Vi (jag, du)

Vi, det är inte bara du och jag, det är dessutom det som händer mellan oss. Det som händer i mötet mellan oss, när vi speglar oss i varandra för att lära känna både oss själva och dem vi har i vår närhet är kultur. Kultur händer. Och kultur påverkar både jag och du, oss. Kultur både skapas av oss och skapar vi, i samma process som vi skapas genom. Varken jag, du eller vi är något i oss själva, vi uppstår och förändras, blir till, i möten med varandra. Vi är liksom jag och du, processer, kulturella processer av ömsesidig tillblivelse. Ingen enskild är en ö, och det gäller för vi också. Vi skapas i mötet med oss själva lika mycket som i möten med andra vi, och med världen så som den kommer oss till mötes.

Vårt vi förändras i takt med att vi förändras, och jag och du förändras när kulturen som skapas mellan oss förändras, för att vi både förändrar den och förändras av den. Relationer, relationer, det är vad allt handlar om. Möten mellan. Därför finns inga svar rörande människan i någon av oss, varken i mig eller dig, utan mellan oss och teknologierna och materialiteten vi använder i vardagen. Tror du mig inte? är du av övertygelsen att tingen är döda och evigt de samma. Titta på din gamla mobiltelefon och jämför intrycket du får av den idag med känslan den gav dig när den plockades upp ur förpackningen första gången. Materialiteten och tekniken är den samma, men känslan är helt annorlunda. Och känslor är lika riktigt och viktiga som tingen, och du och jag. Vi förändras när samhället förändras. Världen växer när vi kan resa allt längre, allt snabbare. Samtidigt krymper den, för anstånden (som alltid är relativa och kulturellt skapade) förändras i takt med att möjlighetshorisonter vidgas och krymper.

När avståndet mellan jag och du av olika anledningar och vid olika tider krymper eller växer, förändras både du och jag. Vår syn på varandra och oss själva ändras. Om jag känner mig hotad av dig eller upplever osäkerhet i mötet förändras jag, både min upplevelse av mig själv och din upplevelse av mig. Vi förändras beroende på hur jag ser på dig och du på mig. Och om vi misstror varandra växer klyftorna mellan oss och vårt vi försvagas. Klyftor kan uppstå, växa och slutas, av olika anledningar. Ekonomiska skillnader mellan jag och du, som tillåts växa sig allt större, skapar murar som sliter oss isär och gör vårt vi sårbart i relation till grupper av människor, av andra vi, som betraktar oss utifrån. Om vi allt mer slutar mötas ansikte mot ansikte, om vi bara är sociala på nätet kommer det också att skapa murar mellan jag och du, oberoende av hur intima vi är med varandra via nätet. Jag är receptiv och tolkar intryck och det är du också. Det är biologiska egenskaper som förmedlas från generation till generation via DNA-molekyler. Biologin är en del av oss och vi är en del av biologin. Liksom tekonologierna och internet är det. Allt och alla är som sagt delar av samma föränderliga och kollektivt tillblivande helhet.

Kulturen är vi och vi är kulturen. Jag är du och du är jag och vi är delaspekter av samma helhet, tillsammans med allt och alla andra. Detta finns det massor av anledningar att göra sig mer medveten om, i vardagen, i vetenskapen och i skolan samt politiken. Kunskap kan emellertid alltid förnekas, bortträngas eller bara viftas bort som ovidkommande eller flummig. Kunskap kommuniceras mellan människor och eftersom allt som hypotetiskt går att veta inte alltid kan hållas aktuellt i och av en mänsklig hjärna, kommer vissa kunskaper av nödvändighet att sorteras bort. Vad som sorteras bort bestäms till viss del av jag och mina intressen, men även av dig på grund av att din uppfattning om mig är betydelsefull. Och om vi är hotade av någon anledning kommer detta att påverka vilka kunskaper vi kommunicerar. Vi vet således alltid mer än vi kommunicerar till varandra, för vi är kulturella varelser. Kulturen är det som håller oss samman och även om jag vill ha en annan kultur får vi den kultur vi förtjänar, för vi skapar den ömsesidigt och håller den levande mellan oss, i tanke och handling. Om vi kunde skapa en större medvetenhet om dessa fundamentala insikter skulle det blir svårare att skapa klyftor mellan människor och vi skulle kollektivt få det lättare att förstå varför dessa insikter är viktiga för oss, även om kunskapen inte är särdeles lättillgänglig.

Det går helt klart, uppenbarligen, att lägga ner kulturvetenskapliga utbildningar. Men ingen kommer undan konsekvenserna av sådana kollektiva bortträngningar. Jag kan välja att inte se dig när du lider eller är i behov av hjälp. Den makten har jag, men det är ett tveeggat svärd som förr eller senare kommer att vändas mot mig. För jag är aldrig mig själv nog och det är inte du heller, vi är beroende av varandra, för människa är ett kollektivt fenomen. Utan kultur, språk och utbyte av tankar finns inga människor, bara biologiska varelser som överlever. Att vara människa är något annat än att bara överleva. Att vara människa är att bära ett mäktigt arv vidare, att förvalta det som tidigare generationer lärt och skapat.

Vi har ett ansvar för vår jord. Om jag offrar dig för mina egoistiska syftens skull, för att jag kan, kommer den handlingen oundvikligen att påverka det vi som du och jag skapar och den påverkan finns ingen möjlighet för mig att undvika. Det jag gör mot dig gör jag indirekt mot mig och det vi gör mot varandra påverkar andras syn på oss, liksom vår syn på andra påverkar dem. Som sagt, allt och alla påverkar varandra. Vi har bara varandra och därför finns det all anledning att bry sig och vara rädd om det vi har och det som skapas mellan oss. Kulturen är vår och vi påverkas av den, även om vi inte bryr oss om den.

Många ord, som kan sammanfattas i en några få meningar: Jag behöver dig. Du behöver mig. Vi behöver dels varandra, dels humaniora som är forskningen om det som finns mellan och det som förenar oss samt gör oss till människor.