Om en miljon år ...

På SVT-Play finns en serie program om framtiden och utveckling av AI. Jag såg första avsnittet med viss skepsis, vilket jag alltid gör när jag hör någon tala om framtiden som om den existerade och vår väg dit var utstakad. Det andra eller tredje avsnittet handlade om människan och livet om en miljon år. Det tittade jag inte på. Jag har sällan känt mig så förolämpad som tänkande, kritiskt analyserande människa. Uppenbarligen har ingen humanist, filosof eller inkännande människa varit med i arbetet med att skapa programserien, för den bygger på tanken att endast maskiner och datorer kan utvecklas, och att människan måste anpassa sig efter en teleologisk utveckling. På sidan där programmet presenteras läser jag:

I premiäravsnittet ser vi hur artificiell intelligens snabbt blir starkare och smartare än vi är. Snart har AI medvetande och vilja. Vad händer då? Vi undersöker hur lätt AI kan krossa oss. Men vi har en plan för att överleva: Våra kroppar får växa samman med datorerna och det gör framtiden helt underbar. Det här är serien om vår framtid - när vi går ihop med AI, får evigt liv och bosätter oss över hela galaxen.

Vem är vi i texten, undrar jag. Och vad bygger programserien på för människosyn? I mina öron låter det som en uppdaterad version av kristendomens urgamla, religiösa uppmaning till de troende att missionera och sprida den rätta läran om föreningen med Gud och evigt liv i utbyte mot lydnad mot prästerskapets överhet och påvens helighet. Tankarna i programmet presenteras som vetenskap, men är inte ens science fiction, det är bara fria (pojkrums)fantasier skapade av teknikdeterminister. Om vi människor vill kan vi redan idag bestämma oss för att vi ska sluta försöka sträva efter att skapa maskiner som vi sedan måste anpassa oss efter och istället försöka bli bättre på att vara MÄNNISKOR och utveckla ett mer inkännande, förlåtande och förstående samhälle som bygger på respekt och vördnad för livet här på jorden.

En miljon år är en ofattbar lång tid i framtiden. Ska det ens finnas någon mening med att fantisera om något som ligger så pass långt in i framtiden måste fantasin bygga på en realistisk övertygelse om att livet på jorden faktiskt överlevt. Utifrån hur det ser ut just nu i världen och med hänsyn tagen dels till den makt att förändra som mänskligheten förfogar över, dels till vilken typ av ledare som har och får makten idag, för att inte tala om klimatförändringarna och den rasande takt som den bilologiska mångfalden utarmas, ställer jag mig frågan om det ens är rimligt att anta att mänskligheten kommer att överleva det 21a århundradet. Programseriens ensidiga fokus på teknik är irriterande enögt, naivt och så tydligt ett resultat av vem man lyssnar på idag och vilka värden som överordnas. Framtiden är och har alltid varit en öppen fråga, just eftersom den alltid växer fram ut dynamiken i det som är här och nu och som uppstår mellan allt och alla.

Framtiden går inte att styra eller kontrollera, den går däremot att påverka, genom besluten som tas idag. Ett annat samhälle är alltid möjligt. Utvecklingen kan och kommer alltid att vara alternativ. Därför är alla profetior alltid mer en spegel av samtidens drömmar än en kvalificerad gissning om hur det skulle kunna bli. Drömmarna om framtiden såg annorlunda ut före och efter utbrottet av första världskriget, till exempel. Och på morgonen den 11 september 2001 tänkte man annorlunda än på kvällen samma dag. Samhällsförändring och historien är inga linjära processer; liksom evolutionen handlar det om slumpens spel i mellanrummen.

Tänker osökt på H G Welles bok, Världarnas krig, som handlar om hur mänskligheten attackeras av en tekniskt överlägsen och förment intelligentare, främmande livsform från yttre rymden. Mänskligheten har inget att sätta emot och tvingas inse att de kommer att tvingas kapitulera. Men så händer något. Den främmande livsformen visade sig ha glömt eller ignorerat det faktum att man saknade motståndskraft mot de virusstammar som människan under evolutionen lärt sig leva med. I Världarnas krig är det varken människans intelligens eller inkräktarnas överlägsna teknik som visar sig fälla avgörandet, utan en till synes obetydlig detalj i sammanhanget. I filmversionen har man intressant nog uppdaterat storyn, samtidigt som jag tycker att man missat något viktigt; där är det nämligen ett datavirus som fäller avgörandet, alltså något som människorna skapat.

Det är ett faktum att människan utvecklats här på jorden och att den första livsformen var bakterier, vilka utgör en förutsättning för livet. Kunskapen om bakterierna betydelse för vår hälsa är än så länge bara i sin linda, men det kommer hela tiden nya studier som visar på dess betydelse för allt fler olika aspekter av liv och hälsa, såväl på det mentala planet som det biologiska. Framtidsvisioner skapade av ingenjörer och teknikfrälsta tenderar att glömma det faktum att liv och samhällsutveckling är KOMPLEXA processer. Allt talar för att Jorden är den enda plats i hela Universum som människan kan överleva som MÄNNISKA på. Till det unikt mänskliga hör en lång rad egenskaper, som till exempel förmågan att drömma om och önska sig det omöjliga, även man vet att det är omöjligt. Och genom historien har människan överskattat sin egen förmåga och ignorerat tillsynes obetydliga detaljer. Inget talar för att den egenskapen kommer att förändras inom de närmsta 100 åren, och just därför menar jag att fantasier som sträcker sig så långt in i framtiden är mer till problem än hjälp i kampen för överlevnad här och nu. Förutsättningen för att det ska finnas någon som helst mening med att spekulera om framtiden är ju att människan inte utplånar sig själv genom att föröda planeten vi bor på och livet på jorden som vi är ett resultat av.

Djävulen bor i detaljerna, brukar man säga; underskatta aldrig slumpen!