Att lyssna på och ta människors oro på allvar kan och får inte AUTOMATISKT leda till att man ger efter för oron och realiserar allas önskningar. Demokrati handlar inte om att ge människor vad de vill ha, utan om att skapa förutsättningar för att bygga ett långsiktigt hållbart samhälle där så många människor som möjligt kan få och skaffa sig vad de behöver. Demokrati är inte en marknad där varor och tjänster bjuds ut och poltik handlar inte om marknadsföring av budskap vars syfte är att locka väljare. Bara för att många tror att det är så betyder inte att det stämmer, på samma sätt som det inte existerar någon åsiktskorridor eller censur bara för att just jag eller någon annan inte blir lyssnad på eller tagen på allvar. Strunt är strunt, om än i gyllne dosor.
Alla kommer aldrig att få det precis som de vill och det allmänna kräver gemensam omsorg; det är därför inte demokratins fel att samhället inte ser ut som jag tycker att det borde se ut och det är heller inte enbart regeringens fel om vallöftena inte infrias eller resultaten uteblir. Demokratin är inte det bästa styrelseskicket utan det minst dåliga. Drömmen om en stark ledare som levererar det han lovat är en omöjlig dröm om något som inte går att få.
Skolans misslyckande ligger i att det saknas förutsättningar för lärare att skapa insikt om vad demokrati är och hur den fungerar samt vilka insikter och egenskaper som krävs för att kunna förvalta ansvaret för samhället och kunskapsutvecklingen på bästa sätt. Om inte medborgarna förstår dels vad som krävs av folket som helhet, dels att ansvaret för både samhället och kunskapen är jämnt fördelat på alla, löses demokratin upp och skingras för vinden. Jag ser skolan som en nyckelaktör i samhället och arbetet med hållbarhet och det faktum att skoldebatten handlar mer om valfrihet och (försvar för) privata aktörers rätt att ta ut vinst som ett tragiskt misslyckande både för utbildningspolitiken och för utvecklingen av demokratin. Skolan är lika bräcklig och ömtålig som demokratin och kraven på resultat är lika förödande för båda.
Bildning är inte en lösning, men det sättet att se på skolan främjar även demokratin. Bildning är en allmän angelägenhet och inget man blir färdig med. Bildning kräver utbyte av tankar och erfarenheter mellan människor för att hållas vital och levande, för att utvecklas i takt med kulturen som både håller människor samman och som människor håller samman.
Grundproblemet i samhället idag, som jag ser det, är att förståelsen för skillnaden mellan komplex och komplicerad gått förlorad. Samhället är inte summan av ett antal delaspekter som kan behandlas separat, samhället är resultatet av komplexa samspel mellan delar som ofta inte ens i sin vildaste fantasi kan föreställa sig påverkar varandra. Det är i ödmjukheten det brister. Arroganta och självsäkra ledare ställer till med mer skada än nytta och ju längre tid som den utvecklingen får fortsätta, desto svårare blir det att stanna upp, tänka efter, och värna demokratin och bildningen.
Insikten om okunskapen och förståelse för vad som är möjligt att veta något om behöver öka. Och det krävs mindre av tvärsäkerhet och mer av intresse för dem och det som är annorlunda. Vägen mot kunskap och en vital demokrati är en omväg mot ett mångtydigt och föränderligt mål som ligger dolt bakom den horisont som nuet utgör. Det som inte görs idag kommer att påverka morgondagen lika mycket som det som tänks och görs, och allt och alla räknas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar