Moralens geologi 28

För att kulturen ska få riktning behövs det något slags riktningsgivare, något slags struktur. Idag sprider sig snabbt en uppfattning om att denna struktur måste vila på fakta och evidens. Därför är det bara sådan forskning som anses vara värd att satsa på. Teorier betraktas som flum och onödigt fluff. Och när ekonomin haltar, när medlen som finns att fördela krymper (på grund av att vi har bestämt oss för att det är viktigare att sänka skatten än att satsa på ... vad det nu är som behöver satsas på) och när kraven på effektivitet blir hårdare och hårdare, då är det forskningen som inte resulterar i fakta och evidens som får styrka på foten. Vi vill veta, att och hur och när och var och varför! Vi vill, vill, vill och vi vill så förtvivlat gärna VETA SÄKERT! Därför detta fokus på fakta. "Vad kommer du fram till, svara!". Forskarens uppgift idag är att leverera svar.

Jag ser en fara här, identifierar en risk, att forskare reduceras till tjänstemän som arbetar efter på förhand uppgjorda riktlinjer. Vi är nära, men inte riktigt där. Idag håller vetenskapen snabbt på att formaliseras. Kunskapens minsta beståndsdel är artikeln. Det är kring denna enhet som allt kretsar. En artikel måste ha en fastställd struktur för att innehållet ska accepteras. Ett antal rubriker måste finnas med och ska presenteras i rätt ordning, i princip ser det likadant ut över hela linjen. Alla ämnen och alla frågor antas passa ett och samma format, för målet är ju fakta och evidens eller i alla fall så säker kunskap som möjligt om det som undersökts. Undantagen från den regeln är få, så de bekräftar bara förändringen. Systemet kvalitetssäkras genom att redaktionen och tidskriftens vetenskapliga råd gör en första granskning av inkomna förslag. Artiklarna som väljs ut (och ju mer ansedd tidskriften är, desto fler förslag gallras bort) skickas sedan till en, två eller tre, granskare. Anonyma granskare som kan sitta var som helst på jorden. Jag har varit granskare, alla forskare har det någon gång. Det görs ingen kvalitetsgranskning av granskarna och de får inte betalt, det är vidare inte särskilt meriterande att vara granskare. Regeln är att alla artiklar revideras innan de publiceras. Och publiceringen är målet, att bli publicerad i en ansedd journal är det som räknas. Vetenskaplig kvalitet och forskares meritering styrs av ANTALET artiklar. Ju fler desto bättre. Citeringar är också ett accepterat mått på kvalitet och även där gäller regeln, ju fler desto bättre. Det fungerar lite som likes på Facebook, för den som citerar blir citerad. Antalet artiklar och citeringar är hårdvaluta, för den som har flest vinner ära och berömmelse.

Forskning är inte gratis. Den måste finansieras. I Sverige anslås en ansenlig mängd medel för forskning. Det satsas på högskolor och universitet. Men som anställd och som forskarutbildad är det inte bara att börja forska när man väl fått sin tjänst. Nej, hur skulle det se ut? För att få forska måste man söka pengar från de statliga forskningsråden, eller frän EU. Det är så forskningsanslaget framförallt används, för att erbjuda forskare tid för att skriva ansökningar (som till 90 procent avslås). Även här sker en gallring och sortering av människor, för den som FÅR pengar får också anseende. Resultaten är så att säga redan intecknade. För forskning är idag som sagt inget fritt sökande efter ny kunskap, det är en strikt formaliserad verksamhet, med fokus på fakta och evidens. Om ett projekt vinner stöd vet den som utlyst medlen att svaren kommer, och man vet vilken form de kommer i, för systemet är intrimmat och slimmat. Och forskaren reduceras allt mer till en marionett i ett system där alla kontrollerar varandra. Vi säger att vi vill veta, men det vi faktiskt får veta är givet redan i frågan.

Ny och banbrytande kunskap skapas inte på det sätt som forskning idag är organiserad, för det gynnar den som är bra på att följa regler, den som vet vem hen ska liera sig med och som vet vilka knappar man ska trycka på. Vem som helst får inte försöka och den som inte riktigt vet vad man letar efter stoppas i dörren, där de som gör rätt och som redan vet ges företräde, i effektivitetens och evidensens namn. Vetenskapen håller på att bli ett slutet system som reproducerar sig själv. Tyvärr, för den riktningsgivare vi valt strömlinjeformar och bestämmer vägen. All fakta är bra fakta och värderingar anses ovetenskapliga. Ändå vet vi att människan värderar mer än något annat. Vad som är bra är och kan bara vara en värdering. Vetenskapen har inte alltid sett ut som den gör. Idag ser det ut så här, men det kan komma att ändras. Och när vetenskapen inte längre producerar ny och banbrytande kunskap, då måste organiseringen av arbetet ändras. Idag är cash King, och citeringar och publikationer allt.

Teorier och visioner? Vad hände med det? Teori som verktyg för att arbeta med att förverkliga visioner, det är ett annat sätt att se på kunskap och arbeta vetenskapligt. Teorier måste så klart fungera för att vara användbara, men den typen av forskning bygger inte på evidens och leder inte till fakta. Ändå är det vetenskap, fast en annan typ av vetenskap. Det handlar om grundforskning, om att ta fram förslag som allmänheten sedan tar ställning till. Det är inte okontrollerad forskning och allt är inte lika bra, men kontrollen är mer öppen och demokratisk och resultatet är avhängigt dem det angår. Deleuze och Guattari var forskare, men de skapade begrepp. Deras forskning, liksom min, handlar om att skapa verktyg att tänka med för att arbetet med förändring ska bli bättre, eller för att underlätta arbetet med att förverkliga visioner. Hur referee-granskas en teori? Och vad är poängen med att det finns en instans som godkänner en teori om alla omgående kan bilda sig en egen uppfattning om dess relevans och användbarhet? Teorier kan presenteras i en tidskrift, men det är inte självklart att det är bästa sättet. En bloggtext eller en bok kan ofta vara bättre. Hur och var avgörs av kunskapsmålet, inte av rådande vetenskapliga mode, maktordning eller kulturella preferenser.

Jag vill se mer och tydligare fokus på kunskapsmål och innehåll och mindre fokus på form. Jag vill vara med och bygga en akademi som sätter kunskapen i centrum. Jag vill se och vara och verka i en akademi dit man kommer för att utmanas och lära sig, inte för att försvara det men redan vet. Därför finner jag Deleuze och Guattari stimulerande, för de tvingar mig att tänka själv, på nya sätt kring det jag och alla andra väldigt lätt och allt för ofta tar för givet. För att se och förstå kultur behövs verktyg. Och det får man om man arbetar med texter av filosofer som Deleuze. Man får inget gratis, det finns ingen dold mening som kan avtäckas, inget budskap som levereras. Det krävs arbete för att texterna ska avlockas mening, det krävs tolkning och innehållet måste relateras till det man studerar. Allt jag skrivit hittills i denna bloggpost är relaterat till innehållet i det citat som det nu, äntligen blivit dags att ta tag i.

We took as our point of departure cases of this kind on the geological stratum, the crystalline stratum, and physicochemical strata, wherever the molar can be said to express microscopic molecular interactions ("the crystal is the macroscopic expression of a microscopic structure"; the "crystalline form expresses certain atomic or molecular characteristics of the constituent chemical categories"). Of course, this still leaves numerous possibilities, depending on the number and nature of the intermediate states, and also on the impact of exterior forces on the formation of expression. There may be a greater or lesser number of intermediate states between the molecular and the molar; there may be a greater or lesser number of exterior forces or organizing centers participating in the molar form.

Kulturer, såsom akademier och samhällen, är strukturer under tillblivelse. Resultatet av interaktion mellan delarna som bygger helheten kan studeras som stratum, det vill säga sedimenterade lager på lager av äldre former som stelnat. Mellan lagren kan det finnas mer eller mindre kontakt och lagren kan vara tjockare eller tunnare. En akademi kan förstås på detta sätt, med hjälp av ett sådant verktyg. Artikeln och citeringarna, examina och poäng är delar av en helhet som kan stelna eller hållas dynamiskt levande. Det jag försökt beskriva ovan är en form som allt mer håller på att stelna och bli alt mindre rörlig. Det kan se ut som en framgång, för med och på stenlade former går det att bygga höga och imponerande strukturer, torn och försvarsverk. Risken är dock överhängande att en sådan akademi går samma öde som dinosaurierna till mötes. Och den som läst Världarnas krig, eller sett filmen, vet att det är jordens mikroorganismer som vinner slaget, inte några imponerande vapen. Förändring av det slaget, verklig förändring, går aldrig att räkna på. Därför menar jag att vi behöver en er dynamisk akademi och en mer öppen syn på kunskap och vad som är bästa sättet att förmedla kunskap på. Allt och alla blir till genom interaktion, även strata (osäker på hur det böjs, för det låter som latin ... strata, stratum, eller vad?).

Doubtless, these two factors are in an inverse relation to each other and indicate limit-cases. For example, the molar form of expression may be of the "mold" type, mobilizing a maximum of exterior forces;

Dagens akademi är tydligt molär, för den mobiliserar yttre krafter som styrs mot ett och samma (på förhand definierade) mål. Alla stöps i samma form och förväntas vilja samma sak.

or it may be of the "modulation" type, bringing into play only a minimum number of them.

Jag vill se en mer modulerande akademi. Vetenskap är sökande efter ny kunskap. Vetenskap handlar om att söka sig fram i okänd terräng, om det vi INTE vet. Upprepar det, för det behöver tydligen upprepas. En akademi för att hållbart samhälle måste vara levande och följa med, inte tvingande och kontrollerande.

Even in the case of the mold, however, there are nearly instantaneous, interior intermediate states between the molecular content that assumes its own specific forms and the determinate molar expression of the outside by the form of the mold.

Finns strukturerna innan och upptäcker vi dem? Eller skapas de, i handling? Det är skillnaden mellan ett molärt tillstånd och ett molekylärt. (Här är en bra text som förklarar den tanken). Molär betonar kontroll och likriktar, molekylär betonar frihet, variation och öppenhet. Inget av tillstånden fungerar i kraft av sig själva, det handlar därför alltid om blandformer om mer eller mindre av än det ena än det andra. Och jag vill som sagt se en mer molekylär akademi, dock inte en akademi helt utan form och struktur.

Conversely, even when the multiplication and temporalization of the intermediate states testify to the endogenous character of the molar form (as with crystals), a minimum of exterior forces still intervene in each of the stages. We must therefore say that the relative independence of content and expression, the real distinction between molecular content and molar expression with their respective forms, has a special status enjoying a certain amount of latitude between the limit-cases.

Form och innehåll. För att ett kulturellt klimat ska vara lagom dynamiskt och hållbart över tid krävs att det råder balans mellan dessa båda aspekter, som överallt har med varandra att göra. Formen bestämmer innehållet och innehållet bestämmer formen, ömsesidigt. Förstår vi det kan en annan akademi skapas, kan ett annat utbildningssystem snabbt etableras. Dagens situation har skapats under min aktiva tid och den kan så klart komma att ändras igen innan jag går i pension. Inget är givet, allt skapas och blir till i samverkan.