A working class hero

Även om jag detta år kände mig mer landad och i fas med ledigheten när semestern började, än på många år är det ändå först nu som jag verkligen känner att kroppen kommit i ro på riktigt. Varje år blir detta till en påminnelse om hur ohållbar arbetslivets organisering är, för jag är på inget sätt ensam. Försöken att effektivisera intellektuella yrken och uppgifter för att sänka kostnaderna leder till sämre resultat och ökad risk för ohälsa, i alla fall på sikt. För en (högst osäker) ekonomisk vinst säljer samhället ut medborgarna; det finns ingen konspiration eller någon ondskefull lobby som agerar cyniskt, det är kulturen som vi alla både påverkar och påverkas av som får den effekten. Vi förgör oss tragiskt nog själva i en destruktiv konkurrens om relativa fördelar, vilket på sikt riskerar leda till att den gemensamma kakan minskar och alla måste kämpa ännu mer för att inte få det sämre, samtidigt som en drastiskt krympande grupp av tursamma individer i toppen av pyramidspelet blir allt rikare, till priset av isolering och ensamhet som riskerar att leda till paranoida vanföreställningar riktade mot allt och alla som skulle kunna hota deras rikedomar. Ingen tjänar alltså på att vi lever och agerar som vi gör, alla får det sämre.

Sitter på ett tåg och skriver. Där finns det tid och möjlighet att tänka tankar till slut. Har länge funderat på att skriva om en låt som jag tycker har ett patos som saknas idag, i den genomkommersialiserade, supereffektiviserade och destruktiva (vilket inte minst Tim Berglings tragiska självmord visat) populärkultur. Tänker på John Lennons A working class hero, som jag har för avsikt att tänka om och med här på resan norröver.

As soon as you're born they make you feel small
By giving you no time instead of it all
Till the pain is so big you feel nothing at all

Den som aldrig har tid att tänka tankar till slut påtvingas en känsla av otillräcklighet, en känsla av litenhet. Med tiden trubbas man av, och tröttheten som leder till illusionslöshet, får allt fler att känna allt mindre. Kanske kan detta vara en ledtråd till SDs och Trumps framgångar? När allt fler känner sig allt mindre värda och ingen har tid att reflektera växer ett känslokallt samhälle fram. Jag ställer dock inte upp på tanken att they i de inledande textraderna skulle handla om någon, jag ser det snarare som en effekt av kulturen. Det är vi som gör detta mot varandra, och därför är det viktigt för alla att se och förstå vad våra grundläggande antaganden och det vi vant oss vid att ta för givet och därför inte ifrågasätter får för konsekvenser.

A working class hero is something to be
A working class hero is something to be

Alla som arbetar är arbetare; om fler kunde förmå sig själva att inse detta och arbeta kollektivt för en förändrad syn på arbete, skatt och vad samhället är skulle hjältedåd kunna uträttas. Fler skulle kunna få det bättre tillsammans genom att inse och acceptera att alla är arbetare som sitter i samma båt. Chansen för det ökar i alla fall om vanliga människor slutar konkurrera med varandra om anställningar på en stadigt krympande arbetsmarknad. Den arbetarklasshjälte som jag väljer att tolka det som att texten handlar om är ett kollektivt fenomen, det är alla vi tillsammans, inte en avgränsad grupp i botten av samhällspyramiden. Eftersom snart sagt alla påverkas negativt under nuvarande förhållanden på arbetsmarknaden är det mer gemenskap och fler samtal som behövs. Debatt och individfokus är konsekvenser av brist och problem, inga lösningar. Vi är våra egna fiender.

They hurt you at home and they hit you at school
They hate you if you're clever and they despise a fool
Till you're so fucking crazy you can't follow their rules

Kulturen växer fram mellan oss människor och därför är alla medskapare av den samtidigt som alla är  offer för den. Det finns ingen ondskefull liten grupp av listiga ledare och ingen lobby som planterar tankarna i huvudet på individerna, problemen vi ser överallt är vi själva genom vårt sätt att tänka och agera i vardagen skapare av och offer för. Det är inte deras (vem eller vilken grupp människor det nu är man ser som hot) fel, utan vårt eget.

A working class hero is something to be
A working class hero is something to be

Om fler såg sig som arbetare eller i alla fall fokuserar mer på det som förenar oss människor än det som skiljer oss åt, skulle hjältedåd kunna utföras. Även om det är lättare sagt än gjort är ett anat samhälle alltid möjligt, om och när tillräckligt många människor agerar gemensamt för att uppnå samma mål. Det motsatsen till härska genom att söndra. När människor vänder sig mot varandra och börjar konkurrera blir alla fiender i ett allas krig mot alla där ingen kan bli vinnare, där alla kämpar om att i alla fall inte få det sämre än grannen. Inser vi det kan hjältedåd uträttas, gemensamt.

When they've tortured and scared you for twenty-odd years
Then they expect you to pick a career
When you can't really function you're so full of fear

Dagens ekonomiserade skola som säljs in med slagordet valfrihet, där alla förväntas producera resultat, lär den uppväxande generationen vad som gäller och förväntas av en på arbetsmarknaden. Från allt tidigare år förväntas allt yngre människor och samhällsmedborgare konkurrera med varandra i klassen på samma sätt som skolorna konkurrerar med varandra. Det sägs att konkurrens leder till och driver utvecklingen mot allt bättre kvalitet till allt lägre pris, fast inget talar för detta och trots att erfarenheten säger något annat, fortsätter utvecklingen. Rädslan och känslan av att hoten ökar växer och driver på processen.

A working class hero is something to be
A working class hero is something to be

Frälsningen kommer inte från är inte någon, den skjuts på framtiden av oss själva genom att vi väljer att se mer till och värna mitt eget än till det gemensamma. Alla kan inte bli vinnare, men allt och alla kan få det bättre genom att arbeta gemensamt för varandra istället för att söka individuell lycka och njutning.

Keep you doped with religion and sex and TV
And you think you're so clever and classless and free
But you're still fucking peasants as far as I can see

Utvecklingen kan och kommer att fortsätta så länge som majoriteten är övertygade om att just de är bättre än alla andra, så länge jag och du tänker mer på vår egen lycka än den gemensamma tryggheten. Tänk om tron på det klasslösa samhället i själva verket är ett tecken på att alla dels är arbetare, dels varandras fiender? Tänk om!

A working class hero is something to be
A working class hero is something to be

En kulturförnekande kultur är fortfarande en kultur brukar jag säga. Kulturen finns överallt och både påverkar och påverkas. Kulturvetenskaplig forskning handlar om att visa det, som jag ser det är det humanioras viktigaste uppgift att bjuda motstånd mot allt negativt som människor gör med och mot varandra.

There's room at the top they're telling you still
But first you must learn how to smile as you kill
If you want to be like the folks on the hill

Alla vill vara och leva som de rika, därför konkurrerar vi med varandra. Paradoxalt nog blir förlorarna fler och vinnarna färre, de rika blir rikare, inte för att den gemensamma kakan växer utan för att den krymper. Om bara de rikaste av de rikaste får det bättre är det inte medelklassen som växer utan arbetarklassen som ökar. Arbetslivet förändras och det är inte känslan som räknas, rikedom och klass är relativa begrepp och samhället är alla vi tillsammans.

A working class hero is something to be
A working class hero is something to be 

If you want to be a hero well just follow me
If you want to be a hero well just follow me

Me vill jag se som vi. Det är varken John Lennon eller någon annan man ska följa, det är vi som behöver skapa ett bättre samhälle för alla tillsammans. Genom att arbeta gemensamt kan hjältedåd uträttas. För att bli en hjälte kan man inte följa med någon eller något, man måste agera kollektivt och skapa något nytt. Alla kan, ingen tvekan om det, men för att förstå hur och varför krävs kunskap, kritisk analytisk förmåga samt tid att tänka efter och gemensamma ansträngningar.