Normer om mat (och annat)

Förra hösten började jag ändra mina matvanor på ett mer systematiskt och genomtänkt sätt, med stöd i ny forskning om tarmbakteriernas betydelse för kroppen och hälsan. Det verkar allt mer uppenbart att mikrobiomet samverkar med kroppens eget DNA på fler och mer genomgripande sätt än man tidigare trott; därför bestämde jag mig för att ta hand om och vårda bakterierna i tarmsystemet. Det är ett antal år sedan nu som jag drog ner på min köttkonsumtion, dels av rent egoistiska hälsoskäl, dels av etiska och miljömässiga skäl; men det var när jag läste en artikel om resistent stärkelse, provade att äta detta (först åt jag rå potatis om dagen, men sedan började jag blanda en tesked i vatten, vilket smakar bättre och är lättare att få i sig) som jag verkligen märkte en tydlig förbättring. På bara några dagar upplevde jag ett lugn i magen, som sedan dess hållit i sig. Förr åt jag ofta Losec, men det har jag helt slutat med. Den omedelbara och tydliga effekten peppade mig att fortsätta, dels att läsa mer, dels att experimentera med maten.

Insikten om kolhydraternas koppling till låggradig inflammation i kroppen, vilket i sin tur kan kopplas till en lång rad välfärdssjukdomar -- metabolt syndrom, hjärt- kärlsjukdom, demens liksom tarmproblem och allergier -- öppnade upp en helt ny värld. Jag har alltid varit intresserad av och hängt med i forskningens rön och har tänkt på vad jag ätit, men suget efter vissa saker har ständigt satt käppar i hjulet, jag har aldrig varit är inte heller idag någon fanatiker och följer inte någon diet. Jag söker kunskap och testar insikter i praktiken, liksom jag alltid gjort. Det är bara det att ifråga om maten har det inneburit så mycket positivt på så många olika håll. Och det kommer ny kunskap hela tiden.

Länge var jag en hängiven köttätare och tanken på att aldrig få äta korv och bacon kändes omöjlig. Sedan unga år har tanken på chips fått det att vattnas i munnen på mig, och så fort det lanserades en ny sort eller smak var jag tvungen att prova. Pasta var min absoluta älsklingsrätt som jag fortsatte äta tills magen sa stopp, trots att jag fortfarande var sugen. Socker och sötsaker jag visserligen ätit, men sällan varit sugen på. En nybakad fralla med smör och ost däremot, fick mig att känna lycka. Idag undviker jag bröd och håller nere konsumtionen av kolhydrater. Jag trodde det skulle vara en uppoffring, men det är det inte. Att undvika socker var enkelt och kändes bra redan från första stund, medan suget efter chips och pasta klingat av successivt.

Idag är jag varken sugen på korv eller bacon, chips äter jag allt mer sällan och bara lite åt gången. Gränslösheten ifråga om intag av, till exempel pasta har klingat av och hungern har även förändrats. Jag har upptäckt att det finns två olika sorters hunger och lärt mig skilja dem åt: hedonistisk hunger och homeostatisk hunger. Hedonistisk hunger handlar om det oemotståndliga sug efter viss mat (pasta, chips och godis) som jag känt av men som tur är alltid kunnat kontrollera. Homeostatisk hunger handlar om vad kroppen behöver och är en mycket mer smygande känsla, som går att leva med. Omläggningen av kosten fick den effekten att den hedonistiska hungern i princip försvann, vilket gör det enklare att kontrollera vad jag stoppar i mig. Jag har slutat småäta. Några gånger i veckan kör jag periodisk fasta genom att äta innan fyra på eftermiddagen och sedan vänta till närmare 12 dagen efter innan jag äter igen. Det är bra för bakterierna och tarmslemhinnan. Utan kaffe går det inte, men jag känner dock ingen nämnvärd eller i alla fall ingen plågsam hunger. Jag mår väldigt mycket bättre på en hel massa olika och ibland oväntade sätt. Magen är stabilare, jag drabbas av färre och lindrigare förkylningar, humöret är stabilare och idag är jag dessutom mycket mer stresstålig än tidigare.

Utan att tänka särskilt mycket på det och helt utan uppoffring avstår jag idag helt från socker och undviker bröd, pasta och ris. Jag äter bara kött i undantagsfall och försöker dra ner på kolhydraterna. Jag äter mycket bönor, linser och olika sorters grönsaker. Vegan kanske jag blir med tiden, men än så länge äter jag ägg och unnar mig ost och smör, även om olivolja är det jag använder mest. Det verkar inte finnas någon forskning som ger stöd åt hypotesen att fett är farligt -- tvärtom verkar det finnas välgrundade misstankar om att dagens kostråd leder till ökad fetma och försämrad folkhälsa -- så jag snålar inte med smör eller majonäs, vilket bidrar till ökad mättnadskänsla och minskat sug. Just det är vad jag egentligen ville skriva om, föreställningarna om mat och dess effekter. Så länge jag minns har jag fått höra att fett är farligt och socker är onyttigt, vilket det inte verkar finns något vetenskapligt stöd för. Däremot finns det gott om studier som indikerar att socker är farligt och (allt för mycket) kolhydrater är skadligt för hälsan eftersom det ger upphov till och eldar på inflammationer i kroppen. Föreställningen om att fett är farligt var det största hindret att övervinna i min omställning av maten, och även om jag omgående kände hur mycket bättre mådde och dessutom, som en bonus såg hur kilona rasade (sedan i julas har jag långsamt men stadigt tappat närmare sju kilo). Kulturens makt är stor, det visste jag, ändå förvånas jag över dess verkan.

Min förändring av kosten är liten, men den har fått konsekvenser även för mitt sociala liv. Normernas makt är liksom kulturens stor. Vi människor påverkar varandra genom att leva i enlighet med det vi lärt oss ta för givet. Även små förändringar i det tysta, som att lägga om kosten och sluta äta sådant som utgör norm i dagens matutbud, går inte obemärkt förbi. När man avstår från vissa saker ger det upphov till frågor och ibland misstänksamhet; som om jag utgjorde något slags hot bara genom min närvaro. Jag har fått vänja mig redan tidigt i livet vid att uppfattas som konstig, så det är inget stort problem. Fast jag förstår hur svårt det kan vara att ändra sina matvanor, även om hälsovinsterna är snabba och tydliga och suget efter onyttigheter minskar.

Mat handlar inte bara om individuell överlevnad. Mat är kultur och det finns tydliga normer för vad, hur och när man ska äta. Kollektivets tysta makt är stor. Dessutom är maten del av det ekonomiska systemet. Jag vet inte hur stor reell makt socker- eller köttindustrin faktist har, men i kombination med rådande normer och inom ramen för vår västerländska kultur leder allt sammantaget till att det växer fram hinder som den som vill värna sin hälsa eller leva mer etiskt och klimatanpassat måste övervinna. Dessutom tjänar läkemedelsindustrin enorma summor på välfärdssjukdomarna, så utifrån deras perspektiv finns inga incitament att sprida kunskap om förebyggande åtgärder. Lägg därtill insikten om att det är svårt att driva poltik med utgångspunkt i alternativkostnader, så blir det uppenbart vilka utmaningar samhället står inför.