Tanken på Occams rakkniv, som säger att den enklaste förklaringen är den bästa och mest troliga, i kombination med drömmen om effektivitet (det vill säga övertygelsen om att det är möjligt att få mer genom att ge mindre samt villfarelsen att det går att skynda på alla processer), leder att det utvecklas en kollektiv fallenhet för enkla lösningar även på komplexa problem. Man vill så förtvivlat gärna att det ska gå att man bortser från fakta som talar emot. Bekräftelsebias, heter det när man bara ser det man vill se och bara lyssnar på det som talar för vad man redan är övertygad om. Och tecken på detta finns överallt. Vi behöver därför idag mer än någonsin stanna upp och reflektera samt vända den kritiska blicken inåt, mot oss själva och det vi anser oss veta.
Det är inte invandrarna eller invandringens fel att vi har problem i Sverige, det är våra problem; det vill säga ALLA vi som lever och verkar inom landets gränser har ett kollektivt ansvar för det som händer här, både det positiva och det negativa. Bara om vi försöker lösa problemen TILLSAMMANS kan vi hoppas på en varaktig lösning. Att välja ut ett problem eller ett fenomen ur den komplexa helhet som samhället utgör och tro att om vi bara gör oss av med det kommer allt att bli bra är inte bara korkat, det är ett potentiellt mycket större hot än problemet som pekas ut.
Betygsinflationen i landets friskolor är ett annat tecken på vad den lockande villfarelsen gör med synen på kunskap och för varje dag som inget görs åt problemet, för varje dag som nuvarande skol- och utbildningspolitik lever vidare förvärras problemet. När allt fler vet och förstår allt mindre, på grund av att skolorna prioriterar den egna ekonomin och satsar på kundnöjdhet finns en uppenbar risk att problemen förvärras exponentiellt.
(Mång)kultur, kunskap och samhällsbyggande är komplexa problem och alla försök att implementera enkla lösningar är dömda att misslyckas. Problemen förvärras av att fakta inte biter på den som är övertygad om motsatsen och dessutom känslomässigt engagerad. Det är en förklaring till att Donald Trump vann valet i USA och till att SD i den senaste opinionsmätningen är vårt lands näst största parti.
Lösningen på grundproblemet är inte mer evidens och säkrare kunskap, för det når inte fram och leder inte till någon förändring. Problemet är inte ett informationsproblem, det är långt mer komplext än så och mycket mer grundläggande. Om man på allvar vill (upp)lösa problemen som många idag söker enkla lösningar på krävs en annan syn på kunskap och kultur och helt andra och mycket mer långsiktiga åtgärder än de som debatteras nu och analyseras av Mats Knutsson i Rapport och Aktuellt.
Detta vet vi, att den som säger sig veta och som reser anspråk på att sitta inne med svaret har fel. Komplexa problem går inte att lösa; enda sättet att angripa dem är att upplösa grunden för dem. Sverige behöver bli en kunskapsnation igen, och för att uppnå den visionen är det inte mer fakta och säkrare evidens som behövs utan en annan syn på kunskap än dagens. Vi behöver lära oss se och förstå komplexiteten och för det krävs tid och tålamod samt förståelse för att man trots att man gör allt rätt kanske ändå inte lyckas. Vi behöver lära oss motstå lockelsen som enkla lösningar utgör, annars blir vi offer för vår egen ignorans och riskerar att bli den generation som hade allt men spelade bort det på ett värdelöst stalltips.
Occams rakkniv gäller fortfarande, men den måste användas rätt för att fungera, på samma sätt som den samlade kunskapen måste förstås och hanteras klokt för att kunna leda till hållbarhet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar