Politiker ska inte lära som de lever, det vore förödande!

Frågan som ställdes till Isabella Lövin i Opinion live under Almedalsveckan, om den bil hennes man kör, har väckt reaktioner och jag (liksom många med mig) kan inte riktigt släppa den. Jag förstår att det är journalistiskt tacksamt, men funderar på hur klok och hållbar strategin är. Lövin förväntas alltså leva som hon lär; det är den logik som råder i poltiken idag. Låt oss stanna upp ett tag och fundera på vad som händer med demokratin om det kravet på politiker drivs igenom fullt ut. För det första är politik ingen lära, politikernas uppdrag är att förvalta det allmänna och arbeta med lagar och regler. Alla är lika inför lagen i ett rättssamhälle. Det är det viktiga, att politiker liksom alla andra följer lagen. Det är mediernas uppgift att granska att maktens företrädare lever i enlighet med den lag som i demokratisk anda beslutats ska gälla. Om medierna istället väljer att plocka enkla poänger genom att ifrågasätta ifall politikerna verkligen lever som de lär öppnar man upp för en djupt problematisk och potentiellt obehaglig utveckling.

Jimmie Åkesson skulle med samma logik kunna komma undan med väldigt mycket, vilket han och SD i och för sig redan gör (kanske just eftersom han lever som han lär). Logiken i det offentliga samtalet idag stipulerar att man ska lära som man lever; följaktligen förväntar sig ingen av en populist att hen ska vara stringent eller sätta demokratin före sina egna känslor. Och NMR kan därför också lajva sina värderingar i Almedalen utan att ställas till svars. Det ligger helt i linje med kravet på Lövin som står för en ansvarsfull och hållbar politisk vision. Enligt samma logik anses det inte vara någon nyhet ifall högerpolitiker skatteplanerar (eller avslöjas som skatteflyktingar), de lever ju som de lär. Vill vi verkligen ha det så? Hur gör vi om det börjar dyka upp politiker som förespråkar våld och hat mot homosexuella och invandrare, eller vänta sådana "politiker" har vi redan och de flyttade fram sina positioner under Almedalsveckan. De lever som de lär och ska då accepteras, i enlighet med rådande logik. Eller?

Driver vi denna tanke och kraven som går att härleda till den till sin spets hotas demokratin eftersom det alltid är lättare att tala till känslorna och driva igenom populistiska förslag än att driva en klok poltik väl förankrad i rådande kunskaper och beprövad erfarenhet. Miljöpartister ska liksom alla andra politiker och medborgare följa lagen, och några andra krav kan och bör ingen ställa på någon. Det är det enda som betyder något, annars får vi införa olika skattesatser för olika politiker; högerpolitiker betalar mindre skatt och vänsterpartister betalar mer, eftersom det är detta man går till val på. Visst kan och bör man även diskutera etik, men det är en annan sak (och den ska i så fall också gälla lika för alla, om personen ifråga inte kräver mer av andra än av sig själv).

Miljöpartiet står för och söker mandat för en poltik som sätter klimatet och den långsiktiga hållbarheten före människors kortsiktiga önskningar. Det är riksdagens minst populistiska parti, och att de hånas och förlöjligas när de säger det som alla behöver höra och åtminstone reflektera över utgör ett hot mot demokratin och ett hån mot hållbarheten. Ingen vill ha höjd skatt på flygresor eller höjda matpriser, ändå är det den vinklingen på frågan som medierna väljer. Fast, som sagt, bara till Miljöpartiet. Varför väljer man det perspektivet och därmed ger sken av att poltik handlar om att ge folket vad folket vill ha, utan tanke på konsekvenserna. Det banar väg för sagofarbröder som Jimmie Åkesson som målar upp en idyll av ett Sverige som aldrig existerar och som dessutom är helt orimligt, och eftersom han lär som han lever får han dessutom inga kritiska frågor. Det är inte konstigt alls att den politiska kartan ser ut som den gör.

Ska demokratin kunna värnas måste vi kunna tala om dessa saker, för det spelar roll vilka frågor som ställs och vilken logik som råder.