Det sjätte utdöendet. Om arternas död i människans tidsålder.

Det ges ut väldigt många böcker, och böckerna försvinner allt snabbare från marknaden. Som författare stressar det mig, för jag skriver böcker med lång hållbarhet. Min avhandling som kom ut 2003 läses fortfarande, och boken jag skrev om alkohol och droger är lika aktuell nu som när den kom 2009 även om empirin som analyserades är gammal. Kultur förändras snabbt på ytan men dess djupare strukturer och förändringslogiken, vilket är vad som intresserar mig, är stabila över tid. Boken jag håller på med nu, om mellanrum och läroboken som kom i januari liksom den som kommer ut senare i år eller i början av nästa, är alla böcker med lång hållbarhet. Jag ser boken som ett långsiktigt medium för tankar vars aktualitet håller i sig över tid. Böcker ska inte prånglas ut med mördande reklam och bokrean får inte bli en avstjälpningsplats för förra årets releaser. Det gör mig ledsen att se hur den ekonomiska, kortsiktiga och vinstmaximerande och även vinstfixerade logiken likt ett virus sprider sig i förlagsbranschen. Kunskapen tenderar att utarmas och de verkligt viktiga böckerna riskerar att först försvinna i mängden, sedan från marknaden och därefter från det allmänna medvetandet. Inte för att boken är dålig eller ointressant utan för att marknadslogiken får dessa konsekvenser. Och eftersom allt fler förlag fokuserar allt mer på vinsten tvingar man fram fler och fler böcker, vilket stressar författarna som skriver också.

Inledningsvis har jag fokuserat på vad en hänsynslös marknadslogik gör med kunskapen, och anledningen till att jag tänker och skriver som jag gör här är att jag just läst ut en bok som handlar om människans påverkan på livet på jorden. Allt och alla hänger ihop och människans tankar och handlingar leder på aggregerad nivå till konsekvenser för livet i alla dess aspekter. Om kunskap blir en handelsvara som värderas efter graden av spridning snarare än angelägenhet blir det svårt att arbeta med andra aspekter av hållbarhet, eftersom människors intellektuella förmåga måste underhållas för att kunna användas. 

Jag kan verkligen rekommendera Det sjätte utdöendet. Om arternas död i människans tidsålder, av Elisabeth Kolbert. Den är i högsta grad aktuell och det kommer den att vara under överskådlig tid även om läget förvärras. Boken är mycket välskriven och kunskapen om effekterna av mänsklighetens destruktivitet presenteras på ett lättsamt sätt, även om budskapet är dödsallvarligt. Alla som tror att hållbarhetsfrågan bara handlar om klimatet och den globala uppvärmningen behöver läsa den här boken. 

På Bokus står följande att läsa om boken:

Arterna dör i en aldrig förr skådad takt. Detta är det sjätte massutdöendet och det pågår mitt framför våra ögon. Under de föregående 500 miljoner åren år har jorden drabbats av fem förödande massutrotningar. Denna gång är det värre än någonsin tidigare, och det är ingen slump att det sker i människans tidsålder. 

Elizabeth Kolberts prisbelönade bok kombinerar mästerligt klassisk populärvetenskap med det journalistiska reportagets drivna berättarstil. Kolbert tar oss med ut på fältet för att träffa de forskare runtom vår planet som är mitt uppe i att kartlägga och försöka få oss alla att förstå vidden av det som sker. Hennes berättelse handlar inte minst om alla de redan utdöda arterna och de som nu står på katastrofens rand. 

Med ett specialskrivet förord av Patrik Svensson, författare till Augustprisbelönade Ålevangeliet.

Det är på ALLVAR. För varje dag som går rör vi oss ut över det sluttande plan som den här typen av förändringar utgör. Förhoppningsvis kan Corona hjälpa oss förstå för det första att, men också hur ohållbart vårt sätt att leva, tänka och det vi vant oss vid att ta för givet, är. Det som oroar mig är att den här boken och andra, liknande böcker, som till exempel Ålevangeliet (som är en fröjd att läsa, även om den också handlar om en art på utdöende), tenderar att försvinna i flöden av böcker. Boken marknadsförs nämligen på samma sätt som andra varor på en marknad där det råder mördande konkurrens och där det gäller att höras och synas mest för att inte försvinna i mängden.

Elizabeth Kolbert är journalist på The New Yorker och belönades med Pulizerpriset för Det sjätte utdöendet. Det är en stor och skakande läsupplevelse om ett helt definierande skede i vår planets historia. Om det som kommer att bli mänsklighetens mest bestående arv.

Det låter lite som en film, men det är på riktigt och det händer här och nu, som en konsekvens av ditt och mitt (och alla andras) sätt att leva och tänka. Ser vi detta endast som en LÄSUPPLEVELSE har vi inte uppnått någonting.

"Så vad händer sedan? När vetskapen och medvetenheten har spridit sig. När vi alla mer eller mindre förstår vad Det sjätte utdöendet, precis som en gång Tyst vår, försöker berätta för oss. När vi inser vad som står på spel och hur akut och allvarligt det faktiskt är. Hur dystert och olycksbådande det än kan te sig så finns det hur som helst en del hopp att finna ..." Ur Patrik Svenssons förord.

"Det sjätte utdöendet är en otrolig bok, och den visar tydligt att stora, abrupta förändringar kan ske. Det har hänt förut, det kan hända igen." Barack Obama

"De 100 bästa fackböckerna genom tiderna: Nr 1 - Det sjätte utdöendet av Elizabeth Kolbert." The Guardian

"Det unika med Kolberts författarskap är att hon kombinerar vetenskaplig noggrannhet med kärv humor som gör att man inte kan sluta läsa." National Geographic "
"Omtumlande ... Kolbert kartlägger kunnigt den märkliga historien om hur vi kom att bli medvetna om konceptet massutdöenden, och mer brådskande hur vi har börjat inse vår egen roll i det nuvarande ... Ett omistligt bidrag till förståelse för vår planets tillstånd." Al Gore, The New York Times Book Review

"Det sjätte utdöendet är en underhållande och spännande bok om ett mycket allvarligt ämne: Den ofattbara förlusten av arter som pågår akut just nu. /.../ en säregen och medryckande blandning av fältreportage och naturhistoria ger hon dig den bakgrund du behöver för att förstå krisen. Boken är en fängslande och ärlig berättelse om konsekvenserna av vår livsstil, som visar dig varför artdöden är en lika viktig utmaning som klimatkrisen." Anne Sverdrup-Thygeson, biolog och författare till Insekternas planet  

"Styrkan i Elizabeth Kolberts bok ligger i närvaron; hon finns på plats i naturen runtom på jorden, bär vittne, lyssnar till forskare och ifrågasätter. Det är vetenskapsjournalistik när den är som bäst. Den bild hon ger oss skrämmer, manar till eftertanke om våra egna ekologiska fotavtryck, när vi nu skapar den nya geologiska epoken antropocen människans tidsålder." Bo Landin, vetenskapsjournalist, författare och biolog

"Att följa arternas uppgång och fall genom årmiljonerna ger ett hisnande perspektiv på våra ekologiska villkor. En välkommen översättning av Jim Jakobsson." Ludvig Hertzberg, SvD

Det är förfärande lätt att få för sig att det räcker att skakas om. Men så är det naturligtvis inte. Mycket talar för att det krävs mer än så för att ändra vanor. Betänk att det krävdes ett potentiellt dödligt virus för att få oss människor att stanna upp, men det är ändå ingen garanti för att vi kommer att tänka efter och dra några långtgående slutsatser av det som händer. Det kommer att krävas ännu mer av oss för att mildra de horribla effekterna av vårt sätt att leva; det som händer här under våren 2020 är ingenting i jämförelse med vilka förändringar som måste till för att rädda det som räddas kan. Vi är nämligen mitt i ett av livet på jordens största utdöende, som står i paritet med konsekvenserna av den komet som utplånade dinosaurierna.

Det behövs fler böcker om detta ämne, men framförallt behövs tid att tänka efter. Ingen kommer undan och det är upp till oss som lever här och nu att göra vad vi kan. Ingen annan kommer göra det åt oss, och det är vårt sätt att tänka och leva som försatt oss i den prekära situation vi befinner oss i.