Här under pandemin konsumeras mindre än vanligt. Många handlar bara det absolut nödvändiga. Hur kan det vara ett problem? Det faktum att vi accepterar detta som ett problem är det verkliga problemet, för om vi inte gjort oss och vårt samhälle beroende av konsumtionen hade Corona inte inneburit att ekonomin klappade ihop fullkomligt. Att påpeka detta är ingen politisk värdering utan ett krasst konstaterande. Länge har miljörörelsen hånats för att man påpekat att flygindustrin påverkar klimatet, att köttindustrin påverkar både matens kvalitet, bidrar till antibiotikaresistens och behandlar djuren vidrigt. Vi har hela tiden vetat att vårt sätt att konsumera är ohållbart, men ytterst få har brytt sig om detta. Nu när kraven på nedstängningar av länder och samhällen höjs och konsumtionen går ner blir det uppenbart att vi vant oss vid att leva på ett ohållbart sätt.
Mänskligheten står inför ett vägskäl. Ska vi subventionera ohållbara verksamheter i väntan på ett vaccin och sedan fortsätta som om inget hänt, eller ska vi ta tillfället i akt och reflektera över vad som är hållbart och försöka utarbeta strategier för att skapa ekonomiska system som står pall för pandemier. Varken klimatet eller hotet från nya virus försvinner för att vi väljer att fokusera på annat. Det handlar inte om, utan när vi tvingas till nya restriktioner av det slag som vi nu och under ett tag framöver måste leva med.
Ett ekonomiskt system som fungerar både när gränserna och samhällena är öppna och stängda är en trygghetsförsäkring för alla. En sak mindre att oroa sig över. Det är inte en höger-/vänsterfråga utan en hållbarhetsfråga som ligger i allas intressen. Den konstgjorda andning som nu sätts in är ingen långsiktig lösning.
Jag är humanist och värnar människan som är en integrerad del av livet på jorden. Många av problemen vi brottas med nu och har brottats med under lång tid, även om läget inte upplevts vara akut, går att härleda till de multinationella storföretagen som fram till för bara någon månad sedan hade en enorm makt, men som nu försvagats betydligt på grund av att konsumtionen dragits ner till ett minimum och riktats mot det som är nödvändigt. Vi har alltså ett gyllene tillfälle att rätta till balansen mellan människorna och gigantiska ekonomiska kolosser som hänsynslöst exploaterar livet på jorden i sin jakt på allt snabbare ekonomisk avkastning. Företag som har makt att spela ut länder och regioner mot varandra för att slippa betala skatt, det vill säga bidra till samhällena som man nu, cyniskt nog, ber om hjälp från. Att inte villkora stödet till företagen vore skamligt!
Ett ekonomiskt system som sätter människan och klimatet, liksom djuren och naturen i centrum påverkas inte av pandemier och andra hot som kräver förändrade vanor. Alla tjänar på det, utom de multinationella företagsjättarna; men de består ju ytterst av människor så att dessa giganter löses upp och försvinner är bara ett problem för de individer som befinner sig i toppen av dessa företag. Och de är rika nog att aldrig behöva oroa sig för något under resten av sina liv. Vi har alltså inget att förlora på att offra företag som inte vill bidra till det allmänna. Något slags försäkring behövs, där både företag och medborgare bidrar till det allmänna i goda tider och får hjälp när det krisar. Skatt är ekonomins lungor. För att överleva måste man både andas in och andas ut.
Elefanten i rummet är tanken på VINST, som är en aspekt av företagande som hamnat alldeles för mycket i centrum. Det har sagts att det är själva syftet med allt företagande, vilket är rent hittepå. Företag drivs för att förverkliga visioner och tillfredsställa behov, inte för att plocka ut så mycket pengar som möjligt ur verksamheten. Den ekonomiska krisen beror inte på Corona utan på att vi gjort oss beroende av företag som fokuserar på en enda sak: Vinstuttag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar