I vår allt mer tids-, ekonomi- och prestationspressade värld där alla verksamheter ska effektiviseras byggs strukturer som hindrar framväxt av det som krävs för att säkra överlevnaden på sikt. Sättet att tänka och agera tvingar fram ett slags kollektivt tunnelseende som är förödande för utvecklingen av innovationer och ny-tänkande. Det svåra är att se och förstå detta; det handlar om egenskaper som ligger djupt inbäddade i kulturen och därmed blir osynliga för alla utom den som lärt sig att leta efter problemen där, i kulturen, i det som tas fullkomligt för givet. Innovationer är liksom kulturen det som händer medan man är upptagen med annat.
Liksom man brukar säga att less is more är det svåra med innovationer att se enkelheten, att inte krångla till det. Detta är dock svårt att lansera som en lösning, och säger man att det krävs tid och hårt, enträget arbete samt tålamod, slutar många lyssna eftersom man letar efter en revolutionerande INNOVATIV lösning som ska ge oss innovationer. Någon sådan finns dock inte. Man måste vända på perspektivet och inse att ifråga om innovationer är det enkla svårt och det svåra enkelt. Jag efterlyser ett helt annat sätt än dagens att se på misslyckanden. Detta att inte nå målet är bara ett misslyckande om man håller sig strikt inom ramen för det tänkande som planen bygger på, vilket handlar om det man redan vet. Och vet man på förhand är det ju inte en innovation. Misslyckas gör man inte sällan när man är inne och jobbar med frågor och områden som är helt nya, när man befinner sig i det laglösa land som ännu inte kartlagts. Om det som sker där betraktas som misslyckanden går man miste om värdefulla möjligheter att göra viktiga erfarenheter som senare och i andra sammanhang kan användas för att skapa innovationer. Det handlar i mångt och mycket om att arrangera för och arbeta medvetet med slumpen. Innovationer skaps eller produceras inte, de upptäcks och finns överallt som potentiella möjligheter. Därför är tid, marginaler och överseende med misslyckanden så viktigt.
Självgodheten som växer i framgångsrika organisationer, arrogansen som lätt häftar vid den och dem som lyckats, är innovationernas största hinder. Tänker på alla företag som gått under för att de hållit fast vid sina framgångsstrategier allt för länge, just för att de var framgångsrika, och därför missat att inse vikten av att förstå och förhålla sig till en föränderlig omgivning. Innovation är en relationell kvalitet, den är ingenting i sig själv utan får sin mening i sammanhang. Det finns väldigt många sådana moment 22 i kulturen. Det är inte ett problem, det är förutsättningen för kultur, samhälle och innovationer. Vill man främja nytänkande måste man inse att det finns inga enkla lösningar och förstå och arrangera för uppbrytande av maktordningarna som följer av framgång. Kanske ska man göra sig av med de mest framgångsrika cheferna, när de nått framgångar? Man kan ge dem nya uppdrag, som de kan ägna sig åt i trygg förvissning om att deras anställning inte är hotad. Bättre det än att dela ut feta bonusar och låta dem vara kvar i ledande ställning. Kostnaderna för ett havererat storföretag är enorma, och därför är det bättre att bryta upp mönster än att hålla fast vid dem, särskilt om det är innovation och nytänkande man söker. Förändring är den enda konstanten i världen, samhället och kulturen.
Ofta blandas genialitet och kreativitet samman på ett olyckligt sätt, för nytänkande och genialitet är knappast samma sak. Historien är full av människor som varit minst lika KREATIVA som till exempel Darwin, da Vincci och Einstein, men som ägnat sig åt saker som varken uppskattades i sin samtid eller av eftervärlden. Alla innovationer är inte bra och nyttiga så att tala om innovationer i termer av banbrytande genombrott eller som en lösning leder tanken fel. Det finns gott om exempel i historien på resultat av kreativa människors arbete som fördömts eller helt enkelt glömts bort i och av samtiden, men som kommit att hyllas av eftervärlden. Sammanhangets betydelse, igen. Uttrycken för genialitet och för kreativitet måste skiljas från synen på människorna som uppfattas som kreativa eller genialiska. Genialitet och kreativitet är två olika saker, det är viktigt att framhålla.
Kunskap uppstår i samverkan och människan är en kollektiv varelse. Vi kompletterar varandra. Därför borde vi bejaka olikhet, för allas skull och särskilt om man vill främja innovation, för däri finns potential till ny-tänkande och ett mer hållbart samhälle. Jag minns inte nu var jag fann det men jag finner begreppet gemensam sårbarhet högintressant. Med ett sådant sätt att se på saken blir det samhället som inte förmår uppskatta och dra nytta av mångfald och olikhet som blir problemet, inte enskilda människor med ovanliga egenskaper. Innovatörer uppfattas inte sällan som kufar eller galningar eftersom de ser möjligheter där andra ser problem eller just ingenting alls. Dagens strömlinjeformade och effektivitetsfixerade samhälle har inte plats för olikhet, mångfald, avvikare och kufar och tunnelseendet gör att man inte inser inte hur viktiga olikhet är för vår gemensamma överlevnad. Mångfald har relativt lite med hudfärg att göra, och mer med tankar, egenskaper och samverkan. Strävan efter likhet, upprätthållandet av normen, önskan om att alla ska uppfylla snittypens egenskaper riskerar i förlängningen att leda till en obehaglig monokultur av likar, modellerade efter samma form, där innovationer uppfattas som anomalier. Det vore inte bara tråkigt, det vore framförallt riskfyllt, och obehagligt. Alla försök att tränga in begreppet kreativitet i en mall leder till att innovationer motarbetas.
Vi är beroende, för vår kollektiva överlevnad, av både varandras olikheter och inovationer. Så kan man välja att se på skillnad och kreativitet, som nödvändiga islag av helheten istället för som något avvikande eller sjukt. Ju snävare norm vi skapar och upprätthåller, desto fler tillstånd och egenskaper patologiseras och desto svårare blir det att främja innovation. Kreativitet är och förblir en nyckfull förändringskraft som inte går att tämja eller styra. Först när vi inser det och skapar förutsättningar för utveckling genom att vara generösa med tid och marginaler samt ser med nyfikenhet på "misslyckanden" har vi skapat en miljö där innovationer kan upptäckas, och på köpet får vi ett mer humant och hälsofrämjande samhälle.
Självgodheten som växer i framgångsrika organisationer, arrogansen som lätt häftar vid den och dem som lyckats, är innovationernas största hinder. Tänker på alla företag som gått under för att de hållit fast vid sina framgångsstrategier allt för länge, just för att de var framgångsrika, och därför missat att inse vikten av att förstå och förhålla sig till en föränderlig omgivning. Innovation är en relationell kvalitet, den är ingenting i sig själv utan får sin mening i sammanhang. Det finns väldigt många sådana moment 22 i kulturen. Det är inte ett problem, det är förutsättningen för kultur, samhälle och innovationer. Vill man främja nytänkande måste man inse att det finns inga enkla lösningar och förstå och arrangera för uppbrytande av maktordningarna som följer av framgång. Kanske ska man göra sig av med de mest framgångsrika cheferna, när de nått framgångar? Man kan ge dem nya uppdrag, som de kan ägna sig åt i trygg förvissning om att deras anställning inte är hotad. Bättre det än att dela ut feta bonusar och låta dem vara kvar i ledande ställning. Kostnaderna för ett havererat storföretag är enorma, och därför är det bättre att bryta upp mönster än att hålla fast vid dem, särskilt om det är innovation och nytänkande man söker. Förändring är den enda konstanten i världen, samhället och kulturen.
Ofta blandas genialitet och kreativitet samman på ett olyckligt sätt, för nytänkande och genialitet är knappast samma sak. Historien är full av människor som varit minst lika KREATIVA som till exempel Darwin, da Vincci och Einstein, men som ägnat sig åt saker som varken uppskattades i sin samtid eller av eftervärlden. Alla innovationer är inte bra och nyttiga så att tala om innovationer i termer av banbrytande genombrott eller som en lösning leder tanken fel. Det finns gott om exempel i historien på resultat av kreativa människors arbete som fördömts eller helt enkelt glömts bort i och av samtiden, men som kommit att hyllas av eftervärlden. Sammanhangets betydelse, igen. Uttrycken för genialitet och för kreativitet måste skiljas från synen på människorna som uppfattas som kreativa eller genialiska. Genialitet och kreativitet är två olika saker, det är viktigt att framhålla.
Kunskap uppstår i samverkan och människan är en kollektiv varelse. Vi kompletterar varandra. Därför borde vi bejaka olikhet, för allas skull och särskilt om man vill främja innovation, för däri finns potential till ny-tänkande och ett mer hållbart samhälle. Jag minns inte nu var jag fann det men jag finner begreppet gemensam sårbarhet högintressant. Med ett sådant sätt att se på saken blir det samhället som inte förmår uppskatta och dra nytta av mångfald och olikhet som blir problemet, inte enskilda människor med ovanliga egenskaper. Innovatörer uppfattas inte sällan som kufar eller galningar eftersom de ser möjligheter där andra ser problem eller just ingenting alls. Dagens strömlinjeformade och effektivitetsfixerade samhälle har inte plats för olikhet, mångfald, avvikare och kufar och tunnelseendet gör att man inte inser inte hur viktiga olikhet är för vår gemensamma överlevnad. Mångfald har relativt lite med hudfärg att göra, och mer med tankar, egenskaper och samverkan. Strävan efter likhet, upprätthållandet av normen, önskan om att alla ska uppfylla snittypens egenskaper riskerar i förlängningen att leda till en obehaglig monokultur av likar, modellerade efter samma form, där innovationer uppfattas som anomalier. Det vore inte bara tråkigt, det vore framförallt riskfyllt, och obehagligt. Alla försök att tränga in begreppet kreativitet i en mall leder till att innovationer motarbetas.
Vi är beroende, för vår kollektiva överlevnad, av både varandras olikheter och inovationer. Så kan man välja att se på skillnad och kreativitet, som nödvändiga islag av helheten istället för som något avvikande eller sjukt. Ju snävare norm vi skapar och upprätthåller, desto fler tillstånd och egenskaper patologiseras och desto svårare blir det att främja innovation. Kreativitet är och förblir en nyckfull förändringskraft som inte går att tämja eller styra. Först när vi inser det och skapar förutsättningar för utveckling genom att vara generösa med tid och marginaler samt ser med nyfikenhet på "misslyckanden" har vi skapat en miljö där innovationer kan upptäckas, och på köpet får vi ett mer humant och hälsofrämjande samhälle.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar