Kunskapskedjan blir aldrig starkare än sin svagaste länk

Vad är skolans uppgift? Att uppfylla väljarnas önskningar och politikernas löften, eller att tillgodose samhällets långsiktiga behov av kunskap och kompetens? Ingen svarar så klart det senare, för i teorin är alla överens och tänker man bara efter vet man hur det borde vara. Fast vi lever inte i teorin, vi lever i verklighetens praktiska myller av motstridigheter. Och vi vill så förtvivlat gärna ha allt vi önskar oss, även om vi vet att det är omöjligt. Tips på dieter som lovar viktnedgång utan ansträngning når större uppmärksamhet än sådana som faktiskt fungerar? Den politiker som lovar lägre skatt och högre offentliga utgifter blir mer uppskattad än den som går till val på rimliga och därmed försiktiga löften. Betygsinflation är ett allvarligt och växande problem som alla förstår och är överens om måste beivras. Så får det inte vara, så kan vi inte ha det! I teorin är det enkelt. Fast i praktiken är saken en helt annan.

Att sätta betyg är en bedömning, och det kan ALDRIG bli exakt eller helt objektivt. Och utan förståelse för det samt i avsaknad av förutsättningar att faktiskt kunna sätta betyg som speglar elever och studenters kunskaper och förmågor tvingas lärare ta ansvar för ett omöjligt uppdrag. Alla vill ha rättvisande betyg som faktiskt visar vad eleven eller studenten verkligen kan. Problemet är dock att betyg är en extern bedömning av en intern kvalitet. Systemet bygger på att läraren går i god för elevens/studentens kunskaper och intygar att hen kan det som stipuleras i de allt mer detaljerade kriterierna för respektive betyg. Ju större problemen med glädjebetygen blir, desto mer kontrollerar man LÄRARNA. Tilliten till lärarprofessionen utarmas när elevernas kunskaper sjunker och kvaliteten i den högre utbildningen utarmas. Var finns logiken i det sättet att resonera? Ingen kan ta ansvar för eller gå i god för någon annans kunskaper. Ett system som bygger på att det är lärarens fel att det går inflation i betygen kan ALDRIG leda till bättre och ökande kunskaper i samhället.

Vi har hört det förr: Så här får det inte vara! Vi måste se över våra rutiner. Det behövs tydligare regler, mer kontroll, hårdare straff, och så vidare. Och ställda framför fakta skyller ansvariga ifrån sig. Det är en provkarta på det mänskliga psyket som visas upp, och ingen som vet hur människor fungerar kan med hedern i behåll säga sig vara förvånad. Är och bör är två HELT olika och väsensskilda saker, och ingen kunskapskedja kan någonsin bli starkare än dess svagaste länk. Tron kan försätta berg, det är sant, men samhället kommer aldrig att få inte den kunskap medborgarna önskar sig, vi får den kunskap vi förtjänar. Så har det alltid varit och så kommer det alltid att förbli. Genvägar till kunskap blir senvägar och är det betyg man vill ha är det betyg man kommer att få, det går att kontrollera och dela ut. Lärares betygssättning kan kontrolleras och regleras, men inte kunskapen.

Elefanten i rummet är: Ta da, ekonomiseringen av skolan. Skolan, liksom all mänsklig verksamhet, kan bara fokusera på en sak i taget. Antingen ekonomin eller kunskapen. Det finns inga genvägar. Och kunskap tar tid. Tid är pengar; och ingen kan därför ärligt säga att man är förvånad över att det ser ut som det gör. När lärare och elever/studenter inte får de förutsättningar som krävs för att kunna undervisa, lära och utveckla kunskap kommer kunskapen på sikt att utarmas. Ändå är det förvåning och bestörtning som ansvariga ger uttryck för när man konfronteras med resultatet av SVTs granskning av betygssättningen i den svenska gymnasieskolan. 

Vissa skolor är mer generösa med att låta elevernas betyg avvika från resultaten på nationella prov, visar SVT:s granskning. Friskolor på gymnasiet höjer betygen mer än kommunala, och vissa skolkoncerner har flera av sina skolor på ”snällbetygstoppen”.

Generös, och snäll är ord som får det att vända sig i magen på mig. Låt oss kalla sakerna vid sina rätta namn: Det är dumhet, ignorans och uttryck för mänsklig hybris som blottläggs, eller möjligen eftertänksamhetens kranka blekhet. Alla vet att friskolereformen bygger på tanken att konkurrens driver kvalitet, fast skolor kan inte konkurrera med kunskap så det är betygen man konkurrerar med. 

Ett slutbetyg kan vara avgörande för var man hamnar i livet. Och SVT:s granskning visar mycket stora skillnader mellan skolor, på hur man förhåller sig till resultaten på nationella prov.

Många skolor ser man till att slutbetygen totalt ligger på ungefär samma nivå som resultaten på nationella prov. Det är ju enligt Skolverket huvudsyftet med proven- att möjliggöra en likvärdig bedömning och betygssättning.

