Hela världen har stannat upp. Produktionen av varor och tjänster har minskat drastiskt på en lång rad områden och människor i stora delar av världen håller sig hemma. Vi befinner oss sedan en dryg månad i en för mänskligheten helt ny situation där kunskaper och kompetenser som fram till i januari betraktades som stensäkra och oundgängliga plötsligt har spelat ut sin roll. Den högre utbildningen rullar på som vanligt även om verksamheten flyttat över till nätet, men forskningen har i många fall pausats. För varje dag som går talar allt mer för att inget kommer att kunna återgå till hur det var innan. Särskilt forskningen och den högre utbildningen behöver ses över i ljuset av alla potentiella lärdomar som kan och bör dras av smittan och dess konsekvenser för vardagen som vi vant oss vid att ta för given.
Synen på kunskap och vad som är meriterande behöver förändras och hetsjakten på mätbara resultat måste överges. När vi kommer ut på andra sidan av Corona kan vi inte bara fortsätta som vanligt och ta upp produktionen av artiklar och jakten på citeringar. För att klara oss någorlunda helskinnade genom krisen behöver vi nu och framöver KUNSKAP. Och kunskap är något annat än okritiska hänvisningar till olika studier som gjorts tidigare. I en helt ny värld behövs helt ny kunskap.
Studenterna som skriver sina examensarbeten här i vår kommer inte att bara passivt kunna följa reglerna och manualerna som presenterades för dem vid kursstart, de kommer att tvingas vara kreativa för att kunna samla in den empiri som behövs för att kunna säga något vettigt. Och kraven på förmåga till kritiskt tänkande kommer att höjas betydligt, för det går inte att bara hänvisa till tidigare forskning. Snart sagt inga forskningsresultat som rör vardagen i det samhälle som nu på kort tid förändrats i grunden och vars framtid ingen vet något om kommer att kunna sägas vara giltiga rakt av, utan analys på djupet och ingående diskussion. Frågan om syftet med högskoleutbildning ställs på sin spets, är målet kunskap eller genomströmning och produktion av mätbara resultat?
Tanken svindlar. Tänk vad mycket pengar som lagts på den enorma produktionsapparat som krävs för att nå och administrera forskningen samt kontrollera och sprida resultaten som handlar om en helt annan värld än den vi lever i nu och skapar framöver. Om det inte stod klart innan borde det vara uppenbart för alla nu, att akademisk kunskap och intellektuella kvaliteter är något annat än en CV fylld av publikationer i ansedda tidskrifter. I okänd terräng och ett helt nytt landskap går det inte att vila på lagrarna eller hänvisa till gamla meriter; där hänger allt på förmågan att orientera sig och dra lärdom av tidigare insikter och erfarenheter. Hänvisningar till inaktuell evidens och studier som gjorts i en annan tid och ett annat samhälle är meningslösa.
I min bok Hur blir högre studier högre? skriver jag om vikten av GENERISKA kunskaper, och i min kommande lärobok, Nybörjarens guide till vetenskapligt tänkande, som handlar om uppsatsskrivande utvecklas tankarna om kunskapens väsen och diskuteras vikten av att verkligen vilja veta något om det man studerar. Är man bara intresserad av att få sina poäng eller en examen blir utbildningens kvalitet lidande. Detta är tankar jag levt med länge och det känns skönt att kunna konstatera att jag inte behöver tänka om i ljuset av det som händer i världen just nu, tvärtom stärks jag i min övertygelse om att KUNSKAP är syftet med både forskning och högre utbildning, inte nyckeltal och konkurrens om ekonomiska medel och citeringar. Det arbetet fortsätter med oförminskad kraft här under isoleringen, och det känns viktigare än någonsin.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar