Det som skulle kunna bli

Kultur är mitt forskningsområde; mitt kunskapsintresse. Kultur är dock ingenting i sig själv. Kultur är förändring, ömsesidig tillblivelse. Kultur handlar lika mycket om det som går att se och analysera som det som inte syns, det som bara existerar i världen som en möjlighet. Mellanrum och slump är betydelsefulla komponenter och centrala delar av den dynamiskt föränderliga helhet som kulturen utgår. Det går inte att ställa sig utanför kulturen och studera den objektivt, för som kulturforskare är man lika mycket som allt och alla andra del av det som studeras. Därför kommer jag som kulturforskare inte fram till något. Kulturforskarens forskningsfokus är riktat mot framtiden. Jag undersöker det som skulle kunna bli och forskar om förutsättningar för förändring.

Framtiden är öppen och den blir till, den finns inte och går bara till dels att räkna på. Föds det många barn går det att så klart att veta att behovet av vård, skola, bostäder och annat kommer att öka i motsvarande grad, men det går aldrig att veta exakt. Framtiden och tillblivelsen utgår från och blir till genom en icke-linjär logik, och det är denna jag undersöker och som forskningen handlar om att försöka förstå.

Om jag skriver, till exempel, om skolan gör jag det med dessa insikter som utgångspunkt. Och när jag kritiserar målstyrning och kontrollsystem och uttrycker kritik mot försöken att bestämma utvecklingen inom olika områden i detalj, gör jag det med stöd i min forskning om kulur. Även om jag gör vad jag kan för att vara tydlig med vilka utgångspunkter jag bygger mina resonemang på dras jag ändå allt som oftast in i debatter där kritiker vill att jag i detalj ska redogöra för hur jag menar att man borde göra istället. Jag lär mig massor om hur människor tänker och kultur fungerar när det sker, men det är ändå tröttsamt. För det är som debattörerna inte alls lyssnar på vad jag säger, det är ett slags ryggmärgsreaktion som kickar in. Debatten fungerar så, möter man kritik slår man reflexmässigt ifrån sig. Anfall är bästa försvar, i debatten. Och då är det bättre att inte lyssna, att bara veva igång artilleriet av frågor, invändningar, påhopp och (mer eller mindre medvetna) misstolkningar. "Så du menar alltså att ...", eller "Tala om EXAKT hur du tänker dig att man skulle göra istället!". Rätt eller fel, antingen eller. Det är inte så jag ser på världen, kulturen eller kunskapen.

Jag vill samtala, för på det sättet kan en annan framtid skapas. Debatten har en tydlig slutpunkt, ett mål. När jag vinner över dig och du erkänner dig besegrad har debattens syfte uppnåtts. Och eftersom det är vinnaren som skriver historien och har tolkningsföreträdet kommer berättelsen om varför hen vann att handla om individens eller den anförda lösningens förträfflighet. Förloraren förväntas dra sig tillbaka och iden eller lösningen som hen kämpade för faller i glömska. Debatten handlar om antingen eller, och många goda idéer har därför begravts på det sättet. I ett samtal lyssnar man lika mycket som man talar. Man vänder och vrider gemensamt på varandras idéer, inte nödvändigtvis för att avgöra vem som är bäst, utan för att försöka förstå både fördelar och nackdelar med båda sätten att tänka och agera. Samtalet är ett mer hållbart sätt att undersöka och förstå kultur och ett mer konstruktivt, inkluderande och mångfaldsfrämjande sätt att närma sig framtiden.

Samtal öppnar upp och debatter stänger in. Debatten handlar om att få rätt och om att vinna, medan samtalet handlar om att lära av varandra för att bli bättre. Jag sökte mig till akademin för att lära mig mer och för att få delta i utvecklingen av kunskap, inte för att göra karriär, samla anhängare och bestämma över utvecklingen och framtiden. Jag vill vara med och bygga ett hållbart samhälle tillsammans, ett samhälle där man lyssnar mer än talar och där skolan inte producerar resultat utan fostrar ansvarstagande och demokratiälskande medborgare. Om förutsättningarna för det handlar mina två senaste böcker: Samtal om samtal om kultur och Studier av förändring, i rörelse. Båda med undertiteln: Förslag till kunskapsteori för ett hållbart samhälle.