Varför går vi så där eller så här? Varför, hur då, på vilket sätt? Hur tänker du? Den typen av frågor och sådan nyfikna undringar, skapar sammanhållning och för människor samman. Skapar band och förbindelser. Förtätar de kulturella nätverken och gör dem starkare och mer motståndskraftiga från allt det som hotar och bryter upp. Klyftorna har växt i Sverige under många år och det är beror delvis på att allt fler intresserar sig allt mindre för varandra, för andra än sig själva. Jag, är mig själv nog. Jag vill maximera mina chanser och optimera fördelarna. När jag inte är intresserad av dig och vi inte är intresserade av varandra löses förbindelserna upp och klyftorna börjar växa. Kulturen blir svag och varför ersätts med därför. Gör som jag säger! Ställ inga frågor!
Därför är maktens språk. Och med ökade klyftor kan fler sätta sig över sina medmänniskor. Fler tvingas lyda färre, när makten är ojämnt fördelad. Jag kanske lyckas bli stark, men priset för (den högst osäkra) framgången är att samhället faller sönder. Och om ingen ställer sig frågan varför då, kommer inget att kunna göras åt saken. Därför är en befallning, en uppmaning.
Du ska! Jämför de orden med, vi kanske kan. Skillnaden är enorm. Om du kräver att och dikterar villkoren för mig växer aversion och missämja, för ingen vill bli befalld. Beordrad blir man bara för att man är tvingad till det. Och det är ingen grund att bygga ett hållbart samhälle på. Jag vill, kanske undslipper den svage, som omgående sätts på plats med: Du får inte! Inte på det sättet, inte där, inte nu! Du ska bara göra det, därför att jag säger det. Därför leder till ett okritiskt samhällsbygge som i sin tur leder till att den privilegierade, hen som beordrar, fjärmar sig från resten av den sönderfallande gemenskapen. Och när det växer murar mellan människor skapas nya kulturer och ju mindre möten mellan människor desto mer märkliga preferenser och önskningar kan uppstå och odlas bakom barriärerna. De underordnade har inget annat att göra än att foga sig. Därför att, för så är det. Ifrågasätt inte, bara gör. Därför, därför, därför!
Varför, varför, varför är det ingen som ser vad vi håller på att göra med varandra? Varför tar vi oss inte tid att fråga oss själva och varandra, varför då då? Varför gör vi som vi gör, när vi gör det, var vi gör det och på det sätt vi gör det? Även när vi saknar svar finns en viktig poäng med att ställa frågan varför? För det tvingar oss att tänka efter.
I skolan är det tydligt att därför dominerar. Inte för att jag eller någon annan lärare egentligen vill att det ska vara så, men systemet vi verkar i bygger på att vi fogar oss efter kraven uppifrån. Utbildningar kontrolleras och för att få göra något måste man ansöka om det. Får man avslag på sin ansökan är det ofta utan motivering. Därför! Och studenterna är fostrade sedan tidiga år att följa regler. Många regler ser inte ut som regler, men tänker man efter blir det uppenbart. Kriterier för G, och VG, till exempel. Det är ett slags uppfordran, om du gör sig får du så. Därför! Jag vill se friare uppgifter. Vill att studenterna själva ska göra vad de menar är bäst för dem och att de sedan motiverar varför. Jag vill säga varför, oftare än jag säger därför! Tyvärr är det inte så systemet ser ut, och när jag dristar mig att fråga varför ifrågasätts min lojalitet och tjänsten hotas. Inte direkt eller explicit, men det finns ett inbyggt hot i systemet vi bygger. För det spelar ingen roll om jag har väl underbyggda motiv eller goda skäl. Följer jag inte reglerna anses jag av systemet vara ett problem. Blir jag ett problem, inte egentligen för att någon ser mig som ett problem. Därför, bara kort och gott, därför!
Varför? Hur blev det så här? Vet du? Hur tänker du? Varför ställer vi oss inte den frågan oftare? För att vi är rädda att vara till besvär? För att vi har något att förlora på frågan? Då är det hög tid att vi gör något, för annars är vi alla hotade. Att finna sig i därför, om man inte är tvingad till det, är att spela den söndrande makten i händerna. Är att bidra till att murar byggs, är att acceptera att skillnaden mellan jag och du ökar. Är att underblåsa klyftorna och upplösningen av samhället.
Är det hållbarhet vi vill ha måste vi ställa oss frågan varför, oftare. Varför ska vi ha hållbarhet? Varför just på det sättet , där eller just här? Varför då? I ett hållbart samhälle är därför inte ett svar, det är hotet mot allt det vi tror på. Det är jagets önskan att ta makten över nästan. Därför måste motas i grind och varför bejakas.
Varför då? Jag vet varför jag anser det, och det framgår ovan. Men frågan är ändå viktig, för vem är jag att bestämma? Jag kan ha fel och för att minimera risken är det viktigt att den som tycker tankarna eventuellt är kloka inte utan att ställa sig frågan varför följer med på resan. Varför, inte därför, pekar i riktning: ökad hållbarhet!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar