Snabba resultat kontra tid att utvecklas och finna individuella, unika uttryck; där står striden idag. Eller, det finns ingen strid att tala om. Effektivitet och måluppfyllelse är det enda man strävar efter idag, trots att det sättet att tänka och agera inte leder till utveckling. Det går att påverka men aldrig styra utvecklingen, det går att kontrollera resultat men utveckling handlar om att spränga gränser och ta sig bortom det givnas trygga ramar.
Idag ska alla vara färdiga. Ingen vill satsa på någon annans utveckling. Förr tänkte man annorlunda, man hade tålamod och lovande författare fick tid och möjlighet att försöka igen om genombrottet inte kom omedelbart. Alla kan inte lyckas och fick inte heller förr chansen att komma under någons vingars beskydd, men idag finns inget tålamod, ingen tid att vänta. Marknaden kräver säkra resultat, nu! Det är olyckligt på väldigt många olika sätt.
Att utvecklas tar tid och att mejsla fram en unik stil kräver förståelse för att inga garantier för framgång kan lämnas. Däri ligger tjusningen, som jag ser det. Dagens samhälle är hårt och skoningslöst. Allt ska effektiviseras och alla formas till lydiga verktyg i måluppfyllelsens tjänst. Avvikelser från den enda rätta och rakaste vägen mot de på förhand bestämda målen straffas. Svårt att säga vad som är hönan och ägget, men utveckling ses som ett hot mot rådande ordning eftersom den inte går att kontrollera.
Utveckling liknar evolutionen, den förändras i enlighet med sina egna inneboende lagar. Utveckling har inget mål, bara rörelse och riktning. Resultatet av utveckling får man vänta på och ingen vet hur det blir eller om och när det är färdigt. Utan tålamod och förståelse för utvecklingens lagar och unika kvaliteter, utan kunskap om och ödmjukhet inför dessa saker, blir det svårt att få tid och resurser nog att främja utveckling.
Synen på utveckling påverkar eller är samma andras barn som synen på människan. Är man färdig och oföränderlig eller utvecklas man? Utifrån ett strikt ekonomiskt perspektiv är det lockande att se människan som färdig och söka talang och excellens bland överflödet av sökande. Där den synen dominerar växer att kallt och oresonligt samt utvecklingsfientligt samhälle fram. Ett samhälle där man inte får misslyckas, där alla mål ska nås så snabbt och effektivt som möjligt, utan hänsyn tagen till människornas förutsättningar.
Dagens marknadsanpassade skola har anammat denna syn på människan och utveckling. Skolans uppgift är att nå mål och visa resultat, och eftersom vinst är målet som ägarna strävar efter blir talet om utveckling ett hot mot verksamhetens grund. Utveckling tar som bekant tid och kräver resurser samt inte minst förståelse för att ingen kan veta på förhand vilket resultatet blir eller vem som kommer att lyckas. Det går inte både att spara pengar och satsa på utveckling, man kan inte få både och. Allt handlar om hur man ser på människor och utveckling. Antingen väljer man måluppfyllelse, effektivitet och resultat och då är det logiskt att låta riskkapitaliserna ta över skolan för att tjäna pengar på verksamheten. Eller också ser man skolan och kunskapsutvecklingen som en långsiktig investering och då är det logiskt att samhället tar över och tillför resurser samt bygger en organisation där det finns tid och tålamod att vänta på och förståelse för utveckling av alla människors unika kvaliteter och möjligheter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar