Livet fascinerar mig; dess mångfald, föränderlighet och alla toppar och dalar. När jag tror att jag fattar inser jag att jag har fel och av misstagen lär jag mig massor. Jag har inte kontroll, men för varje år som går blir jag bättre på att hantera den jag är det som som händer. Mitt liv handlar om att sortera intryck och sträva efter att skapa harmoni och balans mellan det som händer på insidan och det som sker utanför. Livet har lärt och lär mig fortfarande massor, både om mig själv och om mänskligheten och samhället jag lever i. Kultur är mer än summan av delarna eftersom den inte är, den blir och förändras dynamiskt.
Innan jag insåg dels att det var kaos jag bar på inombords, dels att inte alla fungerar som jag, bara levde jag, fullt upptagen med att hålla ihop dagarna. Skolan blev lidande och jag uppfattades som en anomali som behövde korrigeras. Kulturen är hänsynslös och den kräver rättning i leden; om man förnekar den och släpper dess krafter lösa. Kanske är det därför jag fann mig så väl tillrätta på universitetet och i forskningen? När jag studerar omgivningen förstår jag mig själv bättre och vise versa; fast jag aktar mig noga för att göra mig själv till norm. Att jag är annorlunda har jag genom livet i olika sammanhang fått inpräntat i mig med våld och på andra sätt. Lika fult är jag människa, liksom alla andra och mina upplevelser och det jag ser säger något om mänskligheten och kulturen som skapas mellan och som både påverkar och påverkas.
Igår, under en promenad, kom tanken till mig; att livet, mitt liv, fungerar som ett slags mixerbord där jag är producent. Jag kan inte spela musik, men jag kan arrangera för harmoni och balans. Det är ju detta jag sysslat med i hela mitt liv, att skruva på rattar och höja och sänka reglage samt lyssna på och ta in nyansskillnader. Jag tror inte på mål, men jag tror på moderering. Livet och kulturen är inte, de BLIR. Och små förändringar på marginalen får över tid konsekvenser för helheten och förändringsrörelsens riktning. Det är inte genom stora reformer som samhället förändras varaktigt, det är i vardagen och med små medel som verkar över tid.
Det är inte komplicerade lösningar, genier och excellens vi behöver, utan en ökad generell förståelse för livets och verklighetens mångfald och komplexitet. Det är inte fler experter, utan ökat kollektivt intresse och engagemang. Samtal modererar det som uttrycks mellan människor och inget vet vad som händer med kunskapen eller ens själv om och när man engagera sig i en dialog som bygger på ömsesidigt intresse för VARANDRA.
Kulturen kan ses som ett mixerbord där varje ratt och reglage styr olika personlighetstyper och förutsättningar, och producenten kommer alltid in mitt i och har att hantera det som finns och det som händer. Lyhördhet och förståelse för processen är därför viktigare än något annat. Allt och alla kan alltid bli bättre och det handlar om att skapa harmoni och uppnå balans genom att undvika rundgång eller att någon del eller aspekt tar över. Kulturen är producenten och vi människor är tillsammans med allt annat reglagen och rattarna i livets mixerbord.
Jag säger inte att det är så och jag kan inte peka på någon evidens; jag kan inte bevisa att jag har rätt. Fast det fungerar inte som grund för kritik av det jag säger, det gäller alla påståenden om det som händer i det oöverblickbara mellanrum som både skiljer och förenar oss människor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar