Igår var det världsbokdagen. Vill dela mina tankar om boken, innan dagens efterlängtade bokskrivande inleds. En bok är för mig ord som förpackats på ett smakfullt sätt. En helhet, bestående både av inbundet papper och ett levande och välskrivet, vackert språk. Samt så klart en historia som griper tag och engagerar. Det gäller vetenskapliga texter, självbiografier, romaner och lyrik. Boken har ett uttryck; orden, språket, tankarna och berättelsen. Boken har också ett innehåll; pappret, pärmarna och inbindningen. Boken är en helhet som inte går att förstå genom att reducera den till sina delar.
Jag tycker inte om ordet e-bok. Däremot har jag inget emot företeelsen e-bok. Men det är ingen BOK. Det är bara ett försäljningsargument som ska få mig att tro att jag får samma sak som jag betalar för när jag köper en riktig bok. "Uttrycket är exakt det samma", säger försäljarna, som bara vill tjäna pengar och som inte bryr sig om mig och min upplevelse. "Men inte innehållet. Inte helheten", svarar jag. En e-bok är också en helhet, men en helt annan helhet.
Det jag har emot e-boken är att den marknadsförs som ersättare av pappersboken. Som det nya, heta. Som en möjlighet, som något jag borde vara tacksam över. Men det är en produkt som jag inte efterfrågar. Visst har jag en läsplatta och visst använder jag den. Men inte för att läsa böcker. Jag tar del av utbudet på nätet och jag använder den för att skriva blogginlägg på. Den ersätter inte boken, för jag vill läsa böcker på det sätt som människor gjort sedan antiken. Vill känna papprets och inbindningens kvalitet i handen. Läsande handlar inte bara om att konsumera ord och tankar, det är lika mycket en taktil upplevelse. Och när jag läst böckerna vill jag ha dem kvar i min närhet. Vill kunna höja blicken och återkalla minnet av innehållet. Varje bokrygg i mina bokhyllor där hemma rymmer och aktualiserar en hel massa minnen. Pappersboken håller minnet av innehållet vid liv.
Bokens materiella aspekter är viktig, för de bidrar till att göra orden och tankarna hållbara. Läsupplevelser är flyktiga och riskerar att drunkna i floden av intryck. Pappersboken saktar ner processen och hjälper till att hålla minnet vid liv. Pappersboken är på det sättet en viktig bildningsaspekt. Detta kan en läsplatta aldrig ersätta. Läsplattan riktar uppmärksamheten mot tekniken och konkurrerar med andra ord med tankarna och orden, språket som den förmedlar. Läsplattan lovar runt men håller tunt.
Priset på en e-bok är bara marginellt lägre än priset på en riktig bok. Det säger på något sätt allt. Genom att styra över bokköpen till nätet och genom att sälja en immateriell bok har förlagen trollat bort en stor del av kostnaden för boken, men behåller intäkterna. Klart förlagen vill att vi ska köpa e-böcker istället. Klart förlagen hävdar att det är samma sak. Och självklart vill försäljarna av läsplattor att vi ska använda dessa för att köpa böcker. Makten över boken, över orden, språket och tankarna som förmedlas förskjuts i omställningsprocessen, från författaren och läsarna, till förlagen och elektronikföretagen.
När boken väl finns på hårddisken är den inte längre vår. Den kan plockas bort därifrån om upphovsrätten förändras. Filen får heller inte hanteras som köparen vill. Den får till exempel bara kopieras till ett begränsat antal plattor. Vad händer om, säg tio år, när jag bytt läsplatta några gånger? Kan och får jag flytta med mig mitt bibliotek, eller får jag köpa böckerna en gång till? Ingen vet, men inget talar för att min röst skulle räknas i det sammanhanget. Genom att styra över min konsumtion till nätet och genom att handla filer istället för böcker har jag ingen kontroll över kunskapen längre. Jag blir en nod i ett konsumtionsnätverk som bara är intresserat av hur mycket pengar man kan få mig att släppa taget om.
Är det hållbart? Ibland lanseras e-boken med hållbarhetsargument. Utifrån ett kunskapsperspektiv är det av ovan angivna skäl inte hållbart. Men det verkar vara hållbart utifrån ett ekologisk perspektiv, för det bidrar till att göra samhället papperslöst. Fast om jag inte är fel ute så är det idag inte speciellt miljöovänligt att producera papper. Och den givna frågan är naturligtvis hur miljövänligt produktionen av datorer och läsplattor är, som dessutom måste bytas med jämna mellanrum och drar en ansenlig mängd ström. Plattorna tillverkas av sällsynta metaller och dessutom är fabrikerna miljövidriga platser där man behandlar arbetare som boskap. Jag tror det är hugget som stucket vad man väljer, utifrån ett strikt miljöperspektiv.
Jag varken kan eller vill stoppa utvecklingen. Och jag uppskattar min läsplatta och min smarta telefon. Men tekniken kan aldrig ersätta det jag får när jag köper en riktig bok. Vidare har jag svårt att se hur en bokmässa med bara e-böcker skulle se ut. Och vad fyller man sitt hem med om man bara har böcker på filer? Det jag ser framför mig är en kall ny värld, där all kommunikation förs via nätet som kan övervakas och kontrolleras. En värld där man inte äger det man köpt och där man bara räknas och får inflytande genom att konsumera, det vill säga överföra pengar från det egna kontot till företagens. En värld där man inte träffas öga mot öga och där kunskap är det samma som innehållet (som för närvarande visas på) Google. Förhoppningsvis blir det inte så, det som händer här under pandemin pekar i olika riktningar. Utan tekniken hade den högre utbildningen fått sättas på vänt, så det är uppenbart att vi inte klarar oss utan tekniken. Men det behövs också arbeten och bokbinderi är ett kulturhistoriskt yrke med anor värt att bevara.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar