Sökare och upptäckare

Jag är ingen sökare, jag är en upptäckare och skapare. Kunskap är mitt mål, men utgångspunkten i arbetet är att den inte finns där ute fixt och färdig. Resan och erfarenheterna jag skaffar mig under vägs är det viktiga inte vart jag hamnar. Jag är mer intresserad av frågor än av svar. Den som söker har ett mål och vet på förhand vad hen letar efter. Sökare letar efter svar och blir besviken om det hen finner inte motsvarar förväntningarna.

Som upptäckare lever jag mer som en nomad; jag följer med, upplever och värderar det jag finner. Den som söker lever mer som en migrant som flyttar från plats till plats i jakt på det perfekta stället och sammanhanget. Nomaden lever här och nu och finner mening i upptäckandet, medan migranten har sitt fokus riktat mot framtiden. Nomaden upptäcker mening i det som sker och skapar sin tillvaro av det som finns där hen befinner sig just nu. Migrantens liv är präglat av brist, för hen är aldrig där hen vill vara. Även om nomaden befinner sig i ständig rörelse är hen närvarande, medan migranten aldrig riktigt kan slå sig till ro.

Överfört till religion och meditation blir sökaren lätt ett offer för karismatiska ledare och gurus som pekar ut den enda vägen mot den rätta upplysningen. Sökaren letar svar och har därför svårt att värja sig för den som erbjuder det, den som säger hur det är och vad man ska göra för att bli lycklig eller frälst. Upptäckaren ansluter sig inte till någon lära, hen studerar olika läror och väljer sedan sin egen väg. Upptäckaren lever i övertygelsen om att inga svarar är definitiva och imponeras därför inta av den som säger sig veta. Svar leder till nya frågor och arbetet med att skapa svar leder till utveckling av ny kunskap som leder till nya frågor.

Upptäckaren stannar till ibland. Tänder en eld, lagar mat och samtalar med andra upptäckare om terrängen och dess dolda skatter. Upptäckaren lyssnar kritiskt och värderar det som sägs i ljuset av det hen vet och har upplevt. Ny kunskap läggs till gammal och det är den föränderliga helheten av vetande som utgör grunden för beslut om vilket väg framåt som är att fördra. Inga beslut är dock definitiva. Upptäckarens tillvaro är fylld av omvärderingar och försök. Sökaren letar efter det enda rätta svaret och debatterar för att vinna över alla som anmäler avvikande åsikter. Sökaren känner trygghet i att tillhöra en rörelse som rör sig mot ett gemensamt mål. Sökaren missionerar och kontrollerar, dömer och dikterar. Upptäckaren lyssnar nyfiket, värderar och svarar ödmjukt efter bästa förmåga. Sökaren styr tillvaron genom att kalkera, simulera och realisera. Upptäckaren följer med och jämför tillvaron med den ständigt växande uppsättningen kartor som hen samlar på sig. Upptäckaren inser att simulacra är en lämpligare tankefigur att använda än simulering, eftersom verkligheten blir till i mellanrummet mellan realitet och virtualitet. Upptäckaren ser slumpen och den mänskliga faktorn som förutsättningar för förändring, inte som problem och hinder på den enda vägen mot sanningen.

Även i relation till forskning och studier kan man vara upptäckare eller sökare. Dagens skola och högre utbildning fostrar sökare och bygger på migrantens grundläggande antaganden. Som upptäckare förpassas och min verksamhet till akademins periferi, till gränslandet mellan tro och vetande. Det har jag inga problem med, för där finns det fler frågor än svar; fler problem än lösningar. Som upptäckare finner jag kunskap överallt, och förståelsen för tillvarons komplexitet ökar hela tiden. Mina svar kanske framstår som obegripliga, men är det så kan det bero på att min utgångspunkt är att frågorna är viktigare. Det är frågorna som ger mitt liv som upptäckare mening och riktning, inte svaren.