Hur fångas och vad betyder, känslor?

Hur fångar man en känsla? Hur får man syn på sina tankar och mönstren i tänkandet som till stor del styr ens liv? Betyder det något, detta att man som människa känner saker? Vad är och hur hittar man meningen, med livet och allt? Återkommer ofta till den typen av frågor, och förfäras över hur lite uppmärksamhet den typen av frågor får idag. Vi lever i en kultur där dessa frågor antas lösas av sig själva. Alternativt, att känslor är defekter eller problem som ska elimineras till varje pris. Den mänskliga faktorn talas det om, som den självklaraste sak i världen. Men vad betyder det sättet att tänka? Hittar en definition på Wikipedia som får fungera som utgångspunkt för vidare resonemang.

Den mänskliga faktorn är en term som syftar på människans förmåga att råka göra fel. Med uttrycket "det beror på den mänskliga faktorn" menas alltså att det är en människa som har gjort fel. Ordet används bland annat inom debatten kring kärnkraftverk. .

"Den mänskliga faktorn" beskriver vår förmåga och begränsning och behöver inte vara negativ trots att det oftast är det de sammanhangen termen används. Den mänskliga faktorn är grunden för mänsklighetens positiva och negativa utveckling. Kunde vi inte samla in komplex information och fatta komplexa beslut därav, skulle samhället inte se ut som det gör idag. "Den mänskliga faktorn" blir en negativ egenskap först när vi inte vet våra begränsningar eller känner till vad som påverkar vår förmåga negativt, sjukdom, stress, sömnbrist, drogpåverkan.

Mitt intryck är att det ytterst sällan handlar om något positivt när den mänskliga faktorn kommer på tal. Ytterst sällan är det maskinerna och tekniken som beskylls för dess inneboende fel och brister. Det är människan som anses vara den svagaste länken i kedjan. Så här måste det inte vara, men det har blivit så. Det känns för många intuitivt rätt och riktigt, att människan inte är perfekt. Men det är en känsla, inget faktum. Det är bara i jämförelse med maskinerna och människan som människan framstår som defekt och maskinerna jämför inte, det är bara människan som gör det. Dessutom är det människan som skapar maskinerna, och människan som väljer att lägga sina liv i maskinernas händer.

Nedmonteringen av humaniora och livets alla mjuka, lite diffusa värden, så som känslor är, är ett led i samma tankekedja, en effekt av samma kultur. Om den utvecklingen fortsätter riskerar känslorna och dess effekter att uppfattas som ännu mer problematiskt. Om ingen försvarar humaniora och hermeneutik, om bara evidens räknas är risken stor att människan reducerar sig själv till ett problem som ska lösas. Och när den tanken väl slagit rot är steget inte långt till tankar om att människan bör elimineras. Något kollektivt självmord kommer det dock inte att handla om, men konsekvensen av de tankebanor som allt mer vinner gehör och som därför blir allt svårare att bemöta, för den som försvarar andra värden och har en annan syn på kunskap och människan och hens värde.

Jag vaknade med en känsla av att det var detta jag ville skriva om: Frågan, hur fångar man en känsla? Hur får man syn på, och sätter man ord på, känslor? Hur lär man sig hantera känslor, för det är så jag menar att man måste tänka på känslor, som något vi har att hantera. Känslor är inget vi kan eliminera, med mindre än att vi utrotar oss själva eller i alla fall allt det som förknippas med det mänskliga inom oss. Jag vägrar tro att det är vad vi vill, men jag inser samtidigt att det vi gör och sätten vi tänker kring detta på leder oss i den riktningen. Ett steg i taget närmar vi oss ett tillstånd där vi målat in oss i ett hörn där enda sättet att ta sig ur situationen är att göra det otänkbara, för att det där och så är det enda möjliga. Rädslan för det lever jag med, på gott och ont. Den känslan kan vara förlamande, men den driver mig också framåt och inspirerar och ger kraft att skriva och tänka.

Letar efter mer inspiration på nätet. Hittar en gammal artikel om en filosof som jobbar med känslor i praktiken. Tusla Jansson, filosofisk praktiker som har kommit till insikt om att när hon ...

tar emot personer som vill få hjälp att bena ut livsfrågor så är den vanligaste anledningen att de upplever en känsla av meningslöshet.

– Ofta kan det vara att de snarare har för mycket som ger mening i livet. Känslan av meningslöshet kan vara en effekt av att man inte räcker till, att man egentligen är utmattad och ledsen för att man inte klarar av att sortera vad som är viktigt i livet.

Känslan av meningslöshet kan vara en effekt av att inte räcka till, av yttre krav från omgivningen och inre krav från en själv och den livssituation man hamnat i. Kultur är ingen, även om man kan få för sig det om man studerar det med positivistiska förtecken. Kultur är resultatet av kollektiv tillblivelse, av görande och handling. Hur vi ser på och vad vi gör med känslorna som hela tiden uppstår, överallt inom och mellan oss alla, spelar roll. Att förneka känslorna och den som känner och en aktiv handling, är resultatet av kultur. För den känsla som beskrivs i citatet är i hög grad en kollektiv känsla. Därför vill jag lyfta henne och hennes arbete, för hon är en försvarare av humaniora, som visar på värdet av att lära sig fånga och förstå känslor, tankar och livets mjuka värden (som alltså kan få brutalt hårda konsekvenser).

Tulsa Jansson är vad man skulle kunna kalla en missionerande filosofisk praktiker. Hon har varit med och startat föreningen Svenska sällskapet för filosofisk praxis och skrivit boken ”Du har svaren! Filosofi till vardags” (recenserad i SvD 23/11 2012). Genom egna företaget Philosophy at work arrangerar hon workshops, filosofiska kaféer och konferenser. Hon försöker påverka politiker för att få filosofiska kaféer på bibliotek och filosofiska workshops i skolor och har till och med lanserat idén att varje kommun borde ha en egen stadsfilosof.

– Jag tror att människor behöver träna sig på att filosofera. Om man övar sig på att tänka utanför det givna, tänka nytt och få lite distans till sina egna åsikter så blir man bättre på det. Det handlar inte bara om att slå fast vad man tycker utan att hitta argument till sina åsikter och undersöka dem. Är de genuint mina eller lever jag bara enligt en social konvention?

Människor behöver träna sig i att filosofera, det är inget man bara kan. Men för att komma dithän måste man förstå värdet av det, för annars är det svårt att motivera sig att göra vad som krävs. Filosofi kräver hårt arbete, först för att förstå vad det är bra för, sedan för att förstå vad det är och därefter för att göra det som krävs för att det man gör ska kunna sägas vara filosofi. Men det krävs också (kollektiv) förståelse för att filosofi, liksom humaniora i allmänhet, inte är ett verktyg för att uppnå det man vill och har bestämt sig för. Den som anträder filosofins väg och som förstår humanioras värde inser att det handlar om att bana sig väg genom okänd terräng. Filosofi handlar om att utmana sig och allt det man håller för sant, för att det känns bra.

Hittills är det i stor utsträckning företag som har intresserat sig för filosofisk praxis och anlitat henne. Filosofi inom näringslivet ligger i tiden. Google anställde en filosof 2011 och i dag är det flera storföretag som använder filosofiska verktyg i organisationsutvecklingen. 

När vi ses ska Tulsa Jansson vidare till Handelsbanken och nätverket The Hub. Som filosofisk praktiker kan hon hjälpa företag att sticka hål på affärsfloskler som ”vi är ett team”, ”vi är innovativa” eller ”vi har alltid kunden i centrum” genom att ställa frågor som ”hur kan vi påstå att vi är det?” eller ”vad betyder det för mig som medarbetare?”.

Men filosofisk praxis kan också vara verktyg att punktera, eller kanske snarare bena ut, de högst privata flosklerna som ibland styr våra liv: ”jag lever för min familj”, ”jag är tävlingsmänniska till 100 procent” eller kanske ”för mig är det viktigast att vara sann mot mig själv”. Vad betyder det egentligen – och är det sant?

Blir glad av att läsa detta, för det visar att allt inte är nattsvart. Det finns företag som tänker utanför den där boxen, företag och organisationer som inte ser människan som en negativ faktor utan som ser på teknik som verktyg, på samma sätt som filosofi är ett verktyg. Och verktyg ska vara oss till hjälp, de ska inte ta över. Den tanken är en avgörande tanke för mänsklighetens framtid, men den går på tvärs mot många av våra känslor. Därför måste man inse att det är en tanke, en känsla som har ett pris kopplat till sig.

Det är inte så värst svårt att ifrågasätta andras livsfilosofi, men det kan vara en svår och ibland smärtsam process att omvärdera sin egen.

– När personer kommer till mig är första steget att man ska formulera en fråga. Man behöver isolera, specialisera och formulera det som är det intressanta i det här enorma komplexa och luddiga ämnet ”ett meningsfullt liv”.

För att formulera vad som är meningen med ens liv måste man börja med att formulera vad ”mening” egentligen innebär. Är det en fråga om själva livets uppkomst och syfte eller skillnaden mellan det som har liv eller inte har liv? Det kan också vara att en person vill utforska om det finns någon dold mening bakom de saker de har varit med om eller om det finns något högre syfte med våra liv.

Ska samhället utgå från människan, eller tekniken? Ska människan anpassa sig, eller är det verktygen som ska anpassas? Ska teknik, ekonomi och andra verktyg vara samhällets första prioritet, eller är det människan som ska vara det? Handlar problemen med ökande flyktingströmmar om vi har råd eller hur vi känner? Vill och vågar vi ta reda på det rätta svaret? Vill vi verkligen veta? Mycket talar för att vi nog inte vill det, men att förneka vår mänsklighet eller den kultur vi skapar är att sticka huvudet i sanden, är att begå ett utdraget, kollektivt självmord. Humaniora utgör ett försvar för det mänskliga och ett skydd mot oss själva, våra känslor och tankar.

– Inom filosofin är det viktigaste att undersöka, inte att fokusera på resultatet. Att förhålla sig nyfiken till livet är ett extremt bra botemedel mot cynism. Den som är cynisk tycker sig veta allt och det gör man ju inte.

Vad ett gott liv ska innehålla kan tyckas vara en ganska enkel fråga, men många som kommer har aldrig ens för sig själva formulerat vad som faktiskt behövs för att just deras liv ska vara gott.

På filosofins dag den 15 november, en av alla dessa öronmärkta dagar, gick Tulsa Jansson runt i Helsingborg och uppmanade människor att på gula post-it-lappar skriva vad ett gott liv ska innehålla. Först blev folk lite ställda, men sen tyckte de flesta att det var roligt. Många handlade förstås om kärlek och relationer till andra. På en stod det ”man ska få vara nyfiken utan att straffas för det”.

– Det kan vara en poäng att lägga två-tre minuter på att formulera vad ett gott liv ska innehålla enligt logiken att det är lättare att träffa en måltavla om man först har målat upp den, säger Tulsa Jansson.

Att undersöka och fånga känslor, att lära sig vända och vrida på tankar, att förstå värdet av kritiskt tänkande är en egenskap som kan främjas kulturellt, eller motarbetas på samma sätt. Vill vi veta vilka mål vi siktar mot, vill man förstå vart vi är på väg är det till konsten, filmen och litteraturen man ska rikta sin analytiska blick. Inte ut mot rymden eller in i atomernas värld. Naturvetenskap är känslor och drömmar som fått vingar i och av kulturen som fördelar makt och resurser. Resultatet av sådan forskning är så klart sann, men det är inte (hela) Sanningen. Känslor är en del av helheten som gör os till dem vi är. Därför kan det absolut finnas en poäng att lägga tid och möda på att undersöka känslorna och dess effekter och funktion.

För egen del brukar Tulsa Jansson utnyttja flyg- och tågresor till kontemplation och de stora frågorna. På sin blogg skrev hon i september om vad hon då ansåg skulle ingå i ett meningsfullt liv: 1. Minst en kärleksfylld relation. 2. Kamp. 3. Vila.

Alla svarar inte samma på den frågan, men undersökningar visar att svaren som ges av olika människor är påfallande lika. Hittar en undersökning från SOM-insitutet och en filosofiska analys av den på nätet. Hur det är egentligen vet ingen, för det är ett slags kulturell känsla, en föränderlig känsla. En mångfacetterad kollektiv kvalitet som bara kan undersökas och undersökas igen, en FRÅGA som är konstant men vars svar förändras i takt med att vi och våra drömmar om ett gott liv förändras. Påfallande mycket av det vi människor anser vara mest värdefullt och viktigt i livet är gratis och finns i vår absoluta närhet. Att det är svårt att hitta fram till och behålla dessa värden handlar till dels om hur vi ser på oss själva. Är människan ett problem, en negativ faktor, i en värld där maskiner och teknologi är normen, eller är människan normen, utgångspunkten för allt? Hur tänker och känner du? Dina tankar och känslor spelar roll!

Kärleksfulla relationer behöver vi, i någon form. Att kämpa för något hjälper till att definiera oss, vår roll och vår funktion, menar hon. Att något kräver ens ansträngning är en källa till mening. Tulsa Jansson tror att det kanske är ett för litet inslag av kamp som gör att många människor upplever meningslöshet i sitt liv. Att ha ”vila” på listan över det som ger mening i livet är mer udda, men för Tulsa Jansson som haft utmattningssyndrom två gånger är det en viktig punkt.

Nu har hon lagt till en fjärde punkt efter att ha ställt sig frågan om det är möjligt att ha ett meningsfullt liv som en isolerad individ. Hon kom fram till att hennes liv kommer att vara väldigt dåligt, även om hon har kamp och vila och en kärleksfull relation, om det samhälle hon lever i inte är övervägande gott.

– Ett gott liv för mig är kanske inte ett gott liv för dig, men chansen är hyfsat stor. Jag tror att det är individualismens myt. Alla går runt och tror att de är så otroligt olika, eftersom det är en sådan tid nu. Det är klart att vi är olika, men vi är också väldigt lika. Vi ska leva och kämpa med moraliska dilemman och vi ska dö.

Vi människor är olika, men som människor är vi lika. Och vi är resultatet av den kultur vi skapar, även om vi förnekar både den och våra egna fel och brister. Vi är människor, på gott och på ont, inga osäkra och problematiska faktorer i ett tekniskt system. Känslor är en del av dem vi är. Därför behöver känslor fångas och undersökas. Frågan är bara hur? Det är inte lätt, men svåra problem och utmaningar har inte hindrat människan tidigare, så varför göra det nu. Det kostar pengar och vi har inte råd? Vad är det för skäl? Det är ett känslomässigt argument, som dolts bakom en logisk fasad. Det ett ett val vi gjort, liksom vi valt att se på oss själva som en faktor man aldrig kan räkna på. Det kan man i och för sig inte heller, men det är inget problem, det är en förutsättning.

Nu ska jag läsa skönlitteratur och sedan ska jag på bio. Interstellar ska jag se, som är en film om människans drömmar och mänsklighetens visioner. Film är känslor som fångats och som därför går att få syn på samt analysera och diskutera. För att bli bra på det krävs övning och jag avslutar med några intressanta tips på övningar som alla kan göra i vardagen.

Kom igång med stora tankar – Tulsas tips 1. Serietecknare Sara Granérs bilder. Brutala, normkritiska, roliga.

2. Lalehs musik och texter till exempel ”Samuel”, ”What you want” och ”Who started it” från senaste skivan ”Sjung”. Rytmisk poesi som manar till eftertanke.

3. Filmkollektivet Crazy Pictures kortfilmer. Finns på Youtube. Normkritiskt, brutalt och roligt. Särskilt ”Nakenlekar” och ”Negerboll”.

4. Luc Bessons film ”Femte elementet” där tesen är att kärlek – vid sidan av jord, eld, vatten och luft – är det femte elementet. Snygg, rolig och suggestiv action.

5. ”Loranga Loranga” av Barbro Lindgren och ”Momo eller kampen om tiden” av Michael Ende.

6. Lite tyngre litteraturtips är ”Att ha eller att vara” av Erich Fromm, ”Statusstress” av Alain de Botton och den populärvetenskapliga boken ”Märk världen” av Tor Nørretranders.