SVT:s granskning handlar om 355.000 Nationella prov från gymnasier i hela landet förra våren.

”Det finns incitament”
I grundskolan är det små skillnader, på gymnasiet ligger friskolor högre. I svenska och engelska ligger friskolor ett par procentenheter högre. I många stora mattekurser är det 10 procentenheter fler elever i friskolorna som fått högre betyg än provresultaten. Skolverket har tidigare sett samma tendens.

Vi har detaljstuderat matteproven för samtliga gymnasieskolor, och räknat andel elever som fått högre betyg minus de som fått lägre betyg, till en ”snällbetygskvot”.
Av de 50 skolor som toppar den listan i landet är 32 friskolor.

Väljer man bara lite större skolenheter kvarstår bilden. 17 av 29 är friskolor.

– Det är klart det finns incitament i dag att skolan vill visa upp betyg för att locka elever, säger avdelningschefen Karin Hector-Stahre på skolverket.

Jag bryr mig egentligen inte om vem som fuskar. Det enda jag bryr mig om är kunskapen och att lärarna ska få en rimlig chans att göra ett bra jobb som LÄRARE, inte som administratör av betyg. Betydelsen som betygen har i dagens system är helt orimlig! Och det faktum att man byggt ett kunskapssystem där ALLA blir glada och tar emot ett högt betyg med öppna, uppskattande armar, samtidigt som tiden att tänka och möjligheten för lärarna att förkovra sig inom yrket minskat drastiskt, är minst sagt naivt. Det är kunskapssystemet det är fel på, inte eleverna eller lärarna! Det är i synen på kunskap det brister, inte i bedömningen. Lärare kan och kommer aldrig kunna ge helt igenom rättvisande och objektiva betyg, det är ett oomkullrunkeligt faktum; en naiv dröm. Konkurrens leder inte till kunskap, bara till framgång. Och är det betyg man konkurrerar om är det framgång på det området som avgör vilken skola eleverna konkurrerar om. Är det betygen som räknas är det dit fokus riktas, för alla. Så borde det inte vara, men så blir det, i praktiken.

Har uppmärksammat problemet
I undersökningen finns ett antal skolor där samtliga elever i en gymnasiekurs fått bättre betyg än sina provresultat. Elajo Technical center i Oskarshamn, Plusgymnaiset i Jönköping och Kalmar.

Vi hittar skolor där 70 – 90 procent elever i flera olika ämnen och kurser får bättre betyg. Det gäller friskolorna Nacka enskilda gymnasium, Drottning blankas gymnasium i Lund, och kommunala Välkomnaskolan i Gällivare – den skola som toppar listan.

Och det finns friskoleföretag som har flera skolor på topplistan över ”snällkvoter”. Thorens business school. Plusgymnasiet och Jensen gymnasier.

Rektorn för plusgymnasiet i Kalmar, Michael Grenstadius, erkänner problemet, och menar att man jobbar för att minska skillnaden.

"Vi inser att vi gjort fel, jobbar på det och lovar se över våra rutiner." Det finns ett ord för flosklerna som staplas på varandra: Corporate bullshit. Det är ett språk som håller på att normaliseras. I USA är det det det språk som talas av presidenten. Talets makt är stor och ingen kan vara förvånad över att det spåket kommit att bli vanligt i skolan. Så går det när man öppnar skolans värld för riskkapitalister som endast tar ansvar för vinsten. Kunskapen är mjuk och känslig medan kapitalet är hård och ekonomins lagar iskalla. Läpparnas bekännelse är bara ett av alla verktyg som kapitalinvesterare och ansvariga kan ta till när deras (vinst)intressen hotas.

– Vi har uppmärksamma detta och ser allvarligt på det.

Det är lätt att säga, fast vad betyder orden och oron i praktiken? Och hur leder talet till att läraryrkets status och kunskapen återupprättas?

Elever har svårt att visa vad de kan
Han vill dock inte medge att betygen är för snälla, eller generösa, det är istället så att just deras elever blir nervösa vid proven, och presterar sämre där än sina kunskaper.

– Vår analys är att våra elever inte lyckas visa vad som kan på proven – det skall vi jobba med.

Liknande resonemang hörs vi från andra skolor med mycket hög andel elever med högre betyg än sina provresultat. Biträdande verksamhetschef för samtliga Jensen gymnasier, Sofia Taflin, tror att just deras elever har extra svårt för prov.

– Vi har pedagoger som är bra på att individanpassa undervisningen. Men det har man inget för på ett standardiserat prov, säger hon till SVT.

Undanflykter och förklaringar är lätta att hitta på, men det leder inte till kunskapsutveckling. Om det nu är så att proven inte visar elevernas verkliga kunskaper, varför uppmärksammar inte skolföretagens företrädare politikerna på problemet? Varför begär man inte andra metoder för bedömning av elevernas verkliga kunskaper? Kanske för att man vet att det då blir svårt att hålla vinsterna uppe. Om det VERKLIGEN var kunskap som skolorna konkurrerade med hade vi inga problem, men det är inte så det ser ut, i praktiken. Skolorna konkurrerar med betyg och det ekonomiska upplägget bygger på att man mäter något som egentligen inte går att mäta. 

Eleverna vi träffar på skolan talar samtidigt glatt om Jensens rykte som skola där det är lätt att få bra betyg.

– Att man inte behöver jobba så hårt, för att få bra betyg här, men det stämmer bara delvis, säger, Micaela Apeltjärn som går andra året.

– Det är nog lite lätt att få bra betyg här, säger Emma Möller.

Ska inte kunna sänka betygen
Eleverna berättar att de fått höra att nationella proven bara kan höja deras betyg – aldrig sänka dem. Det har deras lärare sagt.

– Så får det inte vara. Självklart skall man kunna sänka också, säger Sofa Taflin.
Flera Jensenskolor och Plusgymnasier har nyligen granskats av skolinspektionen. Men just punkten ”bedömning och betyg” har man lämnat utan anmärkning. Något utpekade chefer gärna framhåller.

– Vi har haft bra dialog med skolinspektionen säger Sofia Taflin på Jensen.

Så får det inte vara. Nej, men nu är det faktiskt så det är! Förhalning och undanflykter, bortförklaringar och erkännanden. Faktum kvarstår: nuvarande utbildningssystem leder inte till bättre kunskaper.

”Betygsättning är myndighetsutövning”
Men regelverket säger faktiskt inget i dag om hur mycket man får avvika. Har man inget bibliotek, kan myndigheter hota med viten. Men upptäcker man uppseendeväckande avvikelser i betyg finns sällan möjlighet att vidta åtgärder.

– Som regelverket är skrivet i dag kan vi nästan aldrig slå ner och sätta en formell anmärkning eller kräva vite för dålig betygssättning, säger Helena Olivestam Torold, undervisningsråd på Skolinspektionen.

Skolverket poängterar att även kommunala skolor i dag har hård konkurrens om elever. Och man menar att det – oavsett huvudman – i dag är möjligt att sätta glädjebetyg eller snällbetyg, utan att det blir sanktioner.

– Ja det är ganska riskfritt eftersom det inte finns reglerat hur relationen mellan betyg och prov får se ut, det finns inget att inspektera mot, Säger Karin Hector-Stahre.
Men på Jensen tillbakavisar verksamhetschefen tanken på att det är kravet på vinst som gör att friskolor generellt ligger lite högre i statistiken.

– Betygsättning är faktiskt myndighetsutövning, det får aldrig bli Business, säger Sofia Taflin.

Skolan är business, det är ju så vi vill ha det. Och the business of business är business. Vi får den skola och de kunskaper förtjänar, inte den kunskap vi önskar och behöver. Eftersom skolan i och med friskolereformen har kommit att bli en närmast kassaskåpssäker vinstmaskin är det mäktiga intressen som utmanas, och eftersom betyg aldrig kan vara objektiva är utgången given på förhand. Ägarna kommer att försvara sina intressen så länge det bara går, och under tiden utarmas kunskapen. Det är oundvikligt, av ovan angivna skäl.

Tänk om någon fick för sig att elitidrottssatsningar skulle kontrolleras och regleras på samma sätt som skolan, för att garantera att pengarna som satsas användes effektivt eller för att försöka skapa ett regelverk som garanterade måluppfyllelse. Tänk om tränarna fick ansvaret för idrottarnas resultat, och när resultatet sjunker reglerar man tränarnas arbete ännu mer. Ingen skulle komma på en så idiotisk idé, inte där. Alla vet att det inte går att garantera resultat, att det bara finns en väg till framgång. Hårt och dedikerat arbete med saker som verkligen fungerar och betyder något. Resultatet av träningen visar sig på tävlingen. Samma gäller i skolan. Kunskap kan aldrig tvingas fram, och resultatet visar sig ute i samhället, efter skolan, när kunskaperna ska omsättas. Betygen kan ta en fram till drömutbildningen eller anställningen som ger hög lön, prestige och intressanta utmaningar och karriärmöjligheter. Så frågan är enkel: Varför lagstifta mot snälla betyg, istället för att lägga ansvaret för kunskapsutvecklingen där det här hemma, hos den som behöver kunskapen? Varför kontrollera betygen, när det är kunskapen som ska kontrolleras?

Det enda system som fungerar någorlunda och där det inte finns incitament att rätta snällt eller ge glädjebetyg är ett relativt betygssystem där läraren rangordnar eleverna och betygen delas ut proportionellt. Det är inte heller ett objektivt system, men det går inte att fuska inom det. Lärarens auktoritet är ohotad och kunskapen står i centrum. I ett sådant system konkurrerar eleverna med varandra om vem som vet mest, där är det inte skolorna som konkurrerar om vem som är mest "generös."

Vad är skolans roll egentligen och varför har vi ett utbildningssystem? Det är den frågan vi måste ställa oss ifall vi vill bygga ett kunskapssamhälle. Det finns inga genvägar till kunskap.