tisdag 6 januari 2015

Ett nytt arbetsår och en växande administrativ trötthet

Idag är det söndag och ledigt, men sedan drar det igång igen, arbetet. Trötthet är det ord som bäst fångar vad jag känner just nu, även om jag ofta brukar säga att jag har världens bästa arbete. Glädjen vill inte riktigt infinna sig. En känsla av instängdhet tränger sig på, även här hemma vid skrivbordet, bland mina kära böcker. Tröttheten har kommit smygande med åren, och den handlar så klart delvis om att jag blir äldre, men det är något annat också. Exakt vad det är har jag nog anat länge, men idag när jag läser på DN-Debatt är det som bitarna faller på plats och jag skådar ljuset. Lika glad som jag blir över att få en diagnos, lika leden blir jag över bristen på vilja att göra något åt saken. För det som

4 kommentarer:

Christopher Kullenberg sa...

Tyvärr blir ju effekten ibland att man undviker att göra vissa saker eftersom det skapar mera administration.

Att köpa en bok som man ska föreläsa på leder till pappersarbete. Att åka på en konferens leder till tonvis av reseräkningar som tar längre tid att administrera än vad det tog att göra konferenspresentationen. Att rapportera betygen och hitta rätt person som skriver under protokollet tar längre tid än att rätta tentorna. Att upphandla en gästföreläsninging tar längre tid än att ge föreläsningen. Osv.

Det känns som att det är ett oerhört slöseri med resurser att lägga lektors-, docent- och professorstimlöner den typen av arbetsuppgifter.

Eddy sa...

Exakt! Därför tror jag tyvärr (men hoppas att jag har fel) att det är långt kvar tills det vänder, om det nu kommer att göra det. Inser när jag läser det du skriver att jag köper allt fler av böcker som hör jobbet till, privat, för att slippa krångel. Och det var länge sedan jag tog ut traktamente, för jag har insett att om jag kan få det som ska betalas på faktura behöver jag bara fylla i en ansökan och slipper sitta med det hopplösa reseräkningssystemet.

Vardagen fylls därmed allt mer av strategier som går ut på att slippa göra det jag egentligen vill göra, för att jag HATAR administrationen som det bidrar till.

Tänk om vi fick föreläsa, forska och skriva. Tänk om vi fick göra det staten betalat för att utbilda oss till? Ett ENORMT slöseri, till ingen nytta, håller med!

Det jobbigaste är att ingen står upp och försvarar glidningen mot mer administration och mindre tid för kvalificerade uppgifter för oss Lektorer. "Alla" vet att det är dåligt. Ändå fortsätter det, i ökande takt.

Aaarrrrrggg!

Gåslever sa...

En punkt i din lista ovan borde vara, "vägra jobba på din fritid."

Eddy sa...

Så klart Mattias! Fast ibland är arbetet som utförs på fritiden det som gör att arbetet man får betalt för blir uthärdligt. Det är dilemmat med att arbeta med något man brinner för, med det som är ens största intresse.