakning som skyddar mot inkräktare. En lägenhet eller villa. En hydda, tak över huvudet. Ett tält eller kanske bara en tidning som skydd mot vinden. Eller en cirkel som markerar ett ute och ett inne. Området runt omkring mig och min person, min bekvämlighetszon. Hem kan vara den plats där jag lägger mig hatt. En plats där jag slår mig till ro, som är avskild från omvärlden. Ett slags relativt lugn.

Many, very diverse, components have a part in this, landmarks and marks of all kinds. This was already true of the previous case. But now the components are used for organizing a space, not for the momentary determination of a center.

Rösten och ljuden skapade ett rörligt centrum. Hemmet ordnar delarna som utgör platsen. Världen är kaos, men hemmet utgår ett relativt lugn och ro. Inne och ute handlar om var gränsen går för vad jag kan kontrollera. Hemma är det område som jag känner mig trygg i och har inflytande över.

The forces of chaos are kept outside as much as possible, and the interior space protects the germinal forces of a task to fulfill or a deed to do. This involves an activity of selection, elimination and extraction, in order to prevent the interior forces of the earth from being submerged, to enable them to resist, or even to take something from chaos across the filter or sieve of the space that has been drawn.

Hem är en plats som skyddar mig från omvärldens larmande hotande kaos. Hem är ordning, borta är kaos. Ett hem skapas genom att ordna, och selektera, genom att stänga ute och bjuda in. Hem är den plats jag kan eller är med om att kontrollera. Det handlar inte bara om att äga, utan är lika mycket ett uttryck för begär efter trygghet. Ju mer makt man har desto hårdare kontroll, desto större yta och fler saker och aspekter han kontrolleras. Begäret efter trygghet är dock konstant, och man tar det man kan och har tillgång till. En tidning att dölja ansiktet med i en trappavsats eller en filt på en strand, ett streck i sanden. Det är tillgången på makt och resurser som avgör hur stor yta som kan kontrolleras och utövas äganderätt över.

Sonorous or vocal components are very important: a wall of sound, or at least a wall with some sonic bricks in it. A child hums to summon the strength for the schoolwork she has to hand in. A housewife sings to herself, or listens to the radio, as she marshals the antichaos forces of her work. Radios and television sets are like sound walls around every household and mark territories (the neighbor complains when it gets too loud).

Ljud fungerar avskärmande och skapar rum. När jag ska koncentrera mig på väg till jobbet och det är stökigt på tåget sätter jag på musik i lurarna och ljudet blir ett slags vägg mot larmet och alla störande ljud. Låtarna från mina listor med musik skapar ett inne och ett ute, och eftersom jag väjer musiken är det jag som har kontrollen. Om alla hade med sig en egen bergsprängare och höjde volymen skulle musiken inte kunna fungera som avskärmande och trygghetsskapande. Allt skulle röras ihop i ett enda stort larmande kaos där ingen känner sig hemma. Inne är ute och känslan av trygghet är grundläggande egenskaper och behov.

For sublime deeds like the foundation of a city or the fabrication of a golem, one draws a circle, or better yet walks in a circle as in a children's dance, combining rhythmic vowels and consonants that correspond to the interior forces of creation as to the differentiated parts of an organism. A mistake in speed, rhythm, or harmony would be catastrophic because it would bring back the forces of chaos, destroying both creator and creation.

Gränsen mellan inne och ute är känslig och det som finns på insidan är värdefullt. Därför är det inte konstigt att ämnet väcker så många känslor. Rätten till trygghet är viktig, ja livsavgörande. Hem är en relativ plats, även om det är en välbevakad borg. Och begäret efter trygghet ökar ju mer hotfull och osäker omvärlden är. Alla kan relatera till känslan, för alla har ett hem och ett behov av trygghet. Papperslösa flyktingar och ensamkommande barn har samma mänskliga behov som den där enda procenten av jordens rikaste. Alla, utan undantag, ser till att skaffa sig ett hem och bevakar gränsen mellan inne och ute så gott man kan.

Det finns mycket mer att säga, men nu ska jag ta en promenad och samla tankarna. Jag ska ut i vårvärmen och lyssna på fåglarna som kvittrar för att på det sättet locka till sig en partner att bygga ett bo tillsammans med, ett hem som fungerar som skydd mot alla hot som finns där ute, där nästa generation fåglar kan växa upp under relativ trygghet. Fågelsången och bobyggandet. Barnet som nynnar på vägen hem och strecket i sanden, tidningen över huvudet. Gränsen mellan inne och ute kan ta sig många olika uttryck och den är mer eller mindre tydlig och solid, men den finns där, överallt och för alla.