Förändring sker sällan i stora och dramatiska steg. Pandemier, revolutioner och storslagna ekonomiska reformer är undantag. Och den typen av händelser får ofta inte så stora konsekvenser egentligen, i alla fall inte på lite längre sikt. Det är i vardagen, via små och i stunden till synes obetydliga händelser, som samhället och tänkandet förändras i grunden. Först i efterhand upptäcker man förändringen och inser vidden av den och då kan det vara svårt att förstå att det som utlöste den var något till synes försumbart. Framförallt är det för sent att göra något åt saken. Vill man förverkliga det samhälle man drömmer om och tror på är det i vardagen man måste agera, inte dra igång stora projekt. Samhället blir nämligen till genom våra handlingar och vårt sätt att tala om det.
Människan använder sin logiska förmåga för att skapa förklaringar till det som sker, i efterhand. Med facit i hand är det enkelt att se hur och varför det blev som det blev, men logiken fungerar bara i backspegeln, inte för att förklara vad som kommer att ske framöver. Det är en annan av kulturens egenskaper som man måste lära sig förstå och acceptera för att inte överraskas av problematiska förändringar som skulle kunna förhindras.
Just nu står det och väger. Det är nu framtiden avgörs, även om ingen vet hur det kommer att bli. Det spelar dock roll vad man gör, tänker och talar med andra om. Sprider man lögner om pandemin eller det arbete som utförs för att hantera smittan är det ingen liten sak, det är allvarligt eftersom det hotar att underminera tilltron vetenskapen. De 22 forskare som igår försökte misstänkliggöra Anders Tegnell och FHM tyckte nog att de sa vad som måste sägas, men blev under dagen smärtsamt tydligt att de handlade i affekt och inte med stöd i forskning.
Det som skrämmer mig mest just nu är att någon av alla de som försöker styra vårt lands Coronastrategi från baksätet eller genom att rikta kritik mot besluten som tas av FHM, kommer att kunna säga vad var det jag sa, sedan. INGEN har dock facit, och följaktligen kan ingen hävda att de visste, trots att det i efterhand går att säga att man hade "rätt". Jag vet att Tegnell och övriga gör ett bra arbete trots att de befinner sig under en enorm press. Jag har fullt förtroende för deras beslut, eftersom de bygger på bästa tillgängliga kunskap. Men det kan ändå visa sig i efterhand att det hade varit klokt att göra på något annat sätt sätt.
Om förtroendet för vetenskapen rubbas och förståelsen för forskningens förutsättningar löses upp kommer samhället att förändras i grunden. Och känslorna tar över. Därför är det ingen liten sak att 22 forskare på mycket lösa grunder anklagar FHM för att ha fel. Förtroendet för vetenskapen är viktigare än något annat, eftersom det är det enda vaccinet som fungerar mot den populism som just nu håller på att störta USA i fördärvet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar