Önskar alla en riktigt God Jul!

Julafton, alltså. Dagen alla väntat på är här. Men varför firar vi jul? På svenska kyrkans hemsida står det att vi gör det för att fira Jesus födelse, vilket så klart stämmer i någon mening. Om inte kyrkans makt över kulturen och samhällsorganisationen en gång varit så stark som den var skulle julen inte vara den stora högtid den nu är. Fast, handen på hjärtat, är det vad vi firar?

Jag vill leva ett medvetet liv; vill veta varför jag gör det jag förväntas göra. För mig personligen handlar julen inte särskilt mycket om Jesus, men jag respekterar ändå det faktum att helgledigheten som jag så väl behöver och njuter av är kyrkans förtjänst. Jag tar in och känner tacksamhet inför och reflekterar över kärleksbudskapet. Under hela december har vi matats av helt andra budskap, och redan imorgon är det dags för mellandagsrea. Idag infinner sig dock ett lugn och ro, mitt i den kommersiella stormens öga. För att orka är det viktigt att påminna sig om det och ta vara på chansen till eftertanke. Även om man inte tror på Gud tycker jag man har en skyldighet att respektera orsaken till att vi faktiskt firar jul. Det är ingen självklarhet, ingen mänsklig rättighet.

Julen är en paradoxernas högtid, för så som den kommit att utvecklas går den alt mer på tvärs mot det budskap Jesus förkunnade.

"Sannerligen, det är svårt för en rik att komma in i himmelriket. Ja, jag säger er: det är lättare för en kamel att komma igenom ett nålsöga än för en rik att komma in i Guds rike."

Man kan vara rik på olika saker, men den rikedom som räknas i pengar leder inte till lycka (även om det är lättare att gråta i en limousin än på en parkbänk). Allt man har ska en gång tas ifrån en; det kan vara värt att tänka på när pappret slits av klapparna och barnen gråter och gåvorna inte lever upp till förväntningarna, när gröten kokar vid och den ingifte morbrorn fyllnar till. Det enda vi människor har är det som är här och nu, och det enda som betyder något är hur vi tar det och vad vi gör med det. Lycka kommer inte utifrån, den kommer inifrån och infinner sig när man kommer i ro.

"Du skall älska Herren, din Gud, med hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt förstånd. Detta är det största och första budet. Sedan kommer ett av samma slag: Du skall älska din nästa som dig själv."

Allt börjar och slutar med mig själv. Jag tror inte på Gud och är inte kristen, men jag tror på ett liv i Jesu efterföljd och jag tror på kraften i kärleken. Julklappar som inte ges av kärlek för att manifestera samhörighet och gemenskap är inget värda. Man kan bara få genom att ge; så skulle man kunna se på julen, som en påminnelse om hur lätt det är att förlora sig själv när ekonomins hjul snurrar på allt snabbare.

"Om någon vill efterfölja mig, så försake han sig själv och tage sitt kors på sig; så följe han mig. Ty den som vill bevara sitt liv, han skall mista det; men den som mister sitt liv, för min och för evangelii skull, han skall bevara det.
Och vad hjälper det en människa, om hon vinner hela världen, men förlorar sin själ?"

Betänk att det är:

"Saligare är att giva än att taga."

Jag ägnar dagen åt att reflektera över livet, tillvaron och visheten. Vart är jag och vi och resten av världen på väg? Om inte ledigheten används till eftertanke kan den mycket väl komma att tas ifrån oss. Värde och mening skapas gemensamt av och mellan människor, liksom kultur och kunskap.

Med dessa ord önskar jag alla en riktigt God Jul!