Människor, kultur och sätt att se på förändring

Meningen med, mitt liv, i alla fall (jag reser inga anspråk på att tala för alla), är att söka kunskap och förståelse. Jag vill veta, inte ha eller få rätt. Vad var det jag sa, ingår inte (riktigt) i min vokabulär. Har jag fel vill jag veta, inte leva i ovisshet. Ignoranta och självgoda människor är de jag har svårast att fördra. Fram till disputationen gick denna min inställning och syn på kunskap hand i hand med kulturen i akademin, och jag hann bli docent innan allt det där förändrades. Idag förväntas man vara närig och drivas mer av egoism och självförhärligande än av kunskapstörst, och det viktiga är inte vad man kan utan hur många artiklar och citeringar man kan visa upp samt hur mycket pengar man dragit in. Bildning talas det om, men i praktiken är det mer ett problem än en förtjänst. Förväntningarna på utbildningssystemet och forskningen är närmast identiska med förväntningarna på näringslivet, och framgång mäts på samma sätt. Det är därför följdriktigt att skolan drivs av företag i Sverige.

Varför skriver jag om detta? Av olika anledningar; dels för att jag menar att den svenska skolan befinner sig på ett sluttande plan, och det tror jag bottnar i den kunskapssyn som utbildningssystemet utgår från, dels för att jag på senare tid allt mer kommit fundera på om genus och kultur verkligen kan förklara allt det som jag så länge menat. Inte så att jag kapitulerat för Ivar Arpi och andra som hävdar att biologin förklarar allt och att skillnaderna mellan män och kvinnor är biologiska och därför oföränderliga. Absolut inte. Jag gör ingen avbön och ber inte om ursäkt för min avhandling och andra texter jag skrivit om genus och kultur. Det framstår dock allt mer klart att människan till stora delar är mer eller mindre biologiskt given och därför har svårt att förändras. Likt Pierre Bourdieu kan jag inte annat än lägga märke till att vi talat om genus i över 50 år utan att det hänt särskilt mycket. Han reflekterade i sin bok Den manliga dominansen, över habitusbegreppet, som jag redan då och än mer idag tror bär på en ansenlig förklaringskraft. Detta betyder inte att det går att förstå samhället och förutsättningar för förändring av det genom studier av biologi, absolut inte. Det betyder bara att synen på relationen mellan det kulturellt föränderliga och det biologiskt givna bör förändras. Och det är här som rådande kunskapssyn och meriteringssystem sätter käppar i hjulet, vilket jag för övrigt märkte redan när jag bytte forskningsämne från genus och jämställdhet i åkerinäringen, till kulturella perspektiv på alkohol och droger. Forskare ska hålla sig till sitt inmutade revir, bygga nätverk och odla kontakter, skaffa sig lojala följare och satsa karriären. Detta vägrar jag göra eftersom det är kunskap jag söker och finner mening i. Jag vill veta och förstå, och om den inställningen till det jag gör hindrar mig från att bli professor är det ett lätt pris att betala.

Kulturen måste fortfarande tas i beaktande och den förändras hela tiden; därför bär biologin inte på tillräckligt med förklaringskraft för att på egen hand ge oss några svar. Biologin är mer eller mindre given och stabil; människor har en grundläggande personlighet och det verkar finnas vissa signifikanta, biologiskt relaterade skillnader mellan män och kvinnor. Den kunskapen är viktig, men den förklarar inget; lika lite som kunskaperna om kulturens komplexitet och föränderlighet förklarar något. Det är i samspelet mellan dessa båda aspekter som förändringen uppstår och jag blir som sagt allt mer övertygad om att biologins roll behöver uppmärksammas tydligare. Inte för att den förklarar något, utan just för att den är given. Människors personlighet förändras inte när kulturen förändras, men förutsättningarna för att leva ett gott liv och bygga ett hållbart samhälle gör det. Olika kulturella sammanhang öppnar och stänger olika dörrar för olika människor. Detta kan och bör studeras. Vad är det för mänskliga egenskaper och personligheter som premieras i respektive sammanhang? Vilka egenskaper hissas och vilka dissas?

Kulturen kan förändras men inte biologin, därför behövs det fler studier av kultur för utan förståelse för kulturen och det som händer mellan går det inte att bygga ett hållbart kunskapssamhälle. Vad jag efterlyser är fördjupad insikt om biologins roll i det komplexa samspelet. Samhället är dynamiskt och föränderligt och det växer fram och förändras mellan det som är givet och det som är föränderligt. Vill vi ha jämställdhet, mångfald, hållbarhet och en skola som står sig i den globala konkurrensen är det bredare kunskaper och fördjupad förståelse för komplexitet vi behöver, inte fler akademiska karriärister. Det är dynamisk kunskap som sprids brett i samhället vi behöver, inte fler professorer i allt smalare områden med allt mindre kontakt med varandra över ämnesgränserna och det omgivande samhället.