Ett samtal om en mer bildad och samtalande akademisk kultur

Ska som sagt tala på NU2014, i Umeå. Väntar på första key note, efter ett mycket intressant och givande samtal irl med en vän jag bara träffat en gång tidigare, för tio år sedan och sedan bara haft kontakt med via sociala nätverk. Ett oväntat möte, ett vindlande samtal, fyllt med eftertanke och flyktlinjer. Ett intellektuellt möte av bästa sort. Livet i akademin som den ska vara, men som den tyvärr inte alltid är. Den typen av möten ger hopp, inspirerar och gör att jag orkar ett tag till. Behöver inspiration för att orka. Och NU2012 var en mycket positiv överraskning. En av de bättre konferenser jag varit på. Förväntningarna inför NU2014 är med andra ord högt ställda. Vi får se hur det går, vad som händer, men jag vet redan att jag åker hem med massor av nya idéer. Det är tröttande att mötas och umgås, särskilt för mig som har svårt att sortera intryck, men det är också givande. Jag tar det goda med det onda och vet att resten av hösten ser lugnare ut.

Jag är här för att leda ett rundabordssamtal. Titeln på sessionen är: "Ett samtal om en mer bildad och samtalande akademisk kultur." Ser fram emot det och jag hoppas på fredag att jag kan utmanas och att samtalet kan genera nya tankar. Bildning och lärande, kunskapsutveckling har redan nämnts ett flertal gånger av inledningstalarna. Hoppas det inte är symptomatiskt, detta att bildningen nämns av rektor i högtidstalen, men inte så ofta annars. Jag ska i alla fall göra vad jag kan för att det inte ska bli så. Jag håller bildningens fana högt.

Detta (det som kommer längre ner), i stora drag, tänker jag mig att samtalet ska handla om, eller detta är i alla fall vad jag tänker inleda med. Utgångspunkten för samtalet är det abstract som jag, om sanningen ska fram inte tittat på förrän nu. Men å andra sidan är det fört på fredag jag har ansvaret. Fram till dess kan jag lyssna och lära, samtala och utbyta tankar.

Bildning, som är den röda tråd som samtalet cirklar kring, handlar om förmågan att använda kunskaperna man tillägnat sig, om konsekvenserna av det man lärt sig och det man vet. Om att göra något av kunskapen. Bildning handlar om förmågan att förändra. Vill se tydligare fokus på handling och det bildning gör. Vill er ett bildningsbegrepp som går utöver det bokstavligt repeterbara. Bildning måste vara levande och i rörelse, under ständig tillblivelse, för att det ska finnas någon mening med begreppet. Bildning måste vara något som läggs till. Kunskap och handling. Detta perspektiv faller ofta och allt för lätt bort. Antingen fokuseras på innehåll, kanon och saker man bör veta, eller så fokuseras på handling, praktik och nytta. Ingen av delarna klarar sig själv, kunskap och bildning handlar om samverkan och utbyten mellan. Utan handling ingen kunskap, utan kunskap ingen handling. Inte antingen eller: Både ock, alltid både ock!

Jag söker en definition på bildning som förpliktigar och tvingar den som gör anspråk på att vara bildad till handling. Bildning har inget med uppnådda resultat, betyg eller gamla meriter att göra, utan med framtida handlingar. Vill se mer fokus på processen, på förändring. Bildning är det som överskrider andras (kunskaps)handlingar, är kombinationen av kunskap och handling, resultatet av vetande och görande. Bildning är vidare ett kollektivt fenomen, en samhällelig och inte en individuell egenskap. Ett skrämmande framtidsscenario vore ett samhälle av ren yta. Hotet om en sådan utveckling är reellt. Därför behövs fler öppna och sökande samtal om bildning. Idag när det räknas artiklar och mäts storlek på forskningsanslag är bildning viktigare än någonsin, fokus på innehåll, kunskap och framtiden. Bildning är mer en vision än något fixt och färdigt. Bildning är rörelse, förändring, nyfiket sökande. Bildning händer när du vågar dig utanför din bekvämlighetszon. I den riktningen vill jag peka i mitt inledningsanförande, vill jag att samtalet ska ta sikte på. Vart vi hamnar har jag ingen aning om, men det är inte det viktiga. Det viktiga är att vi som är i rummet samtalar, möts och utbyter tankar.

Med utgångspunkt i ovanstående tankat och i den definitionen av bildningsbegreppet vill jag tillsammans med deltagarna vid det runda bordet samtala om samtal som en väg att nå kunskap om kunskap och kultur. Samtalet handlar om förutsättningar för högre utbildning.

Teoretisk inspiration hämtas (som så ofta) från den franske filosofen Gilles Deleuze och från mitt eget arbete med hans tankar, som (på ett eller annat sätt kommer att) presenteras i den bok jag skrivit och som jag väntar på besked om från bokförlaget.

Bidraget utgår från tanken om att samtalet allt mer förlorar mark i dagens akademi, i relation till, debatten som idag allt mer kommit att dominera den akademiska världen. Denna utveckling, i kombination med andra förändringar, hämmar utvecklingen av kunskaper som behövs idag mer än kanske någonsin.

Jag vill under samtalet undersöka möjligheterna med en mer samtalande akademi och kunskapssyn. Jag vill få hjälp att belysa styrkorna och svagheterna i den vetenskapsteori jag utvecklat för att kunna stärka argumenten för en annan akademi som svänger mer i takt med det omgivande samhället och där bildning tydligare står i centrum, vilket behövs för att vitalisera såväl högre utbildning som hela skolsektorn.

Vi får se hur det går, men jag är peppad och hoppas kunna hitta inspiration under dagen och morgondagen. Hoppas på möten, intellektuellt utbyte, samtal. Vill lyssna och bli lyssnad på, vill lära och utmanas.