Värdet av böcker som lästs

Vari ligger värdet med böcker och läsande? I att ha läst, i att ha läst mycket och i att vara omgiven, både av böcker man har läst och böcker man kanske ska läsa. Det talas om kvalitetstid med barnen, vilket är förkastligt. Tid med barnen kan bara vara just tid med barnen. Samma gäller för böcker och läsning, det går inte att effektivisera eller förädla processen. Däremot går det att förädla och förfina sin smak för god litteratur, men utan läsning är det omöjligt. Det finns inga genvägar. Hur mycket vi än vill det är det en omöjlig tanke. Inse det. Fatta att kulturens värde ligger i konsumtionen av den, i upplevelsen av den och i detta att vara i den, att omge sig med den. Överflödet är det som ger kulturen och böckerna sitt värde, liksom tid att läsa.

Jag vaknade med en stark lust att uttrycka denna tanke, att skriva av mig frustrationen jag känner inför den utveckling vi ser, där allt mer av målfokusering och effektivisering styr vardagen och besluten som tas. Blir ledsen och bedrövad av utarmningen av livet och samhället som allt tydligare genomförs av oss alla i vardagen när vi effektuerar beslut som tagits över våra huvuden, men ända indirekt av oss själva i den demokratiska processen.

Papper är ett fantastiskt medium! Det är något vi bör värna, för ettor och nollor och fina maskiner kan lova en massa och rymmer än mer. Men det är också problemet med datorn, den är en maskin. Boken är levande, hela vägen från författarens tankar, förläggarens visioner, bokhandlarens kärlek och läsarens upplevelse. Pappersboken är en relation som skapar oändligt mycket mer värde än e-bokens och internetbokhandlarnas instrumentella affärsmodeller, oavsett hur mycket pengar som dras in. Ekonomi är inget värde som varar, men det gör kulturens värde. Varar, växer och förs vidare från generation till generation.

Kultur är det som ger samhället liv. Kultur, och även humaniora, som är den vetenskapsgren som intresserar sig för och som har verktyg för att undersöka den typen av problem, behövs för att samhället inte ska utarmas. Humaniora är en motkraft till ekonomin, men ingen motståndare till pengar. Det som behövs för att samhället ska bli hållbart är balans mellan. Kultur och böcker kan aldrig ersätta ekonomi, lika lite som pengar kan ersätta kultur. Båda behövs, lika mycket.

Hittade en gammal text som handlar om detta, om kulturens och humanioras värde. En debattartikel på DN, från 2013, om skolans bildningsansvar. Den är intressant nog skriven av finansmannen Robert Weil. Han skriver följande ord som är mer än värda att upprepa.

Mitt slag för humaniora handlar inte om dess förmåga att få näringslivet att föra sig i de fina salongerna. Det handlar i stället om att den är helt avgörande för näringslivets utveckling och en absolut förutsättning för att skapa ett bättre samhälle. Det handlar om att vidga perspektiven, att utnyttja, träna och utveckla vår kreativa förmåga och att lära oss respektera och uppskatta kulturella skillnader. Det är bara på det sättet vi kan förbättra vår förmåga att fatta ansvarsfulla och välgrundade beslut.

Humaniora är inte tillräckligt prioriterad inom den svenska skolan. Det gäller inte minst de estetiska ämnena som inte längre är obligatoriska i gymnasieutbildningen. Detta är en allvarlig signal som får effekter genom hela samhällssystemet. Svårigheten att mäta estetiska förmågor och kvaliteter får inte vara en ursäkt för att avskaffa dessa ämnen i gymnasieutbildningen.

Ett uttalat mål från utbildningsminister Jan Björklund är att gymnasieskolan ska inriktas mot framtida anställningsbarhet, men jag menar att det sker på bekostnad av allmänbildningen. Humaniora i vid mening utgör inte heller självklara moment i de yrkesinriktade utbildningarna på högskolenivå.

Min uppfattning är att innovation och tillväxt är förutsättningar för stabila samhällen. Men hur ska det gå till, om grundutbildning och forskning alltmer ensidigt inriktas mot naturvetenskap utan koppling till humaniora och kreativa ämnen? Hur ska vi få en förståelse för hur kreativitet formas? Kreativitet som i sin tur leder till innovation och tillväxt.

Hur ska vi veta vilken innovation vi behöver om vi inte har förmågan att sätta oss in i människors förutsättningar och samhällets förändringsprocesser? Hur ska vi få insikt om vilka utmaningar vi kommer att möta i framtiden, en framtid som kommer att innebära enorma omvälvningar, hög komplexitet, konstant mångtydighet och svåra dilemman som just därför behöver perspektiven, diskussionerna och reflektionerna?

Humaniora och kultur är självklart lika viktigt som ekonomi. Glad och tacksam för att även inflytelserika företrädare för näringslivet och finansvärlden inser det. Fast även om insikten finns och ingen säger sig vara mot kultur händer inget. Jag tror det bottnar i en rädsla för det som är komplext. En naiv och fåfäng önskan om enkelhet och trygghet.

Det jag skriver om och det jag menar är värdet med böcker handlar om kvalitet. Och kvalitet är ett diffust och komplext problem. Kvalitet är en fråga som kräver speciella kompetenser, och dessa kompetenser främjar inte bara kreativitet utan även kritisk analytisk förmåga. Kvalitet är inget i sig själv, det är en relationell egenskap som finns mellan aktörerna som finns i och bygger helheten där verket bedöms. Genom att läsa böcker och genom att konsumera kultur lär man sig förstå vad kvalitet är och i den processen tas dessutom udden av rädslan för det otydliga, det diffusa och livets oöverblickbarhet.

Kvalitet är en bra utgångspunkt för att förstå värdet av böcker och läsning. För kvalitet är också något som kräver konsumtion i överflöd för att bli begriplig. Uppfattningen om vad som är god kvalitet ändrar sig över tid och påverkas av dels synen på den som skapat det, dels vad som händer i världen och det omgivande samhället. Kvalitet kan inte räknas fram och inte avgöras en gång för för alla. Kvalitet är en fråga man ständigt måste återkomma till och hålla aktuell för att dess värde ska hållas intakt, liksom med böckerna. Och för att öka förståelsen för begreppet kvalitet krävs att man utvecklar kompetenser som finns inom humaniora. Dessa kvaliteter kan och får dock inte samlas hos ett fåtal, "experter", för det vore förödande. Kvalitetsprocesser kan liksom läsande inte effektiviseras.

Överallt och ständigt söker människan efter en fast och evig referenspunkt som kan fungera som stöd för alla uppfattningar. Sanningen är ett exempel på denna strävan, liksom övertygelsen om att det är en evig, universell och otvetydig egenskap. Så är det inte. Och därför behöver förmågan att tänka kritiskt och analytiskt inte bara hållas levande och utvecklas, utan även spridas så vitt och brett som möjligt i samhället. Bara så kan mänskligheten vaccineras mot effektiviseringens och ekonomiseringens tyranni. Att läsa är att göra uppror. Boken är en motståndshandling och läsning ett befrielseprojekt. Humaniora håller på att avvecklas på samma sätt som boken.

Humaniora är viktigt för det ger oss verktygen som behövs för att bli bättre på att lära sig lyssna mer på vad som sägs, än vem som talar. Allt och alla hänger ihop, därför kommer all kunskap och alla uppfattningar inifrån helheten. Kvalitet är liksom kunskap och även samhället resultatet av samverkan. Fler behöver förstå det och även lära sig hantera den insikten, för allas skull. Det läses för lite och det sparas och skärs ner för mycket. Läser en annan text som är dagsaktuell, om konsekvenserna av nedskärningar på kulturområdet. Det är Anders Q Björkman som skriver på SvD apropå hotet om nedläggning av de svenska kulturinstitutionerna vid Medelhavet.

Om du någon gång har hanterat en budget vet du hur det kan vara. Du behöver dra in på något, letar igenom olika kostnader och hittar plötsligt den där posten som verkar fullständigt onödig. Sagt och gjort, där hittade du besparingen. Den utgiften ska bort!

Sedan kommer verkligheten. Det visar sig att de där leksakerna som du inte förstod varför det föräldradrivna kooperativet skulle köpa in, i själva verket var grundförutsättningen för den pedagogiska verksamheten. Den lilla forskningsenhet du fimpade behövdes tydligen för att fabriken skulle utvecklas i rätt riktning just när konkurrensen börjar hårdna. När du slutade bjuda fotbollsföräldrarna på gratis fika på barnens matcher, så rasade det livsviktiga föräldraengagemanget i föreningen ihop fullständigt.

Med ens har du genomdrivit en besparing som förstör en viktig och fungerande verksamhet. Utöver det har du dragit på dig en väldig massa irritation och illvilja. Om du ändå hade frågat dem som visste något om den där utgiftsposten innan du klippte bort den ...

Vad gör vi när alla böcker och all textproduktion förts över till nätet? Vilka blir konsekvenserna av att allt färre hem fylls med böcker? Vet vi det, går det ens att veta? Vågar vi ta risken?