Vilken typ av kunskap går att utvinna ur en människas berättelse? Har den något allmängiltigt värde, utöver beskrivningen av en människas vardag? Lösryckt och isolerad har den föga eller endast kuriöst vetenskapligt värde. Berättelsen, både i sin helhet och i de enskilda detaljerna, får en vidare mening successivt när den i rapporten [denna text är hämtad från den rapport som lämnades till Volvo Lastvagnar efter utfört uppdrag. Den utgör grunden för det som sedan blev min avhandling] relateras till andra studier, övrig referenslitteratur och mitt fältarbete.
"Att vara modern är att leva ett paradoxernas och motsägelsernas liv", skriver Marshall Berman (1982). Lastbilsförarnas yrkeskultur stämmer på många sätt överens med den beskrivningen. Förarna lever i en mångfacetterad kultur som bär på motsägelsefulla och ibland paradoxala drag. Till viss del beror detta på att yrkeskulturen knyter an till både en gammal arbetar- och allmogekultur och en nyare föränderlig nittiotalskultur. Förarna är under sitt yrkesutövande i ständig rörelse. Olika platser besöks, nya bekantskaper och kontakter knyts. De måste vara flexibla och öppna för innovativa lösningar. Förarnas blick är bokstavligen och symboliskt riktad framåt. Men många tankegångar och värderingar inom yrkeskulturen är hämtade från en äldre och "tryggare" tid. En viktig centralfigur i yrkeskulturen, som symboliserar trygghet och kontinuitet, är den "starka och självständiga" frun, som väntar i hemmet (den fasta punkten), medan mannen är ute på vägarna.
I motsägelser, inkonsekvenser, paradoxer och omedvetna eller triviala detaljer finns kulturella innebörder som det är etnologens uppgift att klarlägga. Etnologisk forskning karakteriseras därför av ett växelspel där analyserade detaljer friläggs och modeller som förklarar detaljernas inre sammanhang skapas. Tolkningsprocessen går från del till helhet och från helhet till del.
Alla människor är kulturvarelser och som sådana infogade i ett för varje individ specifikt, socialt, rumsligt, tidsligt och könsmässigt sammanhang.[1] Detta gäller berättaren lika väl som vem som helst. Dessa kulturella dimensioner har under analysen och i skrivandet fungerat som ledande struktureringsprincip. Dimensionerna fungerar alltid tillsammans, men i rapporten förklaras de separat i anslutning till relevant empiri.
Fältarbetet har definierat tre bärande teman eller nyckelord inom yrkeskulturen som förståelsen också utgår från. Det är mansdominans, lastbilen som symbol och frihet. Analysen, av yrkeskulturen och den manliga identitet som konstrueras där, fördjupas genom det som händer i mötet mellan de tre nyckelorden och de fyra etnologiska dimensionerna.
Som lastbilsförare ingår berättaren i ett viktigt sammanhang: en yrkes- eller delkultur.[2] Lastbilsförarna utgör en relativt sett homogen grupp människor med liknande värderingar, delat socialt ursprung samt en snarlik organisering av vardagen och privatlivet.[3] Föraren, hans upplevelser och berättelser korrelerar väl med andra liknande livsöden och tankegångar inom delkulturen.[4]
Analysen av lastbilsförarnas yrkeskultur har genomförts med kulturanalytisk teori och metod.[5] Kulturanalytisk forskning handlar i huvudsak om att definiera den undersökta kulturens övergripande och generella aspekter. Rapporten är en analys av lastbilsförarnas yrkeskultur i första hand.[6]
Rapporten handlar också om lastbilsförarnas kulturella identitet.[7] Alla identiteter skapas relationellt och inom lastbilsförarnas yrkeskultur är det en utpräglat manlig identitet som betonas. Förarnas maskulina identitet byggs upp inom yrkesgemenskapen och i relation till lastbilen som teknisk artefakt.
Rapportens övriga teoretiska influenser är hämtade från den genusforskning som ser kön som en föränderlig kategori eller social konstruktion.[8] Manligt respektive kvinnligt är egenskaper som är socialt och kulturellt betingade och relationen mellan dessa båda genuspositioner förändras processuellt genom historien (Lundgren 1990). Genusforskning handlade länge enbart om kvinnor men på senare tid har forskning om män och maskuliniteter blivit allt vanligare.[9] Rapportens resonemang om framtiden har förts med inspiration från filosofen Karel Kosík (1963/1979) och historikern E P Thompson (1983) som båda betonar människornas roll i den historiska utvecklingen. Klass uppfattas, av Thompson, som något som händer när människor lever sina liv i de sociala relationer de ingår i och när individerna handlar utifrån den kultur och de personliga förutsättningar de ärvt. Lastbilsförarnas yrkeskultur definieras i rapporten som en arbetarklasskultur. I min definition av klass finns implicit en rörelse. Jag ser med andra ord klass och kultur som en process. Lastbilsförarna uppfattas, med inspiration från Kosík, som kulturvarelser som hela tiden är med om att skapa och omskapa sitt sociala och kulturella vara kollektivt, med hänsyn till dess förutsättningar och utifrån varje given punkt i historien. Yrkeskulturen utgör en ständigt pågående dialektisk process. Därför handlar resonemanget om framtidens förare till största delen om nutid.
Noter
[1] För den som vill läsa mer om kulturella dimensioner rekommenderas boken Människan som kulturvarelse (Bringéus 1990)[2] Socialantropologen Ulf Hannerz har, bland annat i boken, Kultur och medvetande (Hannerz & Liljeström & Löfgren 1982), diskuterat begreppet delkultur. Hannerz lyfter fram den amerikanske sociologen Everett Huges definition av begreppet: "Varhelst någon grupp människor har ett stycke liv tillsammans, med något mått av avskildhet från andra, en gemensam vrå i samhället, gemensamma problem och kanske ett par gemensamma fiender, där växer kulturen".
[3] Helt oproblematiskt är det inte att tala om lastbilsförarna som medlemmar i en delkultur. Man får aldrig glömma att förarna samtidigt ingår i en rad andra viktiga sammanhang. Jag vill betona att rapporten inte ensidigt ser lastbilsförarna som medlemmar i den speciella delkulturen. Med denna anmärkning i minnet är begreppet relevant eftersom förarna lever i en tämligen homogen och utpräglad kultur som på många sätt är avskild från det övriga samhället.
[4] För att få underlag till resonemanget om framtiden har jag koncentrerat undersökningen på och lyft fram, yrkeskulturens homogena drag och inslag; det som förenar förarna som grupp. Naturligtvis är det en förenklad bild som framträder i rapporten. Kulturanalys syftar till att lyfta fram underliggande betydelsefulla mönster, därigenom kan det synas som om alla förare lever och tycker likadant, men så är inte fallet. Verkligheten är alltid komplex.
[5] Kulturanalys som teori och metod lanserades i en bok med samma namn (Ehn & Löfgren 1982). Boken kom att förändra etnologiämnet och en rad betydelsefulla etnologiska studier utgår från tankegångarna i denna bok. Etnologiämnet utvecklas dock ständigt. För den som vill sätta sig in i ämnets utveckling fram till idag rekommenderas boken Vardagslivets Etnologi. Reflektioner kring en kulturvetenskap. (Ehn & Löfgren 1996)
[6] Rapporten bygger på ett heterogent material bestående av intervjuer och erfarenheter från deltagande i lastbilen, tidningsartiklar, arkivmaterial och en rad annat. Ur detta har rapportens teman och slutsatser vaskats fram. Kombinationen av olika sorters material utgör en form av källkritik och har också i sig inspirerat till viktiga resonemang. Genom att konsekvent använda sig av ett heterogent material avlockas kulturen sina underliggande strukturer och dolda betydelsebärande element.
[7] Diskussionen om kulturell identitet är sprungen ur missnöjet med kulturbegreppet som analytiskt redskap. Både kulturbegreppet och identitetsbegreppet är dock relevant och kompletterar varandra i rapporten. Identitet skapas relationellt. Identiteten konstrueras också kontrastivt i förhållande till andra människor. Gunnar Alsmark (1997) skriver i inledningen till Skjorta eller själ? Kulturella identiteter i tid och rum, "Just betoningen på `görandet`, på hur man iscensätter sig själv som person, vilka kompetenser och strategier man utvecklar i samspel med sin omgivning, förklarar varför vi etnologer hellre talar om kulturell identitet än social. I centrum för vårt intresse står de kulturella former som olika identiteter uttrycks genom".
[8] Den största vikten med ett begrepp som genus är att det styr tanken in på relationerna mellan män och kvinnor. Det handlar inte om män eller kvinnor, utan det handlar om det som pågår mellan manligt och kvinnligt i historien och i nutid. Genusbegreppet behövs för att beteckna de sociala och kulturella utformningarna av det faktum att mänskligheten består av två kön. Kön och genus i yrkeslivet behandlas utförligt i en etnologisk avhandling av Britta Lundgren (1990). Två informativa och lättillgängliga böcker som handlar om kön som en social och kulturell konstruktion är XY om mannens identitet av Elisabeth Badinter (1994) och Under det rosa täcket. Om kvinnlighetens vara och feministiska strategier av Nina Björk (1996)
[9] En presentation av denna forskningstradition finns i boken Rädd att falla. Studier i manlighet. Där skriver Thomas Johansson i inledningen: Det är viktigt att betona att mansforskning inte enbart är en forskning av män om män, utan att den främsta avsikten med denna forskning är att problematisera vad manlighet överhuvudtaget är. Genom att använda och låta sig inspireras av feministisk teori och av olika försök att formulera analyser av dagens kultur kan mansforskare bidra till att kasta nytt ljus över manlighetens historia och till att formulera teorier och begrepp som kan bidra till en problematisering av konstruktionen av kön. Genom att ställa frågan: "Vad är manlighet", är det möjligt att uppmuntra till reflektion över olika mansideal, historiska variationer, förändrade relationer mellan könen, homosexualitet, faderskap, mäns känslouttryck och relation till sin kropp med mera. (Ekenstam m.fl. 1998:8.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar