Det kommer att ta tid innan restriktionerna kan släppas på. Corona tvingar oss alla att vänta och blir därför en övning i tålamod. Vi reagerar alla olika på det som händer och uppgifterna finns tolkas på olika sätt av olika individer. Jag bidar min tid och försöker göra det bästa av situationen. Det är en kamp mot rastlösheten, men jag är samtidigt tacksam över möjligheterna att lära och fördjupa kunskaperna om mitt forskningsområde. Kulturen blir påtaglig här under pandemin. I normalfallet är den osynlig och det krävs ett tränat öga för att se den, men nu blir den påtaglig när allas olika förväntningar och förgivettaganden kommer på skam. När vi tvingas skapa nya vanor och det inte går att göra som man brukar blir det uppenbart vad man måste acceptera och vad som kan förändras. Under veckorna som kommer tvingas allt fler inse och förhålla sig till det.
Vårt sätt att leva, det sätt som utvecklats här under 2000-talet, utsätts för ett första riktigt stresstest. Tecknen på att samhället nog aldrig var riktigt hållbart har funnits länge och blivit allt tydligare. Pandemin framstår allt mer som en generalrepetition. Den påtvingade långsamheten tror jag är nyttig. Livet och samhället består av tid och kan vi acceptera att saker och ting får ta längre tid är det bra både för vår hälsa, för samhället, klimatet och förutsättningarna för livet på jorden.
Kanske är det inte höghastighetståg mellan Stockholm och Göteborg vi behöver när allt kommer omkring. Varför inte satsa på säkerhet och komfort istället? Det finns en massa saker som tagits för givet men som kan diskuteras. EUs jordbrukspolitik, till exempel. Om alla länder blir självförsörjande på basvaror och om transporter av levande djur förbjöds skulle matförsörjningen bli både mer hållbar och etisk. Transporterna skulle minska och utrymmet på vägarna öka, samtidigt som tempot i samhället minskar och möjligheterna att faktiskt uppleva livet bli fler. Stress är ett stort problem som leder till ohälsa och kräver många liv, kanske till och med fler liv än Corona. Det är lätt att fokusera på allt man INTE kan eller får, men tiden av väntan kan faktiskt användas för att göra saker man annars inte anser sig ha tid eller ro till.
Företagen går igenom ett stålbad, men det beror till stor del på att vi nu tvingas konsumera det vi faktiskt behöver. Ekomin och den heliga tillväxten har inte gjort skillnad på vad som tillverkas och vilka tjänster som erbjudits. Hela det där systemet utsätts nu för prövning och tvingar fram nya sätt att tänka. Jakten på effektivitet och stordriftsfördelar har lett till att allt mer makt ansamlats hos allt färre människor som blir allt rikare. En annan syn på fördelningen av mänsklighetens samlade välstånd och jordens tillgångar är möjlig. Så har det alltid varit, men nu finns tid att tänka kring dessa saker. Alla inser att arbetslöshet inte är en konsekvens av lathet. På ett eller annat sätt måste vi hjälpa varandra, oavsett vilket politiskt parti man röstar på. Låt oss hoppas att frågan om skatten ska höjas eller sänkas nu är död och att politikerna istället börjar diskutera vilket samhälle vi vill leva i.
Det finns så mycket viktiga lärdomar att dra, kunskaper att utveckla och möjligheter att ta vara på här under pandemin och dess påtvingade väntan. Låt oss ägna oss åt det istället för att lägga tid och energi på destruktiva debatter om saker som ändå inte kan avgöras på ett hållbart sätt här och nu.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar