Förändra utan att styra, undervisa utan att påverka

Lärande handlar om förändring. Inte om att styra eller påverka. Den som lär sig något och verkligen tar till sig kunskapen, det vill säga integrerar insikterna i det tankesystem som ligger till grund för individens handlingar och sätt att se på världen, kommer att förändras. Den människa finns inte som går genom livet utan att påverkas och dra lärdom av erfarenheter och andras insikter. Detta behöver vi tala mycket mer om än vi gör idag, särskilt när skolan diskuteras. Det spelar roll vilken syn på kunskap och människor man har.

Undervisningens dolda agenda talas det ibland om. Mer sällan talas det om elevers/studenters och lärares, skolledningars, politikers samt utbildningssystemets grundläggande antaganden som måste förändras för att utbildning och lärande ska kunna leda till varaktig förändring av människors sätt att tänka och se på världen och varandra. I dessa dagar när målstyrning, kontroll, mätande och produktionstänkande blivit norm, eller för att tala om och tänka på detta med kulturvetenskapliga verktyg, ett grundläggande antagande. Det som tas för givet utan att det ägnas en tanke är ett grundläggande antagande, som i alla tider har påverkat synen på skolan och kunskapen samt förutsättningarna för lärande. Jag tror inte det går att ändra sina egna och samhällets grundläggande antaganden bara genom att tala om dem och försöka få syn på dem eftersom det ligger i sakens natur att antagandena är just grundläggande och därför dolda. Man måste tänka på och förhålla sig till detta på andra sätt och möta problemet med andra strategier. Och där spelar skolan en enormt viktig roll.

Dagens skola har anammat en syn på kunskap som blandar samman fakta med kunskap, vilket inte är så konstigt eftersom den tanken är vanlig även i samhället och den högre utbildningen. Jag ser på kunskap som första steget till bildning och vishet, medan man i skolan agerar som om kunskap var synonymt med fakta som kan överföras från läraren till eleverna snabbt och effektivt och utan förlust av mening. Skol- och utbildningssystemets grundläggande antagande gör det möjligt att tala om lärande som produktion och kunskap som resultat, och det gör det i sin tur möjligt att skapa en struktur för produktion av standardiserade och mätbara produkter vilka kan upphandlas i konkurrens, till lägsta möjliga pris. Hur ändrar man på dessa kunskapsfrämmande och (hållbar)utvecklingshämmande antaganden?

Jag tänker så här: Skolan behöver göras till en omväg, istället för idag som en rak transportsträcka. Det finns inga genvägar till verklig kunskap, bildning tar tid och kräver en väl utvecklad förmåga att hantera komplexitet och olika perspektiv som ibland går på tvärs mot varandra. Vishet kan man bara hoppas på, för egen del och utifrån ett samhällsperspektiv. Om skolan blev en omväg där det mer handlade om vad man gör medan man är där, än om att få godkänt på proven och belönas med höga betyg, skulle resultatet bli ett annat och kunskaperna som sprids i samhället förändras. Vi skulle kanske kunna få ett bildningssamhälle; chanserna för det är i alla fall högre om om man skapar en skola på antagandet att vägen till kunskap är en omväg, men om det blir så kan ingen veta. Det finns inget sätt att styra utvecklingen eller förutsäga framtiden.