fredag 3 april 2020

Om behovet av ett floskelfritt samhälle

Avsaknaden eller i alla fall den minskade uppmärksamheten riktad mot människor som tvärsäkert säger sig veta vad vi måste göra, men som aldrig tar ansvar, är befriande. På nyheterna och de dagliga presskonferenserna slår det mig att flosklerna lyser med sin frånvaro. Svaren som beundransvärt tålmodigt ges till journalister som envisas med att ställa den typen av insinuanta frågor, som varit legio under många år, är kunskapsbaserade och förtroendeingivande. Plötsligt är det som att luften går att andras fritt igen, unkenheten som spridit sig i det offentliga samtalet sedan SD började ana morgonluft vädras ut här under krisen. Deras mantra, som upprepas i de få intervjuerna som görs med partiets företrädare, att regeringen gör för lite och försent, ekar tomt och visar med all önskvärd tydlighet att deras förmåga att leda ett land genom en kris är obefintlig. Med SD vid rodret finns en uppenbar risk att Sverige blir som Ungern där demokratin avskaffats, eftersom deras analyser av läget bygger på att alla problem alltid skylls på invandring och deras universallösning är hårdare tag.

Jag är enormt tacksam för alla kompetenta människor som nu tar ett imponerande stort och högst kompetent ansvar för arbetet att leda vårt samhälle genom krisen och som lyckas göra ett bra jobb trots att förutsättningarna är allt annat än optimala. Och anledningen till det är att vi under en lång rad av år lyssnat uppmärksamt på fel rådgivare. Experter och konsulter har fakturerat samhället och många organisationer fantasibelopp för att med självsäker min förmedla snyggt paketerade floskler. På deras inrådan har vi avskaffat marginalerna, minskat lagerhållningen och avskedat personal inom just de sektorer som nu skriker efter allt det där som vi fram till för bara någon månad sedan ansåg vara onödigt och överflödigt. I samband med att marknaden imploderade tystnade alla självsäkra konsulter. Istället för att be om ursäkt och göra avbön smet de iväg med svansen mellan benen. Deras tjänster efterfrågas inte längre, och det borde nu vara uppenbart för alla att de aldrig hade något annat än floskler och sitt boostade självförtroende att erbjuda oss. På en sådan grund byggs inga hållbara samhällen.

New Public Management var aldrig lösningen av följande, uppenbara skäl: När allt är som vanligt behövs inga regler och rutiner, och när reglerna och rutinerna verkligen behövs fungerar de inte! Forskningen och den högre utbildningen, samhällsförvaltningen och krisledningen förlitar sig på generiska kunskaper, kritiskt och analytiskt tänkande samt kompetens att orientera sig i okänd terräng med stöd i aktuella och föränderliga faktauppgifter.

Lärdomen vi måste dra av det som händer under dessa prövande dagar är att synen på skolans uppdrag och lärarnas uppgift och mandat behöver ändras. Tillit och ansvar är inga floskler och det är heller inget man kan säga i TV att man ska se över, som försvar för och förklaring till misslyckanden. Kompetenta lärare som kan agera på egen hand med stöd i sina egna kunskaper och kompetenser, som har mandat att utforma undervisningen efter rådande omständigheter utan att vara kontrollerade och styrda uppifrån, utgör basen i ett kunskapssamhälle som fostrar kompetenta, kunniga och ansvarstagande medborgare som förstår både demokratin bräcklighet och dess värde (och som har förmågan att se igenom populisernas och konsulternas floskler). Samma i vården. Det är inte fler ledare, nya rutiner och bättre regler som garanterar en högklassig vård, utan kunniga, ansvarstagande och dedikerade sjuksköterskor, läkare och annan personal. Kunskap, kompetens och förmåga att ta verkligt ansvar är vad som tar vårt land genom krisen, inte hårdare tag, strängare regler, bättre rutiner!

Betänk att klimathotet fortfarande finns kvar och att COVID-19 trots allt är en förhållandevis mild sjukdom. Hotet om nya och värre pandemier är och kommer under överskådlig tid att vara överhängande. Det finns alltså inget normalläge att återgå till. DETTA är det nya normala som vi måste vänja oss vid och lära oss hantera tillsammans.

Inga kommentarer: